Blå mat

Centrumbildningen Blå mat är den största satsningen hittills på svensk sjömat, med en finansiering på 48 miljoner från forskningsrådet Formas. Bakom projektet står en nationell samling av forsknings- och innovationsaktörer, regioner, kommuner, organisationer samt ett stort antal företag. Vid Uppsala universitet genomförs två postdok inom Blå mat.

Pågående forskningsprojekt

Ansvarig forskare | Sara Kurland

Östersjöns kustnära miljöer bidrar med viktiga ekosystemtjänster men är hotade av klimatförändringar och mänsklig påverkan. Inom Blå mat försöker jag kartlägga kustnära ekosystem runt Gotland: hur de varierar i närtid samt interagerar med miljövariabler, exempelvis temperatur. Förhoppningen är att kunskapen ska kunna ligga till grund för en mer hållbar produktion av mat från havet.

Mitt forskningsprojekt syftar till att utveckla ett övervakningsprogram av den gotländska kusten för att kartlägga den biologiska mångfalden där. Under ett år kommer fem lokaler besökas månatligen för att samla vattenprover och mäta miljövariabler, exempelvis temperatur, pH och salthalt, samt för att utvinna löst flytande arvsmassa (DNA). Att utvinna DNA ur miljöprover så som jord eller vatten, så kallad eDNA, är en väletablerad metod men som endast nyligen implementerats inom övervakning. Fördelen med denna metod är att den är icke-invasiv, tidseffektiv och förhållandevis lätt att reproducera. För varje eDNA prov som tas ur vatten från Gotlands kust skapas en ögonblicksbild över de växter och djur som lever där just då. Genom att upprepa provtagningen över ett år, kan jag kartlägga Gotlands kustnära ekosystem, även under de illa beskrivna vintermånaderna som vi vet lite om.

Genom att kartlägga kustens ekosystem, med fokus på ekologiska interaktioner och hur de samvarierar med miljön i närtid, hoppas detta projekt bidra till ett mer hållbart nyttjande av naturresurser i Östersjön. Kunskapen från projektet kan ligga till grund för hållbart resursutnyttjande genom justerade fiskenivåer och fångstmetoder samt tidpunkten för utvinning, till exempel att ge direktiv åt när fiske bör ske genom att undvika tidpunkter då ekologiska interaktioner är känsliga eller när artförekomsten är låg.

Handledare

Lina Mtwana Nordlund, Universitetslektor, Uppsala universitet
Gunilla Rosenqvist, Projektledare, Uppsala universitet

Sara Kurland

Neele bildobjekt

Postdoktor vid institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och hållbar utveckling (NRHU)

Avslutat forskningsprojekt

Ansvarig forskare | Adrianus Both

Inom Blå mat arbetar jag med att förstå hur ekosystemen runt Gotland kan stödja produktionen av blå mat. Det handlar om näringsväven runt Gotland, närmare bestämt vilka ekosystemresurser som stödjer tillväxten av matfisk såsom abborre och gädda. Jag är särskilt intresserad av vilken roll de skadliga trådalgerna spelar i det gotländska ekosystemet och i vilken grad de ingår i betande smådjurs (sniglar, skaldjur och kräftdjur) föda.

Genom att förstå vilken roll som trådalger spelar i det gotländska ekosystemet kommer vi att kunna bedöma dess betydelse för produktionen av matfisk och hur de pågående förändringar i Östersjöns fisksamhälle påverkar gotländska kustzoner.

Till exempel har mängden av storspigg (Gasterosteus aculeatus aculeatus) ökat i hela Östersjön på grund av överfiske av större matfiskar som abborre och gädda. Storspigg lever bland annat på små betande djur. En ökning av storspigg kan leda till negativa effekter på dessa växtätare. Om fintrådiga alger konsumeras av växtätare, kan en minskning av betesmängden resultera i en ökning av skadliga trådalger när de frigörs från betestrycket.

Överdriven tillväxt av fintrådiga alger, orsakad av övergödning, har negativa effekter på ekosystemen (till exempel kvävning av växtliv och syreutarmade zoner orsakade av ruttnande alger) som kan förvärras om det minskade betestrycket orsakar ytterligare ökning av trådalger.

För att förstå kustnära näringsvävar runt Gotland använder jag mig av stabila isotoper (δ13C och δ15N). Genom att titta på isotopvärdet hos växter, alger, fiskar och ryggradslösa djur kan jag konstruera näringsvävsmodeller. Med dessa modeller kommer jag att kunna förstå vilka födokällor som stödjer matfisk som abborre och gädda samt förstå hur viktiga trådalger är för betande smådjur. Dessutom kan matvävsmodeller avslöja nya möjligheter inom blå livsmedelsproduktion, till exempel förädling av Id och Storspigg.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin