Bakom kulisserna av renoveringen
Hej Leif Hallsén!
Du är museipedagog vid Gustavianum sedan flera år tillbaka. Kan du inte berätta lite om vad du arbetar med för tillfället?
Jag arbetar en hel del med planerandet av universitetsmuseets nya utställningar och med textproduktionen till dessa, men även med att utforma ett nytt visnings- och skolprogram. Vi har haft stängt länge, men nu börjar det verkligen kännas som att en öppning närmar sig och det ska bli fantastiskt roligt att få välkomna besökare till museet igen. Personligen tycker jag att det ska bli extra roligt att få visa det nya museet för alla lärare och elever som vi vet är nyfikna.
Så skolklasser och förskolegrupper kommer vara fortsatt välkomna i det nya Gustavianum?
Absolut! Gustavianum var redan innan renoveringen ett museum som besöktes av många skolor, från förskolan hela vägen upp till gymnasiet. När vi öppnar upp portarna igen blir det till nya och fler utställningar, vilket innebär att museet kommer att kännas intressant och relevant för ännu fler lärare och elever än tidigare. Uppsala universitets samlingar är helt fantastiska och det finns verkligen något för alla lärare och elever, oavsett ålder eller vilket ämne de är intresserade av. Men de får hålla sig till tåls ett litet tag till. Vi välkomnar skolklasser från och med höstterminen 2024. Men redan under våren kommer det på Gustavianums hemsida gå att se hur skolprogrammet ser ut.
Men finns det ingen möjlighet att redan nu få ta del av Gustavianums skolutbud?
Vi har tillsammans med universitetsmuseerna i Tartu och Helsingfors arbetat fram ett pedagogiskt material vi kallar ”Studentkistan”. Det är en fysisk kista med föremål som lärare från och med VT 2024 kan låna med sig helt kostnadsfritt till sina klassrum. Genom kistan och dess innehåll kan eleverna på ett spännande vis lära sig mer om hur det var att leva i 1600- talets Sverige. Vill du låna en kista till din klass? Läs då mer här; Skola och förskola
Hej Anna-Zara Lindbom!
Du är antikvarie vid Gustavianum och ansvarar för den vetenskapshistoriska samlingen vid Gustavianum. Vad är det egentligen för vetenskapliga föremål universitetet förvaltar och vilken funktion har de idag?
Föremålen i den vetenskapshistoriska samlingen har en stor variation eftersom de kommer från skilda vetenskapsområden. I samlingen finns många instrument från det naturvetenskapliga området men även äldre vapen, mått, vikter, allmogeföremål, afrikanska smådjursfällor, med andra ord allt möjligt som har använts inom forskning och undervisning. Det äldsta instrumentet är från 1500-talet och det yngsta från 1981. Det mest berömda föremålet är Celsius termometer, där han för första gången skrev in sin temperaturskala. Idag är samlingarna öppna för forskare men även studenter som skriver uppsats. Studenter kan också praktisera hos oss och får då lära sig hur antikvarier jobbar till vardags. Vi dokumenterar och digitaliserar samlingarna för att göra dem mer tillgängliga. En annan viktig uppgift är att bevara föremålen för framtiden.
Kommer föremål från samlingen att visas i det nya Gustavianum?
Ett urval från den vetenskapshistoriska samlingen kommer att visas i det nya museet. Både unika föremål och sådana som ingått i forskarnas vardag har valts ut. Vi vill verkligen synliggöra den stora mångfald av kunskap som formats vid universitetet. Det har inte varit helt lätt att välja bland flera tusen, spännande objekt men jag känner mig nöjd med vårt urval.
Vad är din roll i utställningsarbetet?
Urvalsprocessen var det första steget, sedan följde research om både föremål och personer som varit verksamma vid universitetet. Antikvariens uppgift är starkt knuten till föremålen, så det har varit mycket vägande och mätande. Föremålen måste få plats i montrarna. Jag har även skrivit texter om föremålen. Snart börjar den sista fasen då allt ska packas varsamt, transporteras och monteras iden nya utställningen.
