Transkribering avsnitt 101

Transkribering av Forskarpodden avsnitt 101: Dinosarierna på väg mot herravälde. Åsa Malmberg intervjuar Martin Qvarnström, biträdande universitetslektor vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet.

Martin Qvarnström: Om det ska bli verkligen intressant, då måste man kolla på det vi kan hitta i bajset. Vi kollar på bitmärken på ben, vi identifierar vilka olika typer av benfossil eller skelettfossil som vi har. Vi kollar på fotspår, vi kollar på växtfossil, klimatdata. Så vi bygger upp en helhetsbild av de här ekosystemen. Det är någonting som tar ganska mycket tid.

Åsa Malmberg: Dinosaurierna var en gång jordens härskare, men vad var det som gjorde att just de blev så framgångsrika? Svar går att hitta är deras fossiliserade bajs. Och senare års upptäckter av bland annat skelettdelar och fotavtryck i Skåne visar att det fanns enorma köttätande dinosaurier mycket tidigare än man tidigare trott, över 130 miljoner år före Tyrannosaurus rex satte sin fot på jorden. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Åsa Malmberg.

Martin Qvarnström: Jag heter Martin Qvarnström och jag är paleontolog vid Uppsala universitet.

Åsa Malmberg: Och du har fått anslag från Europeiska forskningsrådet för att studera dinosaurier. Eller rättare sagt, du ska ta reda på mer om dinosauriernas tidiga utveckling genom att undersöka deras bajs. Varför är bajset så intressant?

Martin Qvarnström: Fossilt bajs är fantastiskt. De är som små skattkistor som innehåller jätteviktig information om vad djuren åt för något. Vem som åt vad eller vem som åt vem. Om man pusslar ihop det där så kan man se hur ekosystemen var strukturerade och följa det över tid, vilket är det som jag är intresserad av.

Åsa Malmberg: Men förutom att se vad de åt och ekosystem och sådär, går det att säga någonting om hur de här dinosaurierna betedde sig?

Martin Qvarnström: Ja, det kan man säga också. Dels så kan man säga någonting om vilka parasiter de bar på. I vissa fall så hittar vi saker och ting i koproliterna eller de här fossila korvarna som vi inte hittar på de här platserna som vi gräver ut på. Så det här betyder att de här djuren, som la korven där i den här typen av miljö, rörde sig över mycket större områden än bara lokalt. Så vi kan säga någonting om beteende och såklart också vad de åt för något, hur de åt. Ibland har vi hittat en massa söndertuggade benbitar från tidigare dinosaurier. Då vet vi att de tuggade i sig ben för att nå märgen och bensalterna lite som hyenor gör idag men som inte är någonting som man riktigt förknippar med, faktiskt. Så det finns en hel del olika spår som man kan utforska här när man kollar på fossilbajs.

Åsa Malmberg: Så man kan se alltså om de till exempel vandrade, flyttade runt mellan olika årstider eller sånt där kanske?

Martin Qvarnström: Ja men i vissa fall kan man få en liten idé om de gjorde det eller inte. Men det måste man så koppla ihop med andra typer av data som till exempel man kan kolla i isotoper i tänder och så och se om det ändras över olika säsonger och så vidare.

Åsa Malmberg: Men hur ser dinosauriebajs ut då? Är det inte svårt att se skillnaden mellan det där du hittar i marken eller från en förstenad bajskorv?

Martin Qvarnström: Ja men det är en jättebra fråga. Ibland i vissa fall är det busenkelt för det ser ut som en fossil skit, helt enkelt. Någonting som ens hund skulle ha lämnat efter sig eller så. Segmenterat precis som man kan tänka sig en bajskorv ser ut. Men i andra fall så är det lite lurigare. Om vi tar de här stora köttätande dinosaurierna då kan det vara 30-40 cm stora och inte korvar utan snarare bara en ackumulering av olika benbitar och sånt där.

