Transkribering avsnitt 106

Transkribering av Forskarpodden avsnitt 106: Valdeltagande, integration och grannskapseffekter. Annica Hulth intervjuar Henrik Andersson, forskare i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF), Uppsala universitet.

Henrik Andersson: En högre andel av utrikesfödda, till och med en mycket högre andel vågar jag nog säga, idag versus för 30-40 år sedan, bor i områden där den genomsnittliga invånaren är mindre politiskt aktiv.

Annica Hulth: När det gäller valdeltagande i Sverige har klyftan ökat mellan inrikes- och utrikesfödda. Varför är det så?

Forskningen visar att ålder vid invandring spelar in, men grannskapet där man bor har också stor betydelse. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet och det här avsnittet produceras av mig, Annica Hulth.

Henrik Andersson: Jag heter Henrik Andersson och är docent i nationalekonomi vid Institutet för bostads- och urbanforskning.

Annica Hulth: Ja, du forskar ju om migration och valdeltagande och det känns ju aktuellt nu inför det val som kommer nu i höst. Vad är det som ni har undersökt?

Henrik Andersson: Det var ganska många grejer vid det här laget som vi har fokuserat på.

Jag har ju kommit in i litteraturen och forskningen lite från migrationshållet snarare än från valdeltagandehållet, skrev en avhandling som handlade just om migration och grannskap och lite sådär. Sen blev jag rekryterad till Statsvetenskapliga institutionen efter att jag hade skrivit min avhandling och då kom jag i kontakt med valdeltagandedata.

Och då var det ett antal forskare på Statsvetenskapliga institutionen som hade gjort en ganska stor insats genom att scanna in och digitalisera röst- och vallängder. Så då behöver man inte längre förlita sig på frågor där man ställer frågor till enskilda individer i stil med: ”har du röstat?” Och så har man ett ganska litet exempel.

Utan vi vet för varje enskild individ i Sverige fullpopulationsdata om man faktiskt har röstat eller inte och så kan man koppla på det där på alla andra fantastiska register man har i Sverige där vi vet saker som inkomst och utbildning och var man kommer ifrån och var man bor. Så det där gav ju ganska stora möjligheter att studera olika former av hypoteser som gäller utrikesföddas valdeltagande.

Annica Hulth: Men man ser inte vad man har röstat, utan man ser att man har röstat.

Henrik Andersson: Precis, tack och lov fortfarande valhemlighet absolut. Så det är bara om man har röstat eller inte som vi kan ta reda på. Så då har vi till exempel, en hypotes har ju handlat om grannskapet och om man som flykting i Sverige kommer till ett visst grannskap snarare än ett annat grannskap, har det någon betydelse för din integration brett och i synnerhet då din politiska integration om du går och röstar.

Så då tittade vi på den gruppen som kom till Sverige i början av 90-talet. Och då hade man ju ett system i Sverige som gick ut på att man placerade individer i olika kontrakterade kommuner. Så du fick inte själv bestämma direkt var du skulle bo någonstans. Och det är ju ett system med olika typer av brister och fördelar. Men ur en forskare synvinkel så är det ju ganska bra för att det skapar en möjlighet att ta bort den här självselektionen som uppstår när folk väljer saker. Så då kunde vi titta på, okej, men en person som hamnar i ett område med fler landsmän är det så att den personen blir mer eller mindre benägen att delta i ett val sen under nästa val? Och då får du ju som utomeuropeisk invandrare rösta efter tre år i landet då i lokala och regionala val.

Och då fann vi att, nej, det verkar inte ha så stor betydelse om du hamnar med fler eller färre landsmän. Men det har betydelse om du hamnar med fler landsmän som själva har röstat. Så hamnar du i en social miljö som är politiskt aktiv på något sätt så verkar det ha betydelse. Det kan ju tyckas ganska intuitivt men det säger ju någonting i alla fall om att det kanske är resurserna i grannskapet de specifika resurserna som har betydelse snarare än den etniska segregationen i sig, så att säga. Så det var ju en intressant ingång vi hade.