Hej Fredrik Skog!
Du är ansvarig scenograf för den nya universitetshistoriska/vetenskapshistoriska utställningen. Vad betyder det?
Hej! Det innebär att jag arbetat fram ett koncept för den nya utställningens innehåll och form. Det har jag gjort i nära samarbete med utställningsgruppen på Gustavianum. Det har skett i olika steg med workshops, möten och diskussioner. Vi har tillsammans mejslat fram utställningens struktur och dess berättelse, och valt ut vilka föremål som ska visas. Det har varit litet av en utmaning eftersom utställningsytan är uppdelad i flera mindre rum. Men jag tycker att vi hittat en riktigt bra lösning! Nu är vi i en fas där vi tagit fram ett första ritningsförslag till montrar och dess inredning.
Stämmer det att du också var med och producerade den universitetshistoriska utställningen som invigdes 1997?
Ja, det stämmer! Jag gjorde min praktik under sista terminen vid Kulturvetarlinjen på Gustavianum. Jag började praktiken på våren 1997 och museet öppnade i mitten av juni samma år. Det var alltså precis i slutskedet av produktionen och ganska hektiskt. Jag åkte runt till olika arkiv och samlade in föremål, bilder och annat material. Jag var också med vid själva utställningsbygget, installationen av montrarna och ordnade med föremål och texter. Efter invigningen fick jag stanna kvar som guide, men producerade också flera tillfälliga utställningar fram till 1999, då jag slutade. Jag tycker museet stått sig väldigt fint, men det är oerhört roligt att få komma tillbaka och ”uppdatera” utställningarna – 25 år senare!
Vad tror du besökarna kommer tycka om det nya Gustavianum?
Jag tror att de som besökt och uppskattat museet tidigare kommer känna igen sig, men också hitta en hel del nya, roliga inslag. Historien är ju densamma, men vi lyfter också fram berättelser och föremål, som inte funnits med tidigare. Rent formmässigt har vi återanvänt flera av de gamla montrarna, men byggt om dem för att de ska passa in i den nya utställningen. Vi producerar dessutom en hel del digitalt material i form av bildspel, filmer och texter, som gör det möjligt för besökarna att dyka lite djupare ner i berättelserna. Jag hoppas att både gamla och nya besökare kommer känna att det är en spännande och intressant utställning, som känns modern och samtidigt förankrad i de historier den berättar och i den unika miljö som Gustavianum erbjuder.
Hej Monika Frelin!
Du är utställningsproducent/scenograf till en av de nya utställningarna i Gustavianum. Denna utställning producerades först som en vandringsutställning för amerikanska museer. Nu håller du på att uppdatera innehållet för det nya Gustavianum.
Ja det stämmer bra, det finns nya berättelser som ska infogas i utställningen och vi flyttar fokus till platsen Valsgärde. The Vikings Begin lyfte främst fram resor och handel för att fungera bra för en internationell publik. Nu när vi är tillbaka i Uppland känns det motiverat att lyfta fram den fantastiska fyndplatsen, båtgravarna och livet i och omkring Valsgärde. Även utgrävningarna på 1900-talet är relevanta att berätta om eftersom de som besöker Gustavianum har möjlighet att resa vidare till Gamla Uppsala och ta del av berättelserna där.
Utställningen är framtagen i nära samarbete med forskare vid Uppsala universitet. Hur har detta samarbete sett ut?
Vi har haft möte med forskarna i Uppsala, och vi som arbetar med utställningen har tillgång till och läser forskarnas texter och annan relevant litteratur. Forskarna har bidragit med förslag på urval och teman och står för slutgranskning av innehåll.
Vad är det för skillnad på att producera en vandringsutställning och en permanent utställning?