Så det kan vara lite svårt om man inte är van att se hur de här koproliterna ser ut och bara tro att det är lite trasiga benrester som är där. Så i många fall så har man identifierat fel och kanske inte ens samlat in dem. Och när det gäller växtätare så kanske det är absolut svårast för de är inte fosfatiska så de fossiliseras inte på samma sätt, utan det ser ibland ut bara lite som sediment med små växtdelar i och växtbitar kan finnas i de här sedimentära bergarterna överallt. Så det krävs en hel del träning för att ta reda på vad som är koprolit och vad som inte är koprolit. Och i vissa fall så är svårt för oss också.

Åsa Malmberg: Jag tänker växtdelar, det bryts ju ner naturligt ändå. Har det dessutom passerat genom mag-tarmkanal så blir det ju ännu mer...

Martin Qvarnström: Jo, men precis. Och det är just så man kan identifiera dem också, att det är bitar som är av samma storlek. Så det liksom sorteras på så sätt genom tarmkanalen.

Åsa Malmberg: Men hur gammalt är det här bajset då som ni tittar på?

Martin Qvarnström: Ja, men det som jag är framförallt intresserad av, tidig dinosaurieevolution, det är ungefär 230 miljoner år sedan till 200 miljoner år sedan.

Och det är tiden från att du har de första dinosaurierna till att de har etablerat sitt herravälde, kan man säga. Och det tar faktiskt 30 miljoner år. Så i början så var de inte alls så där stora och skräckinjagande, utan de var ganska blygsamma delar av ekosystemet. Och sen pö om pö så blev de mer och mer talrika och diversa.

Åsa Malmberg: Men hur är det möjligt att det här bajset har bevarats under så lång tid?

Martin Qvarnström: Det är en lurig fråga som vi inte vet så mycket om. Men jag tänker som så att om du tänker ett enda djur, som skiter ett par gånger om dagen och lever x antal år, så är det ganska många korvar som skulle kunna bevaras som fossil, medan man bara producerar ett enda skelett. Och såklart så har skelettdelar högre potential att bevaras som fossil, men de allra flesta skelettdelarna blir inte heller fossil. Så att jag tror att det har med lite sannolikhetslära att göra, men det är vanligt att hitta fossilt bajs egentligen på alla typer av paleontologiska utgrävningar. Men i många fall så kanske inte det är något som prioriteras och i vissa fall inte ens samlas in.

Åsa Malmberg: Är det någonting som man börjat titta på mer nyligen?

Martin Qvarnström: Helt klart. Det har också ganska mycket att göra med nya tekniker. Hur man kan kolla på det som finns bevarat inuti koproliterna. För det är det som innehåller den mest intressanta informationen. Och det kan vara jäkligt svårt att dels visualisera, för hela korven är förstenad, och de här födoresterna kan vara söndertuggade, det kan vara små delar och man vet inte exakt var man kan tänka sig hitta de här i korvarna. Så att det man har gjort tidigare är att man bara har sågat itu dem och kollat på ett snitt, tvådimensionellt snitt, och då kan det vara otroligt svårt att försöka förstå vad det är man ser.

Åsa Malmberg: Men hur gör ni då?

Martin Qvarnström: Jo, vi scannar väldigt många av de här koproliterna med CT-scanners eller synkrotronscanner som är ungefär som en CT-scanner på sjukhuset fast med otroligt mycket mer energi då. Och det gör att vi får som en stack med bilder genom hela exemplaret och då kan man segmentera där och rendera det olika innehållet i tre dimensioner som gör att man kan identifiera alla olika möjliga delar som man kan hitta i de här koproliterna.

Åsa Malmberg: Vad åt de då?

Martin Qvarnström: Det beror på vilken dinosaurie du syftar på. Tidiga dinosaurier, det fanns alla möjliga olika typer, en del små opportunistiska dinosauriesläktingar som åt insekter, fisk och så vidare, tidiga växtätare som var lite mer generalister än andra tidigare växtätare som var mer specialiserade på att äta en viss typ av flora. Det finns ju så otroligt många olika dinosaurier som hade olika födostrategier och så vidare. Och dessutom så är det inte bara dinosaurierna vi är intresserade av utan vi kollar på alla möjliga olika djur i de här ekosystemen då.

