Chris Haffenden

Kort presentation

Jag är idéhistoriker med fokus på 1800-talets kulturhistoria. Min forskning handlar om hur minne, glömska och subjektivitet formas över tid, särskilt i frågor om kanonisering, kändiskultur och eftermäle.

Min avhandling behandlade självmonumentalisering i romantikens Storbritannien. I ett senare RJ-projekt har jag studerat självradering och vilka spår som bevaras, begränsas eller undandras framtidens blick.

Jag är verksam vid Kungliga biblioteket som biträdande chef för FoU och KB-labb.

Nyckelord

• minnesstudier
• glömskans historia
• raderingsstudier
• 1800-talets kulturhistoria
• kändiskultur
• kanonisering
• digital humaniora
• AI och kulturarv

Biografi

Jag disputerade i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet 2018, med en avhandling om självmonumentalisering i romantikens Storbritannien. Min tidigare utbildning är från Sussex (historia och engelsk litteratur) och Cambridge (politiskt tänkande och idéhistoria).

Min forskning rör minnets och glömskans historia: hur individer och institutioner har försökt kontrollera vad som bevaras, vad som raderas och på vilka villkor. Efter avhandlingen har arbetet fördjupats mot självradering, arkiv och glömskans materiella praktiker, med utgångspunkt i 1800-talets Storbritannien och mot samtida frågor om dataskydd och digital subjektivitet.

Jag har undervisat inom idéhistoria och lett metodworkshops om AI och digital humaniora för studenter, doktorander och forskare i nationella och internationella sammanhang.

Jag är biträdande chef för enheten för FoU och KB-labb vid Kungliga biblioteket, där jag arbetar med digital forskningsinfrastruktur, AI och metodutveckling för forskning med utgångspunkt i bibliotekets samlingar.

Forskning

Mina forskningsintressen rör minnets och glömskans historia, med särskilt fokus på 1800-talets kultur- och idéhistoria. I bred bemärkelse undersöker jag hur individer och institutioner har försökt forma, kontrollera och begränsa framtida synlighet: vad som bevaras, vad som raderas och på vilka villkor. Arbetet rör sig mellan minnesstudier, kändisskapets historia, arkivstudier och mediehistoria.

Min avhandling, Every Man His Own Monument: Self-Monumentalizing in Romantic Britain (Uppsala, 2018), undersökte självmonumentalisering i romantikens Storbritannien. Genom läsningar av Jeremy Bentham, Sir John Soane och Benjamin Robert Haydon visade jag hur kanonisering och kändiskultur inte bör förstås som motsatta fenomen, utan som sammanflätade sätt att hantera offentlig synlighet och eftermäle.

Efter avhandlingen har jag utvecklat detta spår från motsatt håll. I stället för att enbart studera hur människor försökte bli ihågkomna har jag undersökt hur de försökte bli delvis bortglömda. Inom ramen för ett RJ-finansierat projekt om självradering och glömskans materiella praktiker i 1800-talets Storbritannien har jag studerat hur författare och offentliga personer förstörde eller undandrog personliga dokument från framtida läsare: självradering som en skyddande strategi för att kontrollera eftermäle och privatliv.

Tillsammans med Johan Fredrikzon har jag formulerat ett bredare teoretiskt ramverk för radering som forskningsobjekt i artikeln “Towards Erasure Studies”, publicerad i Memory, Mind & Media (2023). I senare arbeten, bland annat om Frances Burney och i essän Självradering: Glömskans villkor i RJ årsbok Byråkrati 2026, har jag fortsatt att undersöka relationen mellan självradering, subjektivitet och moderna minnesregimer.

Ett närliggande spår i min forskning rör digitala minnesinfrastrukturer. Genom arbetet vid KB-labb har jag undersökt hur AI och automatiserad metadata förändrar villkoren för hur kulturarv organiseras, görs sökbart och används i forskning. Här knyts mina historiska intressen för arkiv, synlighet och glömska till samtida diskussioner om dataskydd, rätten att bli bortglömd och digital subjektivitet.