Nu när utställningen ska landa på Gustavianum bygger vi för en längre period, det behöver inte vara lika flexibelt, utan vi får tänka på att material och lösningar ska vara tåliga över lång tid. En turnerande utställning måste hålla för att packas upp och ner, men den ska inte stå i tiotalet år vilket en permanent utställning kan komma att göra.
Vilken relation har du till de föremål som kommer visas i utställningen? Som utställningsproducent måste du tillbringa en hel del tid med att betrakta dem för att få till montrar och belysning.
Valsgärdeföremålen är helt fantastiska! Det är en ynnest att få möjlighet att komma nära föremål som är både unika och välbevarade. Vi samarbetar nära med museets förste konservator Emma Hocker med kollegor som står för all hantering och kunskap om föremålen. Vårt uppdrag är att sätta dem i ett sammanhang som känns både spännande och begripligt.
Bild från vandringsutställningen The Vikings Begin i USA.
Robin Lucas rensar fram lämningar invid Gustavianums norra gavel. I förgrunden syns en medeltida mur och bortom den en äldre stenläggning, troligen tillhörande Rundelsgränd, som i äldre tider hade sin sträckning här. Foto, Adam Hultberg, Upplandsmuseet.
Hej Robin Lucas!
Du är arkeolog vid Upplandsmuseet och ansvarig för de utgrävningar som genomförts vid Gustavianum under de senaste månaderna. Varför har dessa utgrävningar varit nödvändiga?
Undersökningarna var nödvändiga eftersom Statens fastighetsverk genomför en omfattande renovering av Gustavianum. I samband med att klimatanläggningar skulle installeras behövde nya rör dras in i Gustavianum.
Jag och min kollega följde med när de större ledningarna grävdes ner. Lämningar i Sverige som tillkommit innan 1850 måste undersökas av arkeologer vid markingrepp. Vid Gustavianum vet vi sedan tidigare att det finns äldre lämningar. Dessutom ligger hela området inom begränsning för Uppsalas medeltida bebyggelse, som utgör en fornlämning i sig. Statens fastighetsverk ansökte om tillstånd hos Länsstyrelsen, som i sin tur kontaktade en grävande institution - Upplandsmuseet.
Vad har ni hittat under ert arbete?
Vi har hittat lämningar från minst tre olika huskonstruktioner och lösfynd i form av mynt och keramik. Vid den norra gaveln av Gustavianum fanns rester av en medeltida byggnad. Lite längre norrut i samma schakt hittade vi rester av en vägbeläggning. Äldre kartor visar att Rundelsgränd låg här fram till dess att Universitetsparken anlades vid 1880-talet. Vid andra sidan om vägen, mot Ekermanska huset, hittade vi delarna av ett kraftigt valv som troligen varit ingång till en källare i en annan medeltida byggnad.
När vi sedan fortsatte utgrävningarna hittade vi på västra långsidan en nästan meterhög mur i en L-form som fortsatte in under Gustavianum. Muren har troligtvis utgjort hörnet på en medeltida byggnad som rivits när Gustavianum uppfördes. Det kan ha varit en del av den Lilla ärkebiskopsgården.
Längre söderut fanns en annan mur som troligen utgjort insidan på den fritrappa som tidigare legat här. Det var ett utvändigt trapphus som uppfördes i samband med byggandet av Gustavianum och som finns avbildat på äldre kopparstick.
Hur kommer utgrävningarna att dokumenteras och kommer vi kunna se de mindre fynden i framtiden på något museum?
Nu när vi är färdiga med den fältarkeologiska insatsen vid Gustavianum tar nytt arbete vid. De arkeologiska lämningarna ska analyseras i relation till de historiska uppgifter som finns om Gustavianum och foton och fynd ska också registreras. Alla resultat kommer att presenteras i en rapport på Upplandsmuseets hemsida under hösten 2023. Om vi får se några av de föremål som hittades utställda återstår att se, men de kommer definitivt att tillgängliggöras via Digitalt Museum.