Åsa Malmberg: Ja precis. Vad är det mer än dinosauriebajs ni tittar på? För det inte heller bara bajs utan det är andra saker ni tittar på också.

Martin Qvarnström: Precis. Så om det ska bli verkligen intressant då måste man kolla på det vi kan hitta i bajset. Vi kollar på bitmärken på ben, vi identifierar vilka olika typer av benfossil eller skelettfossil som vi har, vi kollar på fotspår, vi kollar på växtfossil, klimatdata. Så vi bygger upp en helhetsbild av de här ekosystemen. Och det är någonting som tar ganska mycket tid och mycket, mycket arbetskraft. Så det är ett ambitiöst arbete men i långa loppet så kan det ge väldigt intressanta nya insikter i hur de här ekosystemen förändras över tid.

Åsa Malmberg: Vad är det då för ny kunskap som du söker när det gäller de här tidiga dinosaurierna?

Martin Qvarnström: Ja, det jag försöker förstå är varför just dinosaurier blev så otroligt framgångsrika. För om vi kollar på de tidiga dinosaurierna så, som vi var inne på nyss de dominerade inte ekosystemen på något sätt, utan de var ganska blygsamma komponenter. Och sen så tog det då 30 miljoner år innan de blev riktigt dominanta i de här terrestra miljöerna.

Åsa Malmberg: Terrestra är alltså på land.

Martin Qvarnström: Precis. Så jag försöker förstå varför vad som hände under de här 30 miljoner åren och det är inte så lätt. Och tidigare då har man egentligen haft två hypoteser kring det här. Och den ena hypotesen handlar om att vi har något sorts utdöende, för det är många andra djurgrupper som försvinner över den här tiden och att dinosaurierna var lite opportunistiska och liksom tog vara på sin chans, va.

Åsa Malmberg: Och nu hur långt tillbaka i tiden är vi nu ungefär?

Martin Qvarnström: Ja men nu är vi lite drygt 200 miljoner år så det är den här tiden 230-200 miljoner år ändå. Och den andra hypotesen handlar om att de snarare hade en rad unika anpassningar som gjorde att de utkonkurrerade de här andra djuren. Och då har vi försökt undersöka vilken av de här två hypoteserna stämmer. Och det visade sig att det är otroligt mycket mer komplext än så.

Så det är liksom en rad olika processer över ganska många miljoner år som dessutom är nog ganska olika över hela den här superkontinenten. Så på den här tiden så sitter alla kontinenterna i princip fortfarande ihop i den här superkontinenten Pangea. Men trots att de satt ihop…

Åsa Malmberg: Och den låg lite, lite söderut också va?

Martin Qvarnström: Ja eller den sträckte sig, var C-formad så här och sträckte sig över nästan från pol till pol, men det fanns andra barriärer som kanske inte var så lätta att ta sig över. Så det fanns torra ökenområden och sånt där som vissa typer av dinosaurier inte kunde traska över under vissa tidsperioder och sådär, så om man kollar på olika faunor över Pangea så ser de ganska olika ut under den här tiden.

Så vi har dels olika områden, där det sker olika saker och det är också en stegvis förändring. Så vi har brutit ner det här till en massa olika steg och ser att det är en rad olika processer som vi måste koppla ihop för att förstå det här.

Åsa Malmberg: Men när och var uppstod de här första dinosaurierna?

Martin Qvarnström: Ja alltså dinosauriernas vagga är från den södra delen av världen Pangea Gondwana, som den kontinenten hette där nere. Så de äldsta fossilen kommer från Argentina och Brasilien och de är sådär 235 miljoner år gamla i runda slängar.

Åsa Malmberg: Och vad är det för dinosaurier då?

