Uppsalalimnolog ger ut bok om sjöar och vattendrag

Limnologen Lars Tranviks första populärvetenskapliga bok släpps den 24 april och handlar om insjöarna och deras snabba förändring i människans tidsålder. Foto: Lars Tranvik.
I slutet på april kommer Lars Tranvik, professor i limnologi vid Institutionen för ekologi och genetik, ut med sin första populärvetenskapliga bok, Sjörapporter - Om inlandsvattnen i människans tidsålder. Varför ville du skriva den?

Professor Lars Tranvik, Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet. Foto: Viktor Gårdsäter.
– Tanken uppstod för flera år sen, men det är först när jag börjat trappa ner på undervisning och administration som jag fått tid. Jag gillar att skriva och särskilt roligt är det att få skriva på svenska. Det blir annars mycket engelska i jobbet, där de vetenskapliga artiklarna också har ett rätt ensartat språk och form.
Vad handlar Sjörapporter om?
– Boken tar avstamp vid en sjö från min barndom i närheten av farmor och farfars hus i Småland. Trollagylet var den första sjön jag minns och var redan på 1960-talet påverkad av försurning. Mörten var försvunnen, men vi fiskade abborre. Idag är landskapet sig ganska likt, men skogen är mer intensivt brukad och öppna marker växer igen. Nu breder den invasiva växten parkslide ut sig på ängen mellan sjön och mina farföräldrars hus.
– Sedan handlar boken om sjöar som ett globalt fenomen och om miljöförändringar som gör att sjöar försvinner och nya uppstår. Exempelvis när sjöar dränerats för att vinna jordbruksmark, och när permafrosten tinar. I Tibet planerar Kina nu världens största vattenkraftverk. Enorma mängder vatten kommer att dämmas, vilket i sin tur kommer att påverka vattenföringen nedströms i Indien och Bangladesh. Men jag går även in på bland annat hur förändringarna påverkar den biologiska mångfalden och hur vinterns isar blir allt kortvarigare.
Det här är en essäbok med en allvarlig underton, som dock inte ger färdiga lösningar på hur miljöproblem bör hanteras. Går det att vända denna utveckling?
– I boken lägger jag fakta på bordet, både om sjöarna som ekosystem och om hur de förändras, och går mot slutet in på att vi inte kan fortsätta så här. Vi har ju löst åtminstone vissa miljöproblem regionalt. Försurningen var ett stort problem i Skandinavien och på en del andra platser på 70- och 80-talet. Dels gjorde man restaureringar, dels åtgärdade man utsläpp. Men problemen är så väldigt storskaliga vilket har att göra med ökad befolkning och accelererad användning av naturresurser.
Samtidigt finns det många lättsamma inslag i boken, som kapitlet om sjönamnens etymologi.
– Ja, sjöar har ju väldigt lustiga namn ibland. I Sverige finns det 57 000 namngivna sjöar. Totalt har vi ungefär 100 000 sjöar som täcker minst ett hektar, men många saknar namn på kartan. Det finns över 70 olika sätt att säga ”sjö” på, och två av de sex vanligaste är på minoritetsspråken finska respektive samiska: järvi och jaure. Men av de svenska sjönamnen, vet du vad Vänern betyder? Eller Mälaren? Eller Sommen? De är urgamla namn som inte går att förstå på modern svenska. Och hur fick Gubbenshöllsjön i Norduppland sitt namn?
Vad hoppas du att läsaren ska känna efter att ha läst boken?
– Att folk ska bli fascinerade av sjöarna och lära sig om dem och hur de påverkas av oss människor. De är egentligen bara ett av många exempel på hur olika ekosystem i världen nu förändras. I boken har jag också med en del vetenskapshistoria om hur vår förståelse av sjöarna vuxit fram, där jag kanske ger en del insikt i forskningen. Jag presenterar inga konkreta lösningar, men vill bara att folk ska få inblick i hur genomgripande de här globala miljöförändringarna är.
– När du är ute vid någon sjö hoppas jag att boken kan väcka funderingar till exempel om vattnets färg eller hur strandvegetationen ser ut. Har man lite kunskap så berikar det ens vistelse i naturen, så jag hoppas den når ut till en bred publik.
Anneli Björkman