Hej Jacob Hidemark!
Din firma - Hidemark & Stintzing - är huvudansvarig för den arkitektoniska strategin bakom renoveringen av Gustavianum. Vad betyder det rent konkret?
Det innebär att vi har ansvarat för gestaltningen i de delar som berörs av renoveringen. Strategin har varit en balansgång mellan estetik, funktion och antikvariska ställningstaganden. Som både husarkitekt och ansvarig arkitekt måste man förhålla sig ödmjukt till byggnaden, genom hela processen, då Gustavianum är helt unik. Vi har varit med i projektet från ett tidigt stadium och har därigenom haft möjlighet att lära oss huset från grunden. Ett projekt mognar undan för undan genom projekteringen och lösningar diskuteras, utvecklas eller förkastas.
Gustavianum är som vi redan uppmärksammat inte vilken byggnad som helt. Vilka utmaningar ryms i detta projekt?
Gustavianum är ett statligt byggnadsminne och det gör att det är skyddat från för stora förändringar. Den största utmaningen har därför varit att de tillägg och förändringar som blir en konsekvens av de tekniska installationerna, som förbättrad ventilation och brandskydd mm, ska synas så lite som möjligt. Ofta är kraven på till exempel ett dörrparti motstridiga mellan brandkrav, säkerhet och tillgänglighet. Alla krav ska tillgodoses vilket kräver eftertanke och uppfinningsförmåga, samt gestaltas på bästa sätt för den givna situationen.
Genom åren och tidigare renoveringar har nya tidslager lagts till historien. Vilka spår kommer den nu pågående renoveringen lämna efter sig?
Den största förändringen gestaltningsmässigt är att vi tillskapar en ny huvudentré på byggnadens västra sida så att museet blir tillgänglig för alla. Entréplanet får ett nytt flöde där besökarna kommer att ledas direkt in till en ny reception och museibutik för att sedan röra sig vidare in till utställningarna. Exteriört annonserar sig entrén med en ny glasad pardörr av koppar och ett skärmtak som skyddar mot regn.
I trapphuset kommer tillägg i form av nya smidesgrindar och kompletteringar av räcken som samspelar med gestaltningen från John Ways ombyggnad 1842, då det svarta oljebrända smidet i räcken och ledstänger tillkom. Den grafiska effekt som dessa ger förstärks och utvecklas genom de nu kommande tilläggen.
Stämmer det att du Jacob också var involverad i den senaste renoveringen av Gustavianum på 1990-talet?
Som ung och nyexaminerad arkitekt jobbade jag under några år hos min far Ove Hidemark, som var ansvarig för ombyggnaden under 1990-talet. Jag var djupt involverad i arbetet med Gustavianum och gjorde ett stort antal ritningar som kom till utförande. Den ombyggnaden har stått sig väldigt bra och mycket lite från den kommer att förändras. Det är något som kan liknas vid en déjà vu -känsla att återvända till ett projekt efter så många år och se saker som jag var med och ritade för länge sen. Det ger dessutom ett utmärkt tillfälle att utvärdera vad som fungerat bra och vad som kan behövas göras om.
Wilhelm Lilljeborgs handskriva dokument.
Under golvet i Gustavianum
I samband med renoveringen av Gustavianum hittades under golvplankorna på södra vinden nyligen ett handskrivet dokument från år 1856. Dokumentet skickades till historiska samlingarna där det vid närmare undersökning visade sig vara en lista över ”kasserade naturalier” som tycks vara undertecknad av Wilhelm Lilljeborg. Detta är intressant eftersom Lilljeborg, född 1816, år 1854 blev den första professorn i zoologi vid Uppsala universitet. I och med detta fick zoologin lokaler i Gustavianum dit samlingarna från Linneanum flyttades, någonting som skulle kunna bidra som en bakgrund till att man 1856 valde att kassera en del av föremålen. Mats Eriksson, museichef vid Evolutionsmuseet, berättar att mycket ur de zoologiska samlingarna dessutom var i väldigt dåligt skick vid den här tiden och att stora delar troligtvis kasserades redan innan Lilljeborgs tillträde.