Martin Qvarnström: Ja, det är lite intressant för att om vi tänker på de olika dinosauriegrupperna som finns, så kan man ju dela in dem i tre större grupper. Vi har dels de här köttätande dinosaurierna, terropoderna. Sen har vi de här långhalsade dinosaurierna, sauropodomorfer. Och sen de här lite lustiga olika typer av växtätare, sådana här stegosaurus. Men också många olika typer av lite konstiga former som vi kallar för fågelhöftade dinosaurier.

Åsa Malmberg: Är det såna här som man typ tänker lite triceratops som då ser lite ut som en noshörning eller något sånt där?

Martin Qvarnström: Precis, ännu ett exempel. Och det visar sig att de här tre grupperna uppstår ganska tidigt i dinosauriernas evolutionära utveckling. Men de ser kanske lite olika ut än vad vi tänker att de gör senare under Jura och Krita. Och vi har fortfarande många kunskapsluckor så vi vet inte riktigt. Men de här som dyker upp ser lite annorlunda ut. Det kan vara svårt att placera dem i vissa fall, var de hamnar i det här släktskapsträdet.

Och bilden är nog lite klurigare än så, för vi har några av de närmaste släktingarna till dinosaurerna som är en liten större grupp, nu blir det lite tekniskt dinosaurieform. Dinosaurieform som finns i våra delar av världen så vi vet inte riktigt var de första dinosaurerna uppkommer och hur de sprids och så vidare, så det fossila registret är långt ifrån komplett tyvärr, men ju mer fynd vi gör desto bättre blir vår bild.

Åsa Malmberg: Men var de då specialiserade så att de åt, det här var en köttätare, här var en växtätare?

Martin Qvarnström: Ja, men ju tidigare man går desto mer lika ser de ut varandra. Om en nya fynd hela tiden som skriver om det där och det visar sig att några av de här tidiga rackarna påminner om senare former. Det fanns den gruppen som sen blev de här långhalsade dinosaurierna som hade lite förlängd hals. Men de var inte alls så där stora som Brachiosaurus eller de här giganterna som levde under Jura och Krita. Utan det var små minivarianter av det där.

Åsa Malmberg: Hur små var de då?

Martin Qvarnström: Ja, men bara några meter stora då.

Åsa Malmberg: Några, men de var ändå ganska stora.

Martin Qvarnström: Ja men tänk en väldigt stor hund. Och sen så fanns det de som var större. Och sen så under Tria så hände det väldigt mycket. Så senare former, de blev också ganska stora

Åsa Malmberg: Men vad levde de i för miljö då?

Martin Qvarnström: Ja, Pangea var ju, stora delar av Trias var en ganska varm tid. Och allt eftersom så blev klimatet lite mer gästvänligt. Vi har en ny typ av flora, så nya typer av växter, om jag kollar i alla fall här på de här områdena som vi har undersökt i Europa. Så är det en ny typ av flora. En ny typ av växtlighet som kommer med de här mer fuktiga klimaten. Och då har vi kunnat visa om vi jämför då bajsinnehåll mellan växtätande dinosaurier och de tidigare växtätande djuren, så innehåller bajset från de här tidiga dinosaurierna en rad olika växter. Så de var liksom mer generalister, de åt lite allt de kom över. Medan de här tidiga växtätarna var mer specialiserade på de här ganska trista växterna som växt i ett torrt klimat.

Åsa Malmberg: Vad var det för växter då? För det var inte riktigt samma växter som vi är vana vid idag.

Martin Qvarnström: Nej men det stämmer. Det fanns inga blomväxter och sådär va, utan det var tidiga barrväxter och sen så kom det sådana här lite smaskigare ormbunkar och fröormbunkar, ginkos och lummerväxter. Det var en annan typ av flora.

Fast vi har många av de där växterna kvar idag då. Som lever lite i skymundan av de här blomväxterna. Så det visar sig att de här tidiga dinosaurierna, på sätt och vis så var de nog mer opportunistiska än de här djuren som hade levt i de här områdena innan då.