Om jag ska nämna någon annan studie som vi har gjort ganska nyligen så är det väl den som handlar om ålder vid invandring som jag tyckte var ganska spännande. Då valde vi att titta på familjer som anlände till Sverige och så jämförde vi syskon. För då kan det ju vara så att ett syskon har kommit till Sverige när de var lite yngre. De kanske var tre, fyra. Och ett annat av syskonen var lite äldre. De var nio, tio år. Men i övrigt är ju situationerna extremt lika. Man har samma familjebakgrund, man kommer från samma land, man kommer till Sverige samtidigt, man har som regel växt upp i samma bostadsområde, gått i samma skola. Men den här lilla detaljen skiljer, att man har fått fler formativa år i svensk kontext, så att säga. Och då kunde vi se när vi tittade på valdeltagande i vuxen ålder att det faktiskt hade betydelse även när man klev upp i vuxen ålder. Om jag extrapolerar lite så skulle man kunna säga att en person som anländer i förskoleålder har nästan tio procentenheter högre sannolikhet att rösta i vuxen ålder än en person som anländer som tonåring.

Och det här var ju en effekt som verkade kvarstå även under vuxen ålder under flera, flera val. Så det tyckte vi var ganska intressant. Och en annan sak som var intressant med det där är ju att man kan ju tänka sig att det beror på att de som anländer tidigt… Att det går bättre för dem överlag, att det går bättre för dem på arbetsmarknaden, att går bättre för dem, de får en högre utbildning och så vidare.

Men det verkar inte vara det som är den drivande faktorn i det hela. Om man kontrollerar för allt det där så kvarstår ändå effekten.

Annica Hulth: Så det är någonting att det är det politiska intresset då? Eller vad är det som formas så tidigt? Är det liksom tillhörigheten i Sverige eller?

Henrik Andersson: Kanske. Jag skulle vilja säga att vi vet ju inte riktigt hur det är i läget utan det är väl lite outforskat territorium. Men uppenbarligen verkar det vara någonting som händer av att anlända väldigt tidigt, om det är någon socialisering som sker då som har betydelse. Så det är ju en intressant sak att följa upp i framtida forskning om inte annat.

Annica Hulth: Ja, precis. Är det så att valdeltagandet har minskat i den här gruppen utrikesfödda?

Henrik Andersson: Över tid är det så, ja. Jag nämnde ju det tidigare att vi har fullpopulationsdata över valdeltagande för ganska många år nu och då kan vi bland annat röra oss ända tillbaka till 1982.

Så om man drar ut den historiska linjen så långt och tittar på både valdeltagande i riksdagsval, där du ju behöver vara medborgare i Sverige för att få lov att rösta, och valdeltagande i lokala och regionala val, där det ju räcker med att du som utomeuropeisk invandrare har bott i Sverige i tre år och är folkbokförd.

Är du från inom EU så räcker det med att du är folkbokförd i kommunen och bor i Sverige i tid för att bli inkluderad i vallängden i princip. Men oavsett vilken av de valen vi tittar på så har gapet mellan inrikes- och utrikesförda ökat över tid. Mindre distans i termer av valdeltagande mellan de här två grupperna förr i tiden än vad det är nu.

Den har ökat över tid. Så till exempel för inrikesfödda så ligger det någonstans strax under 90 procent.

Annica Hulth: Ja det är ganska högt.

Henrik Andersson: Det är väldigt högt. Så runt en av tio väljer att inte gå och rösta helt enkelt. Medan om man tittar på den utrikesfödda gruppen till exempel i riksdagsvalet senast var det 65 procent som röstade.

Och så såg det inte riktigt ut då 1982 utan då var det kanske bara några procentenheters skillnader. Så det där är ett krav som ökat tydligt över tid samtidigt som de utrikesfödda som andel av den totala väljarkåren har ökat.

För om man backar bandet också i tiden så... På det stora hela kanske man skulle kunna argumentera för att den här skillnaden spelade mindre roll för att det var en mindre grupp i Sverige. Det var någonstans fem till tio procent av befolkningen i början av 80-talet. Medan idag så är det var femte invånare som är utrikesfödd. Så att gapet har ökat och betydelsen på det stora hela av gapet har också ökat.

Annica Hulth: Just det.

Henrik Andersson: Och det tycker jag gör det intressant att fortsätta fundera på de här frågorna och studera det här.

Annica Hulth: För då får det konsekvenser för hela demokratin i ett land helt enkelt om gruppen som inte använder sig i röst ökar.

Henrik Andersson: Jag vill tänka det i alla fall. Om man ska dra det till sin spets att den representativa demokratin blir något sämre på en av sina kärnuppgifter helt enkelt. Det vill säga att representera substantiella intressen hos väljarkåren.

Annica Hulth: Och vad kan det här bero på då, att valdeltagandet har minskat?

Henrik Andersson: Ja, det är ju såklart väldigt svårt att säga, men ett sätt man skulle kunna rama in en sådan diskussion lite är väl att ställa frågan ”vad är det som gör att man inte deltar politiskt eller att man inte går och röstar?”