Listan tycks främst bestå av olika svenska fågelarter, allt från bland annat Falco palumbarius (duvhök) till Anthus arboreus (trädpiplärka). Av vissa arter finns ett flertal exemplar och några av dessa, berättar Eriksson, finns kvar i Evolutionsmuseets samlingar idag.
Arkeologisk undersökning vid Gustavianum
Under hösten 2022 har Upplandsmuseets arkeologer påbörjat en arkeologisk undersökning vid Gustavianum. I samband med den pågående renoveringen, och att klimatanläggningar ska installeras, behövde nya rör dras in i Gustavianum. I det djupa schaktet som grävdes för detta arbete hittade arkeologerna lämningar av två medeltida huskonstruktioner, mynt från 1600-talet, djurben och medeltida keramik. Undersökningarna pausades, men de kommer att fortsätta igen i början av 2023, då med grävarbete inne i Gustavianums källare. Ansvarig arkeolog från Upplandsmuseet är Robin Lucas.
Hej Pär Karlsson!
Du är VD på ByggConstruct. Ni har precis flyttat in i Gustavianum. Vad är er roll i den nu pågående renoveringen?
Det handlar om att samordna renoveringen från start till färdigställande. Det är ett omfattande arbete i en speciell byggnad. Vår roll som generalentreprenör är att leda och driva projektet med våra hantverkare och installatörer. Det kräver en stor portion av gott samarbete mellan ByggConstruct och Statens Fastighetsverk Samtidigt är det väldigt utmanande och stimulerande att få jobba med gamla historiska byggnader.
Stämmer det att ni också ansvarar för den pågående renoveringen av Kyrkans hus?
Ja, det stämmer! Renoveringen av Kyrkans hus har varit på gång under en längre tid. Men nu sammanföll det tidsmässigt. Det ser vi som en fördel, då vi snabbt och enkelt kan stötta med resurser mellan projekten. Det gäller främst resurser i form av hantverkare och kunskap.
Har du själv minnen från tidigare besök i Gustavianum?
Det är anatomiska teatern som först dyker upp som minne. Sedan är jag lite ”yrkesskadad” och gillar de fina kalkstensgolven i trapphallarna.
Arbetet med de nya utställningarna i Gustavianum pågår för fullt.
Forskare, museikollegor och studenter deltar i arbetet med att skriva texter till de föremål som ska ställas ut. En av dessa forskare är Gustav Berry.
Vad handlar din avhandling om?
Mitt avhandlingsarbete befinner sig i skärningspunkten mellan agrar- och utbildningshistoria. Jag forskar om kvinnlig jordbruks- och hushållsundervisning under 1900-talet och min avhandling utforskar varför man bedrev så kallad lanthushållsundervisning. I avhandlingen visar jag dels att lanthushållsundervisningen utformades för att hantera de problem som uppstod i samband med landsbygdens avfolkning, dels att lanthushållsundervisningen gavs denna inramning av en grupp som kände sig hotade av den hastiga och kraftiga omvandling landsbygden genomgick under första halvan av 1900-talet.
Vad är ditt förhållande till museer?
Genom olika jobb på museer i Sverige och Norge innan jag påbörjade forskarutbildningen har jag kommit att i första hand associera museer med arbete, även om jag också är en hyggligt flitig museibesökare. Rent reflexmässigt tänker jag också på kunskap när jag tänker på museer. För mig är museer omistliga kunskapsinstitutioner som både förvaltar och skapar kunskap.
Vad tyckte du om uppdraget?