Åsa Malmberg: Och fanns det dinosaurier som levde i... För du sa tidigare, att de hade sett fiskben och sådär i dinosauriebajset. Så att de har ätit fisk uppenbarligen. Betyder det att de kan ha levt i sjöar?

Martin Qvarnström: Ja, men det här stämmer. Många de här tidiga köttätande dinosaurierna som finns här, små rackare, de käkar mycket insekter fisk. Så de också levde lite i skymundan av de här lite större djuren som fanns där. Och de åt fisk men de levde, de var liksom inte akvatiska, de var inte vattenlevande, utan de levde på land, stod eller fiskade över små vattendrag.

Åsa Malmberg: Typ som en häger?

Martin Qvarnström: Ja men lite så, eller hittade någon död fisk som hade sköljts upp sådär som de tuggade i sig. Alla dinosaurier var i princip landlevande. Så alla de här marina reptilerna, visst de är nära besläktade med dinosaurier, men de är lite mer kusiner till dinosaurier kan man säga. Och så finns det några möjliga undantag med spinosaurier som kanske levde större delen av sitt liv i vatten och så vidare. Men de allra, allra flesta dinosaurierna var landlevande.

Åsa Malmberg: Men det låter ju ändå som att du säger, att de inte var så stora, det låter som att de var ganska små?

Martin Qvarnström: Ja men det var de första dinosaurierna.

Åsa Malmberg: Men?

Martin Qvarnström: Men, sen har vi en lite fynd från Skåne som skriver om dinosauriernas utvecklingshistoria lite grann.

Åsa Malmberg: Du har hållit på länge som doktorand och sådär, men du är ändå ganska tidig i din karriär, måste man ändå säga. Men du har redan varit med och gör riktigt stora upptäckt. Eller flera stora upptäckter, men jag tänker särskilt på den här i Skåne, för för några år sedan så var du faktiskt där och var med och hittade något helt makalöst måste man väl säga. Kan du inte berätta mer om det?

Martin Qvarnström: Jo, jag kan ge en liten teaser i alla fall. Det är jag och min kollega Grzegorz Niedzwiedzki som har jobbat nere i Skåne under tio år. Vi har varit där flera gånger varje år och vi räknade ut någon gång hur mycket tid vi har spenderat i fält i Skåne och det var, jag kommer inte ihåg hur många månader men det var väl ett halvår eller så.

Så vi har jobbat mycket där nere. Och så har vi en hel del coola fynd, dels av tidiga dinosaurier, men nu när jag säger tidiga, i det här fallet så är det inte de här som vi snackade om nyss från södra delen av Pangea som vi sa var 230-240 miljoner åren, utan det här är några dinosaurier som är drygt 200 miljoner år, så fortfarande tidiga, men inte de tidigaste, inte de här som kommer från dinosauriernas vagga.

Åsa Malmberg: Och vi har fortfarande inte gått in i Jura alltså den tiden som Jurassic Park eller så skulle utspela sig?

Martin Qvarnström: Nej, men vi är precis där på skarven mellan Trias och Jura. Och då är det framförallt på en utgrävningsplats, i en gammal lertäkt som vi har gjort många av de här fynden. Och då har vi hittat dinosaurieben, fotspår, växtfossil, andra typer av fossil och spår av andra typer av djur som levde jämsides de här dinosaurierna.

Åsa Malmberg: Men när ni var där, när började ni förstå att det här är faktiskt någonting helt och väldigt speciellt?

Martin Qvarnström: Ja, det förstod vi nog i olika omgångar. Så i början när vi åkte ner där så trodde vi att vi kanske kan hitta några nya dinosauriefotspår. Det skulle vara häftigt, för vi vet att historiskt har man hittat fotspår i Skåne. Dels utanför Vallåkra på 70-talet, så hittade man en hel yta så här med dinosauriefotspår och dels i gamla kolgruvor så finns det foton när de fortfarande var aktiva, att man ser i taklagren, så ser man avtrycken underifrån. Så väldigt häftigt. Det var som att leva under jordytan och se de här fötterna göra avtryck i den här sandiga marken.