Då finns det en gammal amerikansk bok som fångade det här på ett ganska kärnfullt och kanske något banalt sätt, men på ett ganska snyggt sätt, tycker jag, som sa att man deltar inte politiskt för att man inte kan, för att man inte vill eller för att det är ingen som har frågat. Och det fångar in några centrala dimensioner där. Att man inte kan, det vill säga man har inte resurserna som på olika sätt krävs. Och det där blir ju viktigare ju mer intensivt det politiska deltagandet är på något sätt.

Har du tid? Har du möjlighet att ta ledigt från jobbet? Har du utbildning, kunskap? Och sådana grejer kan skiljas mellan de här grupperna, mellan utrikesfödda och inrikesfödda. Har jag viljan att rösta? Känner jag att valen berör mig tillräckligt mycket för att jag ska vilja delta och vilja vara inkluderad?

Då kommer ju frågor som uppehållstillstånd upp skulle jag säga till exempel. En stor förändring som har skett i Sverige under senaste tiden att man har gått över från permanenta till temporära uppehållstillstånd. Vi vet i nuläget inte jättemycket om vad det kan ha för effekter på valdeltagandet, men det är inte en orimlig hypotes att tänka sig att det skulle kunna påverka viljan att delta negativt.

Och sen då den sista dimensionen som handlar om att bli tillfrågad, som handlar mer om den sociala logiken av det här problemet. ”Befinner jag mig i en social kontext som är politiskt aktiv på något sätt?” ”Befinner jag mig i ett bostadsområde där folk röstar?” ”Befinner jag mig på en skola där mina skolkamraters föräldrar har en vana av att vara politiskt aktiva?” ”Befinner jag mig på en arbetsplats där det kan diskuteras politik?”

Alla sådana grejer kan såklart ha betydelse. Slår man ihop alla de där sakerna på något sätt så kan de nog gemensamt allihopa bidra till en förklaring här. Men det finns liksom ingen enskild förklaringsfaktor som kommer täcka in hela det här gapet på något sätt. Det är nog en blandning av flera faktorer här. För vi vet ju till exempel att segregationen har ökat över tid. Så att en högre andel av utrikesfödda... Till och med en mycket högre andel vågar jag nog säga, idag versus för 30-40 år sedan, bor i områden där den genomsnittliga invånaren är mindre politiskt aktiv.

Och samtidigt har då sysselsättningsgapet ökat över tid. Vilket också kan bidra. Så det finns nog flera saker som kan bidra. Sen tror jag, bara för att inte liksom bli för pessimistisk där, så tror jag väl ändå att det finns också i det där en del skäl att vara optimistisk, skulle jag säga. För fler och fler rapporter och studier på senare tid har ju påvisat att den mer strukturella integrationen, arbetsmarknadsintegrationen, tiden det tar för nyanlända att få ett jobb att hamna i bra arbete. Allt där har förbättrats över tid och ser bättre ut idag än vad det gjorde för 10-15 år sedan. Så då är det nog rimligt, det är en ganska rimlig hypotes att tänka sig att även på valdeltagandefronten att det kommer att förbättras framöver.

Annica Hulth: Just det, så det finns en del positiva trender också där.

Henrik Andersson: Ja men jag tror nog att det finns skäl att vara optimistisk på den punkten.

Annica Hulth: Du har ju forskat mycket om grannskapets betydelse, inte bara för valdeltagande utan också när det gäller andra saker i livet. Vad är det ni har sett i den här grannskapsforskningen? För du startade ju med det just när det gällde migration och vad kom ni fram till då? Har grannskapet stor betydelse för integrationen i största allmänhet?

Henrik Andersson: Ja, den kan ha betydelse, helt klart. Jag har ju befunnit mig väldigt mycket på Institutet för bostad-s och urbanforskning och där finns det ju väldigt många forskare som håller på med grannskap så det blir naturligt att man blir intresserad av det. Men om jag ska dra någon parallell till det vi har pratat om nu så, jag gjorde ju en studie för några år sedan, det var en del av mitt avhandlingsarbete, där jag tittade på samma grupp, det vill säga flyktingar som kom till Sverige i början av 90-talet.

Och använde mig av samma metod och det är en metod som används av andra svenska forskare i andra sammanhang. Man tittade på de här flyktingarna som placerades i kommuner och försöker då se hur att hamna i en viss typ av grannskap påverkar utfall vi kan vara intresserade av. I mitt fall så tittade jag på egenföretagande och om det var så att samma princip då jag anländer som flykting, jag blir av olika skäl placerad i en viss kommun eller ett visst bostadsområde, om man ska titta lite mer smalt… Är det så att om jag handlar med fler landsmän att det påverkar min benägenhet att starta företag. Då finns det ju någon slags hypotes.