Att få bidra till kunskapsutvecklingen kring Gustavianiums samlingar genom att skriva en mikroberättelse om ett föremål har varit ett väldigt roligt uppdrag, och en tankeväckande uppgift för mig som forskare. Till vardags arbetar jag inte med materiella objekt. Därför var det en utmaning att försöka berätta ett föremåls historia. Men uppdraget gav mig nya perspektiv på hur mångbottnat ett så alldagligt föremål som en tvättmaskin kan vara. Det gav också en väldigt handfast förståelse av det förflutna som sällan infinner sig i det skriftliga källmaterial jag är van att arbeta med.
Renoveringen av Gustavianum går vidare!
Nu under hösten 2022 går projektet in i en ny spännande fas, där arbetena i huset drar igång med full fart. Statens fastighetsverk tar nu över ansvaret för byggnaden och under deras överinseende påbörjas en rad olika moment – med elektriska installationer, säkerhetshöjningar, installation av belysning och klimatanläggningar – och slutligen renoveringen av alla golv och ytskikt. Alltså ett projekt som involverar expertis och gediget hantverkskunnande inom en lång rad områden. Samtidigt fortsätter museets egen personal med förberedelserna för alla nya utställningar som ska fylla det nyrenoverade Gustavianum. Med siktet inställt på en återöppning i början av 2024.
Undersökning av Gustavianums solur
I samband med Gustavianums pågående renovering har soluret undersökts. Vet du hur ett solur fungerar? Eftersom jorden roterar runt sin axel på 24 timmar ser det ut som om solen rör sig från öster till väster. Därför kommer även skuggor att röra sig under dagen. När solen lyser på kupolens solkula blir halva kulan belyst. Den andra ligger i skugga. Linjen mellan ljus och skugga rör sig runt kulan, och det är linjens läge på kulans skala som visar tidpunkten. Försök själv att läsa av soluret en solig dag. Jämför med domkyrkan om du känner dig osäker. Kom ihåg att man inte hade sommartid på 1600-talet.
Hej Hanna Wistrand, projektledare vid SFV!
Vad är din roll i det pågående renoveringsprojektet?
Jag är en av två projektledare från Statens fastighetsverk (SFV), min roll är biträdande projektledare.
Det är många specialister som är involverade i Gustavianums renovering. Hur ser ansvarsfördelningen ut?
Ett stort antal personer är inblandade i projektet, både konsulter och interna specialister på SFV. Konsultgruppen består av knappt 20 personer inom olika discipliner. Internt från Statens fastighetsverk har vi involverat ett tiotal av våra tekniska specialister och kulturarvsspecialister.
Ansvarsfördelningen är ganska tydligt uppdelad mellan de olika fackområdena (t.ex. Miljö, El, Kulturarv, VVS, Arkitektur, osv) där varje konsult tar ansvar för sin del.
Gustavianum är ju inte vilken byggnad som helst. Vilken funktion tror du huset har om 100 år?
Min förhoppning är att det även då har med utbildning i någon form att göra. Vore fantastiskt om det fortfarande går att besöka byggnaden och den anatomiska teatern som privatperson.
Hej Fredrik Eriksson!
Du har en viktig roll som samordnare och stöd för Gustavianum i den nu pågående renoveringsprocessen. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Det varierar beroende på vilka projekt jag är involverad i. Men de flesta dagar innehåller en kombination av planeringsmöten på kontoret och arbete på plats i de aktuella byggprojekten. Jag hjälper uppdragsgivarna med kravställningar, vilket konkret betyder att jag har en dialog med brukare, scenografer och arkitekter inför och under en renovering. För närvarande har jag uppdrag från två andra museer och ett lärosäte. Ekonomi, teknik och inköp är tre viktiga funktioner. Ofta har verksamheten en bra idé om vad och vart de vill men vet inte hur de ska ta sig dit. Mitt uppdrag blir att hitta en fungerande väg fram till slutmålet samtidigt som jag längs med vägen ska ifrågasätta och utveckla nya idéer.
