Anna Ida Rock leder Afrikaforskningen på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)

Intervju från 2025

Varför valde du att läsa forskarutbildningen i statsvetenskap?

När jag skrev mina kandidat- och masteruppsatser insåg jag hur roligt jag tyckte det var att få fördjupa mig i en fråga. Efter masterexamen i utvecklingsstudier jobbade jag deltid som forskningsassistent vid institutionen för freds- och konfliktkunskap i Uppsala. Det gav mig en inblick i forskarvardagen i praktiken, vilket gjorde mig ännu mer sugen på att fortsätta på egen hand. Jag hade också ett starkt intresse för statsbyggnadsprocesser i postkonfliktstater, så när en doktorandtjänst med just den inriktningen utlystes kändes det självklart att söka.

Vad var det bästa och det svåraste med att vara doktorand?

Det är svårt att välja, för jag trivdes verkligen under doktorandtiden. Jag hade kloka och roliga doktorandkollegor att dela vardagen med. Samtidigt var miljön på institutionen stimulerande och generös, det fanns alltid någon som tog sig tid att hjälpa när jag körde fast eller plötsligt fick för mig att prova en ny metod. Det bästa, och ibland också det svåraste, var friheten att få fördjupa sig i ett ämne under flera år och att få chansen att bidra med något nytt. Det är en lyx att få ägna sig åt något man brinner för så länge, men det kräver också disciplin och uthållighet när man gång på gång vrider och vänder på sina egna idéer. Så när disputationen närmade sig kände jag mig ganska mätt på mina egna texter

Var jobbar du med idag? Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag leder Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) Afrikaforskning. Vår främsta uppdragsgivare är Försvarsdepartementet, och i min roll ansvarar jag både för budgeten och för att studierna levereras i tid och med rätt kvalitet. Samtidigt arbetar jag själv som forskare med fokus på Afrikarelaterade säkerhetspolitiska frågor. Mina dagar kan se väldigt olika ut. Ibland sitter jag och läser eller skriver nästan hela dagen, nästan som under doktorandtiden. Andra dagar fylls av möten, seminarier eller presentationer. Eftersom arbetet är policynära har vi regelbunden kontakt med och presenterar vår forskning för bland annat Försvars- och Utrikesdepartementet.

Har din forskarutbildning i statsvetenskap vid Uppsala universitet hjälpt dig i din karriär?

Eftersom jag arbetar med forskning utgör forskarutbildningen på många sätt grunden för det jag gör i min nuvarande tjänst. Även om forskningen idag är mer policynära brottas jag fortfarande med frågor som hur man formulerar en bra forskningsfråga, utformar bästa tänkbara forskningsdesign och väljer metod. Viktiga lärdomar från forskarutbildningen är också träningen i att arbeta disciplinerat med en text under lång tid, att kunna ge konstruktiv feedback som faktiskt hjälper mottagaren, och inte minst att själv ta emot (rimlig) kritik utan att bli nedslagen och istället se det som en möjlighet att förbättra min text. Det är inte alltid lätt! Mina fältstudier i Somaliland och Liberia under avhandlingsarbetet gav mig dessutom erfarenheter som jag fortfarande har stor nytta av i de forskningsresor jag gör idag.

Vilket är ditt bästa minne från tiden i Uppsala?

Det finns många fina minnen att välja på. Men när jag flyttade till Uppsala kände jag nästan ingen och jag var ganska ensam dagarna innan första kursstart. Redan de första veckorna på kandidatstudierna lärde jag känna tre av mina idag absolut bästa vänner, det slår det mesta!

Vilket råd vill du ge nuvarande doktorander i statsvetenskap?

Se till att ha en bra plan och följ den, men försök att inte stressa för mycket över framtiden utan lita på processen. Det kan kännas överväldigande att tänka på att ett helt avhandlingsmanus ska bli klart, men om man gör det man ska vecka för vecka kommer det att växa fram. På vägen kan det innebära att man måste kasta delar man skrivit och att det ibland känns tungt, men plötsligt lossnar det och skrivandet flyter igen. Om du kör fast helt – ta hjälp! För mig hjälpte det ofta att bolla med andra. Försök också så tidigt som möjligt att hitta andra som delar ditt intresseområde, oavsett om de finns i Uppsala eller någon annanstans i världen. Det gör stor skillnad att inte känna sig ensam i sitt forskningsfält. Och kanske viktigast: arbeta hårt, men se också till att njuta av tiden som doktorand. Gå på seminarier som känns roliga även om det är utanför ditt ämnesområde och passa på att hitta på saker tillsammans med de andra doktoranderna!

Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka forskarutbildningen?

Sök, såklart! Om du är det minsta intresserad av forskning så är det en unik chans att verkligen fördjupa dig i något du tycker är spännande.