Man skulle kunna tänka sig att, ja men, till exempel att det skapas marknader där man… Vissa typer av produkter som är mer etniskt betingande då efterfrågas, till exempel. Och då kan man starta företag utefter det. Men även där var det lite samma sak att bara en högre andel landsmän verkade inte driva på benägenheten starta företag. Men återigen om jag hamnade i ett område där en högre andel av mina landsmän hade startat företag eller drev företag i detta nu, så ökade också sannolikheten att jag själv började driva ett företag. Och då kan man ju också titta på annan litteratur som skrivs av andra forskare. Där man har tittat på faktorer som ekonomiskt bistånd till exempel. Och sett parallella linjer då. Att jag placeras i ett bostadsområde där det bor fler landsmän påverkar inte min benägenhet att ta upp ekonomiskt bistånd. Men om det är fler, en högre andel av landsmännen som själva går på ekonomiskt bistånd, så ökar det sannolikheten att jag själv upptar ekonomiskt bistånd efter ett visst antal år. Så det säger väl någonting om det här med att fokuset på vad finns det för typ av resurser i potentiella nätverk i det bostadsområdet jag hamnar i och att det är en viktig grej att fokusera på. Och kanske i slutändan viktigare tror jag att fokusera på än den etniska segregationen i sig.

Sen betyder inte det att den etniska segregationen är oviktig, för det finns ju på något sätt en inbyggd dimension i det där att man kan tänka sig att om du hamnar i ett område med en väldigt hög andel nyanlända som inte talar språket så bra, så skapar det sämre förutsättningar för dig att lära dig språket.

Det kan ju i sin tur vara skadligt för en mängd olika utfall. Så det är inte oviktigt på något sätt. Men jag tror att ett fokus på vad finns det egentligen för typ av resurser i grannskapet är det primära fokuset man vill ha.

Annica Hulth: Ja, precis. Och då handlar det om att man påverkas av sin omgivning eller man har ett nätverk där man bor som är viktigt.

Henrik Andersson: Det kan vara en grej. Absolut.

Annica Hulth: Mm. Och du är ju knuten till någonting som heter Urban Lab i Uppsala. Berätta lite vad det är för ställe, så att säga. Eller det är en plattform för forskare.

Henrik Andersson: Ja, det är inte helt lätt att beskriva Urban Lab. Ja, jag tror att jag landar i att beskriva det som en plattform ändå. Från början var det ju Institutet för bostads- och urbanforskning och ledaren där, en professor som heter Mats Dahlberg.

Nationalekonomiska institutionen var också inblandad och Uppsala kommun var faktiskt inblandad från början och gav lite grundfinansiering. Men verksamheten sker primärt på IBF, på Institutet för bostads- och urbanforskning. Och då samlar Urban Lab forskare som är intresserade av urbana frågor och använder sig av en kvantitativ metod.

Annica Hulth: Just det.

Henrik Andersson: Så det är väl en sammanlänkande princip.

Annica Hulth: Man har en massa data som man räknar på helt enkelt.

Henrik Andersson: Ja precis.

Annica Hulth: Statistik?

Henrik Andersson: Ja. Människor som vill använda stora databaser och statistisk modellering av olika slag och då eftersom att nationalekonomer gör det i väldigt hög grad så faller det sig naturligt att det är mycket nationalekonomer men det finns också geografer, personer från disciplinen ekonomisk historia, sociologi, miljöpsykologi, sociologi.

Så vi har flera olika discipliner och flera olika projekt som liksom spänner över olika vetenskapliga ingångar. Men där den samlade frågan handlar om platsens betydelse på något sätt. Urbanisering. Vilken betydelse har grannskapet? Vad har det för betydelse att bygga nytt i ett område? Bostadspriser. Den typen frågor.

Så det samlar ju rätt så mycket, men vid det här laget ska jag säga ganska bra och intressant miljö där det har kommit ut väldigt mycket bra forskning.

Annica Hulth: Du har ju till exempel forskat om det här med utsatta områden som listades... 2015 så listade man utsatta områden i Sverige och vad det har betytt för bostadspriserna.

Henrik Andersson: Ja, precis. Så det är ett typexempel på ett Urban Lab-projekt får man väl säga.

Annica Hulth: Och vad var utgångspunkten för det projektet?