Du var ju projektledare för Nationalmuseums renovering. Vad är den största utmaningen med att renovera historiska byggnader?
- Att lyckas höja verksamhetens kvalité med de begränsningar/möjligheter som finns i historiska byggnader. Besöksflöden och logistik ser idag ofta annorlunda ut än bara för några decennier sedan. Det är därför viktigt att få en historisk byggnad som Gustavianum att arbeta åt samma håll som den verksamhet som ryms i huset i form av utställningar, butik och programverksamhet. Besökarna ska enligt min mening uppfatta byggnaden och museiverksamheten som en enhet. Då blir oftast besöket mer intressant från flera perspektiv.
Hej Max Laserna!
Du är byggnadsantikvarie med uppdrag från SFV (Statens Fastighetsverk). Vad är din roll i Gustavianums pågående renovering?
Gustavianum är ju en unik byggnad som skyddas som statligt byggnadsminne, vilket innebär att man behöver söka tillstånd hos Riksantikvarieämbetet för alla ändringar. Min roll är att vara antikvariskt medverkande i projektet. Under projekteringen innebär det att jag är ett stöd för arkitekterna och teknikspecialister för att hitta lösningar som kan genomföras utan att byggnadens kulturhistoriska värden går förlorade. Det kan handla om allt från att hitta en bra väg för en rördragning till att vara med och ta fram en lämplig ljussättning för trapphallen.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Det vanliga är nog att det är väldigt varierat. På förmiddagen kan det vara kontorsarbete eller möte på ett bygge medan eftermiddagen ägnas åt att undersöka en gammal takstol eller kanske hur en dörr ursprungligen var färgsatt.
Har du hittat något spännande under ditt arbete på Gustavianum?
Gustavianum är en väldigt spännande byggnad med en minst sagt lång och komplex byggnadshistoria. Vi har ju inte börjat själva bygget än men vi har lärt oss väldigt mycket om huset. Exempelvis har vi hittat en hel del igensatta öppningar och hålrum som vi försöker utnyttja för att slippa göra onödiga nya ingrepp i byggnaden. Mest intressant var nog ändå att undersöka ett parti av hjärtväggen som vi inte hade riktigt koll på. Murverket är väldigt ojämnt där och ser ut att ha varit med om den del. Vi tror att det beror på att muren skadades vid Gustav Vasas anfall och belägring av Uppsala 1521 då gården eldhärjades. Det sägs att Gustavianum, som då var Biskopsgård, därefter lämnades öde under närmare hundra år. En annan intressant upptäckt är att vi tror att en del av svartplåten som fortfarande sitter på kupolens nedre del kan vara ursprunglig, dvs från 1660-talet. Det är en av de äldsta utvändiga plåttäckningar jag stött på!
Nytt hem för inventarier
När museum Gustavianum invigdes 1997 användes fortfarande griffeltavlor i universitetets föreläsningssalar. Tekniken och behoven har förändrats sedan dess. I den nu pågående renoveringen önskar Gustavianum återanvända de inventarier som inte får plats i det uppdaterade universitetsmuseet. Den gamla griffeltavlan från Auditorium Minus ska få ett nytt hem hos förskolan Glinet i Luthagen, Uppsala.
Griffeltavlan från Auditorium Minus.
En uppdatering: Vad är det som händer?
Gustavianum har alltså stängt sina portar för den pågående renoveringen. Målet är att skapa ett mer professionellt och ändamålsenligt museum med nya utställningar, med ett kontrollerat klimat som får föremålen att må bra och med en säkerhet som möter dagens krav.
Men varför behöver det ta så lång tid?
Renoveringen är ett långsiktigt projekt som kräver minutiösa förberedelser. Själva byggnaden är ju ett viktigt historisk minnesmärke och renoveringen måste naturligtvis ske med största antikvariska försiktighet. Samtidigt krävs omfattande tekniska undersökningar av byggnaden för planeringen av alla de funktioner som krävs i det nya museet.