Åsa Malmberg: Men har det hittats några ben innan?

Martin Qvarnström: Några möjliga kotor av lite oklart vad de var för några. Som vi dessutom inte har lyckats lokalisera nu. Men också några tidiga amfibier. Några temnospondyler heter de. En typ av amfibiegrupp som har dött ut. Men de var från någon meter till några meter stora. Och ett par gigantiska fiskar som leder de här vattendragen. Men annars inga ben.

Åsa Malmberg: De här amfibierna, visst var väl de lite krokodil fast de var mer grodsläktingar?

Martin Qvarnström: Ja, men precis.

Åsa Malmberg: Men när började det gå upp för er att nu har vi hittat någonting?

Martin Qvarnström: Ja, vi började hitta några fotspår och tänkte, ”Jaha, okej det finns häftiga grejer bevarade på det här stället”. Och sen när vi hittade en tand och några benbitar så insåg vi att okej det finns nog en hel del häftigt bevarat på det här stället. Och sen undan för undan så gjorde vi bara bättre och bättre upptäckter, så det var därför vi åkte ner dit hela tiden.

Ibland hade vi inte tid för något annat än att ta nattåget ner, jobba över hela dagen och sen ta nattåget tillbaka. Så det var intensivt jobb nere i Skåne som fortsätter fortfarande på sätt och vis. Men jag är lite hemlighetsfull här för att vi har fortfarande inte publicerat de första resultaten, så nu har vi kommit in i fas två där vi håller på att förbereda det här materialet och de första vetenskapliga artiklarna.

Vi vill inte gå ut med för mycket information innan vi har publicerat de, utan vi försöker göra det här i rätt ordning. Men det finns många häftiga stories att undersöka, baserat på det här materialet som nu finns på Evolutionsmuseet här i Uppsala.

Åsa Malmberg: Ja för det blev ju en jättenyhet när det här uppdagades att det fanns?

Martin Qvarnström: Ja men precis och det har ju varit ett enormt intresse och det har varit tryck på mig och Gregor så att vi ska liksom publicera det här och berätta mer och folk är intresserade, men man måste ta det lugnt också och göra det på rätt sätt.

Åsa Malmberg: Men hur kommer det sig att det bara i Skåne i Sverige som man kan hitta dinosaurier?

Martin Qvarnström: Ja, alltså stora delar av Sverige var land på den här tiden. Så det fanns dinosaurier lite här och var i Sverige. Så anledningen till att vi hittade dem just i Skåne det är för att vi måste hitta bergarter, sedimentära bergarter, som bildades under den här tiden. Så om man har tur så slank det med lite dinosaurieskelettdelar eller fotspår i de här sedimentära lagren som sedan förstenades. Och sådana här bergarter finns bara i Skåne bevarat.

Åsa Malmberg: Från den här tiden då?

Martin Qvarnström: Från den här tiden, precis. En stor del av Sverige är bara naken berggrund, graniter och gnejser och sånt där som man inte kan hitta fossil i. Men det finns undantag, så nere i Skåne så finns några av de här mesozoiska fickorna.

Åsa Malmberg: Och mesozoika, det är alltså tidsåldern som dinosaurierna levde under?

Martin Qvarnström: Precis, det är Trias, Jura, Krita. Och sen så har vi ju lite äldre grejor på Gotland och Öland och Fjällkedjan och Siljanringen och Västergötland och sådär. Så det finns lite olika platser i Sverige där vi har sedimentära bergarter med olika typer av fossilbevarade, men stora delar Sverige är liksom naket från det här perspektivet så det är lite trist för oss när vi sitter här i Uppsala men så himla långt är det inte för att åka till något som är mycket häftigt.

