En etnografisk studie av antifeminismer: idéer, identiteter och politiska praktiker i Norden
Kön och sexualitet spelar roll i politiken.Termen antifeminism (på engelska ”Anti-genderism”) identifierar och fångar en bredare kulturell kris i motståndet och utmaningen mot den globala utvidgningen av kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, samt demokratisering av familjeformer.
Grundinformation
- Period: 2021-01-01 – 2026-12-31
- Budget: 17 970 000 kr
- Finansiär: Vetenskapsrådet
Beskrivning
Forskningsprogrammet kommer, utöver att undersöka antifeminism som en (begränsat) svar mot feminismen, att studera antifeminism som ett kraftfullt sätt att formulera politiska och kulturella agendor som kräver en återgång till traditionella och patriarkala former för organisering av familjer, individer och samhällen.
De nordiska länderna har ofta beskrivits som socialdemokratiska välfärdsregimer med jämförelsevis mindre ojämlikheter och som kvinnovänliga välfärdsstater med hög profil på jämställdhet. Under de senaste decennierna har en tredje likhet framhävts i tillväxten av miljöhänsyn och klimatmedvetenhet. De nordiska länderna kännetecknas emellertid även av framgångsrika högerpopulistiska och etnonationalistiska rörelser och partier och allt oftare finns det mobiliseringar av klimatförnekande rörelser.
Termerna "anti-genderism", "anti-genuskampanjer" och "antifeminism" används alltmer av forskare i de nordiska länderna för att fånga olika former av politiska diskurser och praktiker inramade genom antifeministiska världsbilder ofta empiriskt och med fokus på enskilda länder. Det finns därför ett stort behov av teoretiskt informerade empiriska studier av antifeminism i nordiska sammanhang, utforskande kopplingar, likheter och olikheter i regionen, mellan och inom länder.En viktig aspekt är att studera relationerna mellan olika grupperingar av antifeminism i relation till klimatförnekelse, religiös fundamentalism och etno-nationalism, något som hitintills marginaliserats i de flesta studier av fenomenet.
Forskningsprogrammet har utformat en tvärvetenskaplig och komparativ strategi, utvecklat en solid begreppslig ram, inom den metodologiska traditionen av flerlokaliserad etnografi med fokus på en systematisk studie av den grundläggande paradoxen: hur kan det jämställda Norden förstås i relation till framgångsrik etablering av antifeministiska rörelser. Det långsiktiga målet med detta forskningsprogram är att utveckla och fördjupa kunskapsfältet kring antifeminism i det nordiska sammanhanget.
Forskningsprogrammets syfte är att analysera antifeminism som idéer, kollektiva identiteter och politiska projekt i Norden (här definierat som Danmark, Finland, Norge och Sverige) med fokus på civilsamhällets organisationer och nätverk, politiska partier och religiösa institutioner. Vi kommer att fånga antifeminism både i dess defensiva strategi (kampen mot feminism; kvinnors rättigheter som har ”gått för långt”) och den offensiva strategin (som en positiv vision som formar en patriarkal och traditionell världsbild och en möjlig framtid). Vi kommer också att utforska känslornas roll i antifeminism, som känslomässigt artikulerade och hur antifeminism ofta lyfter fram ångest och rädsla som möjliggör auktoritära, religiöst fundamentalistiska, etnonationalistiska och anti-klimatbaserade världsbilder. Slutligen kommer vi att analysera relationer, likheter och skillnader både mellan skilda huvudprojekt och mellan platser. Hur fungerar antifeminism som kitt för att binda samman etno-nationalister, klimatförnekare och religiösa fundamentalister?
Vår platsfokus betonar hur olika uttryck varierar mellan lokala, regionala, nationella och transnationella uttryck, och hur denna komplexitet av rumsliga relationer och identiteter dess påverkan på antifeminism i Norden. Forskningsfrågorna är strukturerade kring fyra kluster:
- Känslor och känslomässiga regimer
- Kön, sexualitet och nation
- Lokala, nordiska och transnationella utrymmen
- Antifeminism som ett symboliskt kitt
Samarbetsparter
Projektet för samman forskare från Lunds universitet, Örebro universitet, Linköpings universitet, Göteborgs universitet, och Uppsala universitet.