Det som också behöver ta tid är den samverkan mellan olika aktörer som är nödvändig för ett sådant här komplicerat projekt. Det handlar om tid för möten och diskussioner mellan universitetet, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och en rad olika arkitekter, experter och konsulter. Allt för att planeringen ska bli den allra bästa.
Parallellt med det behöver samlingarna konserveras och vårdas inför de nya utställningarna, där nya montrar, ny belysning, nya texter och digitala presentationer kommer att ingå.
Och resultatet av dessa mödor och oändliga serier av möten är ett underlag med tusentals och åter tusentals detaljer som behövs för att resultatet ska bli så bra som möjligt.
När kommer museet att öppna igen?
Museet kommer att öppna i slutet av 2023 eller början av 2024. Och då hälsar vi alla varmt välkomna tillbaka med en rad nya spektakulära utställningar. Vi ses då!
Hej Emma Hocker!
Du är förste konservator vid Gustavianum och ansvarig för museets evakuering. Hur packar man ner innehållet i ett helt museum?
Det kan verka som en enorm och oöverstiglig uppgift, men det var det verkligen inte. Eftersom de tidigare utställningarna var tematiskt ordnade var det logiskt att packa och transportera rum för rum med de ansvariga antikvarierna på plats för att underlätta och säkerställa processen. Vi hade också hjälp av ett antal studentpraktikanter.
Från tidigare erfarenheter av att packa och transportera föremål visste vi att det var bättre att ha ett mindre antal kunniga personer som packar än ett större antal volontärer. Innan vi började packa arrangerade jag ett par övningspass om hur man packar föremål säkert, vilket förpackningsmaterial som ska användas och varför. Det finns till exempel mindre risk att skada föremål om de placeras i ett litet ”bo” av förpackningsmaterial snarare än att packa i flera papperslager.
Hur många föremål packade ni ner?
Åh, vilken svår fråga! Jag vet att jag räknade över 1000 föremål från samlingarna i klassisk arkeologi och egyptologi innan vi började. En av komplikationerna var att vissa av föremålen består av ett antal delar, särskilt föremålen från den vetenskapshistoriska samlingen. En våg med tillhörande vikter kan antingen räknas som ett enda eller flera objekt. Jag skulle uppskatta att vi packade och transporterade fler än 2000 föremål, kanske 2500, allt beroende på hur du räknar.
Vilket föremål var svårast att packa?
Troligtvis mittdelen av konstskåpet, eftersom det fanns ett antal snidade och utskjutande delar som måste skyddas med syrafritt skum innan de omslöts i en specialbyggd transportlåda.
Mittdelen av det Augsburgska konstskåpet nedpackat.
Nedpackning av utställningsföremål
Gustavianums renovering inleddes hösten 2019 med nedpackning av samtliga tidigare utställda föremål. En tidskrävande process som har krävt stor noggrannhet och försiktighet då föremålen i många fall är mycket ömtåliga. Universitetsmuseet har haft hjälp av flera duktiga masterstudenter som gjort praktik i samlingsmagasinen. En av dessa studenter är Cajsa Olausson, som läser humaniora med inriktning antikens kultur och samhällsliv.
Vad har du lärt dig?
- Det är svårt att nämna allt då det är så mycket! Jag har främst fått studera den nubiska samlingen, som består av vaser, läderföremål och ben, och jag har lärt mig att hantera och digitalisera detta material. Jag har fått en inblick i hur arbetet på ett museum fungerar och hur ett framtida yrke inom museivärlden skulle se ut.
Vad har varit roligast under praktiken?
- Det roligaste har varit att få vara med under nerpackning av utställningen Medelhavet och Nildalen. Det var väldigt kul att få hantera och studera föremål på så nära håll. Jag vet numera hur en mumie luktar!