Åsa Malmberg: Och sen så är det väl så också att kol är ju gammalt träskmark. Så det är väl ett väldigt bra ställe för om man nu vill bli fossil så ska man gå lägga sig i träsk.

Martin Qvarnström: Ja, det kan man göra. Ja, det skulle man kunna göra. Men det krävs att det här är på någon plats där vi har någon sorts ackumulering av sediment.

Så det behövs någon sorts geologisk sätt, en stor sänka där vi ansamlar det här materialet. Och det är lite svårt att förutsäga var det ska vara någonstans.

Åsa Malmberg: Ja precis. Men vad var Skåne då för plats för 201 miljoner år sedan när de här dinosaurierna levde?

Martin Qvarnström: Ja, vi är fortfarande i den norra delen av den här superkontinenten Pangea.

Åsa Malmberg: Var någonstans ungefär befinner vi oss då?

Martin Qvarnström: Ja ja, lite längre söder ut än vad vi är idag, men inte så hemskt mycket längre söder. Vi är inte nere vid ekvatorn eller sådär.

Åsa Malmberg: Vid Medelhavet eller något sånt där?

Martin Qvarnström: Ja, men något sånt där. Och det är varmare än vad det är nu. Kanske inte lika säsongsbetonat, men det blev ändå kallare på vintern än vad det blev på sommaren. Vi har en ganska frodig växtlighet här i Sverige nu och de här träskmarkerna som du var inne på. Vi har liksom vattendrag med de här stora sötvattenslevande fiskarna och de här gigantiska amfibierna i vissa fall eller lite mindre varianter också och då en massa olika typer av dinosaurier som klampade runt här.

Och det är några av de grejorna som jag ändå kan berätta om, som vi har snackat om lite tidigare är att vissa av de här köttätande dinosaurierna som vi har hittat, fotspår bland annat, är sjukt stora. Så dinosaurier som vi har pratat om, de här tidiga dinosaurierna de ska inte vara sådär stora. Och dessutom är det här liksom det här utdöende intervallet.

Och här i Skåne så har vi Dinosaurier som är 8-10 meter långa. Så det är en liten, kanske inte riktigt T-Rex-storlek, men inte långt ifrån.

Åsa Malmberg: Ja det är otroligt. För den här nyheten som spreds som sagt var över hela världen kan man väl ändå säga. Och det var just det här då att de var så stora som gjorde att de väckte sån uppmärksamhet eller var det någonting annat som utöver det som var?

Martin Qvarnström: Nej men det var väl det som vi gick ut med lite där när det blev lite offentligt där ett tag, men vi har många häftiga hemligheter som fortfarande som kommer vara ännu häftigare.

Åsa Malmberg: Ja, det ska bli spännande. Men vad blir nästa steg nu då?

Martin Qvarnström: Ja, nu ska vi försöka bli klara med de här första artiklarna. Och sen är det bara att fortsätta jobba på det här materialet som vi har på Evolutionsmuseet här i Uppsala. Och ut och samla nytt. Så med de här ERC-pengarna så kommer jag kunna fortsätta jobbet nere i Skåne. Men vi ska också hålla på och förbereda nu en expedition till Grönland.

Åsa Malmberg: Grönland, fanns de där också?

Martin Qvarnström: Jajamensan. Och där finns det... Det finns hur mycket som helst som är outforskat på Grönland. Vi har varit där i två olika svängar i Per Ahlbergs projekt, om tidiga tetrapoder, de första ryggradsdjuren på land. Det är en häftig miljö, om än lite farlig med isbjörnar som är runt omkring en. Det blir det nästa sommars projekt.

Åsa Malmberg: Lycka till med det. Tack för att du kom hit och berättade.

Martin Qvarnström: Tack så hemskt mycket.

Åsa Malmberg: Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Martin Qvarnström. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare.

Kontakta oss gärna i sociala medier på hashtag forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se/forskarpodden. Jag heter Åsa Malmberg och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.