Den verbinriktade metoden

Begreppet ”den verbinriktade metoden” pekar ut vilken typ av data som är intressant för frågeställningar om genus och arbete i det förflutna. Medan annan forskning har samlat in uppgifter om vad människor kallats (yrkesbeteckningar) och vad de haft för tillgångar (egendom), så fokuserar vi inom Gender and Work på beskrivningar av vad människor gjort. Med andra ord: istället för att titta på substantiv, så tittar vi på verb.

Handskriven dombokssida med tecknade männsikor som arbetar.

Ett uppslag ur en dombok kan rymma en rad olika aktiveteter. Foto: Lars Köhler och Nordiska Museet. Design: Ulf Carlén

Verb istället för substantiv

Att utgå från yrkestitlar för att studera genus och arbete i det tidigmoderna Sverige skulle ha flera nackdelar.

Få människor hade yrkestitlar. Det gäller särskilt kvinnor och barn.
Många av de yrkestitlar som fanns är vaga och säger mycket lite om vad titelbäraren faktiskt gjorde för sin försörjning (t.ex. ”arbetare” eller ”piga”).
Många yrkestitlar som verkar beskriva en människas huvudsakliga försörjning var snarare statustitlar (t.ex. ”bonde” eller ”löjtnant”).

Uppgifter om egendom – som finns i exempelvis från skattelängder, bouppteckningar och arkeologiska utgrävningar – berättar visserligen mycket om människors försörjningskällor, men säger sällan något om vem som gjorde vad.

De uppgifter om arbete som vi istället har samlat in är av typen ”Anna slog hö”, ”Bertil fiskade strömming” och ”Cecilia sålde strömming”, det vill säga konkreta beskrivningar – i verbform – av aktiviteter. De berättar tydligt vad människor gjorde och vem som utförde aktiviteten.

Spridda uppgifter om försörjningsaktiviteter finns i många typer av källor, bland annat

Domböcker
Räkenskaper
Dagböcker
Brev

Mer om metoden

Ett annat sätt att uttrycka vad vi gör är att vi studerar hur människor använt sin tid i försörjningssyfte. Tidigmoderna källor tillåter oss visserligen inte att studera människors tidsanvändning över hela dygnet (vilket vore det ideala). Men den verbinriktade metoden ger ögonblicksbilder av vad kvinnor och män, unga och gamla, fattiga och rika faktiskt gjorde på dagarna.

Den verbinriktade metoden har inspirerats av Sheilagh Ogilvies studie A bitter living: Women, markets, and social capital in early-modern Germany.

Den verbinriktade metoden betonar att spåren av det förflutna ofta har språklig form. Som sådana är de aldrig neutrala representationer av faktiska aktiviteter, utan beroende av språkliga konventioner, kulturella föreställningar, källproducentens syften och så vidare. Den verbinriktade metoden inbjuder därför inte bara till att analysera vad olika människor gjort, utan också hur detta har beskrivits i olika sammanhang.

Ett fiktivt exempel från Emil i Lönneberga

Läs om hur vi använder den verbinriktade metoden i praktiken när vi registrerar verb i databasen.