Förebygg otillåten användning av AI

Det förebyggande arbetet är långsiktigt och bör utgöra en integrerad del av den akademiska miljö där studenterna tillbringar sin tid vid Uppsala universitet.

Framhäv att examinationen är till för studenternas skull
Förklara varför själva skrivprocessen är viktig, och inte bara svaret
Variera examinationsformerna och utnyttja studenternas progression
Och naturligtvis - ta upp frågor om fusk
Till sist: fortsätt att vårda den akademiska lärmiljön

Framhäv att examinationen är till för studenternas skull

Examinationen har självklart en kontrollfunktion, och den utgör en kvalitetsgaranti för universitetets utbildningar. Studenternas studier styrs också i hög grad av examinationernas utformning och av hur det går på tentor och duggor, med oro för ekonomi m.m. om man halkar efter.

Fastän dessa aspekter är ofrånkomliga är det ändå viktigt för både lärare och studenter att tala mera om, och genomföra examinationen främst som den kanske mest lärorika delen av undervisningen, då studenterna får tillfälle att se vad de lärt sig och vad de ännu inte behärskar.

Examinationen är alltså lika mycket till för studenternas skull, ett stöd för deras lärande, och det är djupt olyckligt om studenter (och deras lärare!) endast uppfattar den som universitetets kontrollverktyg. Studenterna måste därför inse hur viktigt det är för deras studier att de genomför examinationen enligt instruktionerna: det är de som förlorar på att inte göra det.

Tydligast visar lärare detta genom att ge studenterna återkommande, konstruktiv återkoppling som går bortom enkla betygsgränser. Det underlättas om man kan utgå från i förväg uppsatta kriterier för bedömningen, och om man dessutom ger återkoppling även på icke-examinerande uppgifter, tidigt i en kurs, då mindre står på spel för studenterna. Har man stora kurser, kan kamratåterkoppling, som följs upp i helgrupp, vara ett bra sätt att förbereda studenterna för examinationen.

Förklara varför själva skrivprocessen är viktig, och inte bara svaret

Detta anknyter nära till det förgående. Studenter kan fokusera på att lämna innehållsligt korrekta svar på en uppgift och ta genvägar till dem – men missar då hela processen som leder fram till svaren, då man kritiskt värderar och gör ett urval av fakta, bygger upp en struktur för argumentationen med hjälp av referenser till relevant litteratur och formulerar sina resonemang i en text som är ens egen, och där man visar att man förstår och kan använda sig av ämnesterminologi och centrala begrepp.

Bäst förklaras kanske detta genom praktiska övningar, där studenter t.ex. får granska en uppgift som genererats av AI, och formulera frågor som en kritisk läsare vill ha svar på. Det är i sig en god övning, men sedan kan läraren vända på perspektivet och ta upp betydelsen av att vara ansvarig för en text, och kunna svara på frågor om varför den ser ut som den gör. Tillsammans med studenterna kan man sedan diskutera vidare varför och när det alltså är nödvändigt att gå igenom hela skrivprocessen själv och vid vilka tillfällen det kan vara rimligt att fästa mindre vikt vid det.

Variera examinationsformerna, och utnyttja studenternas progression

Under loppet av en termin och ett program bör studenterna få använda och visa sina vunna kunskaper på flera olika sätt – all examination bör inte ske genom en enda tentamensform, och man behöver inte heller enbart ha summativa examinationer, vid slutet av en kurs eller ett moment. Löpande, formativ bedömning av olika slag kan också vara en bra lösning. Om kursen också är upplagd så att examinerande moment konsekvent kräver att tidigare examinerade kunskaper och färdigheter kommer till användning blir det betydligt svårare att klara av en kurs om man tidigare fuskat och därmed inte har de förkunskaper som krävs.

Och naturligtvis – ta upp frågor om fusk!

Det är också bra att prata tidigt med studenterna om akademisk integritet, om vad som räknas som vilseledande vid examination, otillåtna hjälpmedel m.m. Det är inte alltid glasklart för studenterna vad som gäller och varför det är så.

Men det behövs också tydlig, skriftlig information. Vissa utbildningar kan ha bestämmelser som gäller alla kurser, men i många fall kan varje enskild kurs behöva formulera egna, beroende på innehåll och hur de är upplagda. Ta då gärna fram standardiserade texter när ni pratar om detta, så att inte alla lärare måste hitta på egna varje gång!

Här finns exempel på texter att utgå från och anpassa till era kurser!

Till sist: fortsätt att vårda den akademiska lärmiljön

När studenterna kommer till universitetet blir de inte elever i en skola. De har kommit till en plats som bygger på ett nyfiket och samtidigt kritiskt prövande förhållningssätt till världen och till våra försök att förstå och förklara den. Deras lärare är kanske lärda, men inte färdiglärda, utan i grund och botten deras mer erfarna medlärande. I en sådan miljö hör därför forskare, lärare och studenter nära ihop, och den ständigt pågående utvecklingen av det egna, självständiga tänkandet är inte bara utbildningens, utan universitetets kärna. Det bör märkas i all undervisning och i all examination. I en sådan miljö spelar det ingen roll om man måste göra en omtenta – men fusk är otänkbart.

Det kan vara viktigt att studenterna får höra ord som dessa – men det är i det dagliga arbetet och bemötandet ute på institutionerna som det avgörs om de förblir fraser, eller om de faktiskt präglar lärmiljön och relationen mellan lärare och studenter.