Henrik Andersson: Det fanns väl en huvudsaklig svensk ingångspunkt och så fanns väl en mer internationell utgångspunkt. Den svenska utgångspunkten var ju att redan från början när den svenska polisen lanserade de här listorna, där man också gick ut i slutet av 2015 och klassificerade runt 60 områden i Sverige som utsatta eller särskilt utsatta, så kom det ganska snabbt kritik om att den här typen av listor kan verka stigmatiserande. Att det kan försämra områdenas rykte på ett sätt som inte är så välkommet helt enkelt. Och jag tror det var någonstans i samband med att den tredje listan kom där 2019 som vi började fundera på, ja okej men det här är en hypotes som har lagts fram nu ganska många gånger, men vi kan liksom inte se riktigt att det har skett något tydligt empiriskt test. Kan man lägga fram något empiriskt underlag som på något sätt kan besvara om det här är ens en rimlig kritik? Och då tänkte vi att om vi skulle förvänta oss att ryktet blir sämre, då skulle vi nog förvänta oss att bostadspriserna skulle sjunka helt enkelt i de här månaderna. Så det var en ingång.

Sen fanns det en annan lite mer, man lyfter blicken lite och tänker mer internationellt, så fanns också en ingång som handlade om att man skulle kunna argumentera för att all form av områdesbaserad politik, där man inte riktar sig specifikt mot individer, utan man tänker sig att vi ska stärka ett område, ett grannskap… Internationellt så pratar man om area-based policies. All sån politik börjar i regel med att man först måste säga ”okej, det här området funkar inte så bra.” Och så peka ut specifika områden. Och då har man ju redan från början på något sätt potentiellt gjort någon slags skada på området. Och om det nu finns en sån stigmatiserande effekt så tror jag att det är intressant att veta hur stor den är. Kan vi kvantifiera den på något sätt? Det betyder ju inte att vi inte ska syssla med det, men vi kan i alla fall få ett svar på hur viktig är den och ta den i beaktning när vi väljer vilka policies vi ska syssla med. Så det var ju liksom ingången när vi sysslade med det här i Sverige. Och sen var ju den stora utmaningen när man skulle göra det i Sverige var ju då hur hittar man en vettig kontrollgrupp?

Annica Hulth: Just det.

Henrik Andersson: För att vi kan ju följa bostadspriserna över tid i ett särskilt område, till exempel i ett område som klassificeras som utsatt. Och sen skulle vi ju optimalt sett vilja veta, hur hade prisutvecklingen sett ut i det utsatta området om det aldrig någonsin hade klassificerats som utsatt? Ställa frågan rent kontrafaktiskt.

Och det är ju naturligtvis ett tillstånd som i praktiken inte existerar. Så då provade vi först med att leta efter områden som skulle kunna likna området på olika sätt men vi fann att det fanns ofta små nyansskillnader i prisutveckling över tid och sådär fram till listan släpptes. Så då använde vi istället en metod som man kan kalla för syntetisk kontrollgruppsmetod. Och då byggde vi helt enkelt områden som egentligen inte finns, som består av en sammansättning av olika verkliga områden så då kanske det kunde vara att om vi ska hitta en kontrollgrupp för ett visst utsatt område så tar vi 20 procent av område A, 30 procent av område B och 50 procent av område C.

Så viktar vi samman det och så fann vi då att ja men då kunde vi faktiskt skapa kontrollgruppsområden där både pristrenden och prisnivån följde de utsatta områden väldigt, väldigt tydligt fram tills att listan släpptes. Och så tittar man då på vad händer med priserna efteråt. Ja men då kunde vi se att i utsatta områden, relativt de syntetiska kontrollgruppsområdena, så sjunker priserna ungefär med fyra procent på ett år och så över de första fem åren runt sex procent.

Annica Hulth: Just det. Så det blir en ganska stor effekt ändå.

Henrik Andersson: Det blir i genomsnitt en... En icke-negligerbar effekt, i alla fall, skulle jag säga. Och den är ju också väldigt heterogen. Så i vissa områden såg man ju ingenting alls. Och i vissa områden såg man väldigt tydliga effekter.

Och det där kan ju bero lite på hur mycket lokal media till exempel plockar upp saken och skriver om det. Effekten var ju tydligare i de områdena där vi kunde se att lokal media hade börjat skriva om saken på ett tydligt sätt. Så effekten är ju inte helt enhetlig heller.

Annica Hulth: Nej, precis. Men det skulle kunna bli att det leder till någon sorts ond cirkel för det här området och att det kan bli

Henrik Andersson: Ja i värsta fall…

Annica Hulth: …sämre tvärtom.

Henrik Andersson: Ja, precis. Och jag vill vara väldigt tydlig med att det är liksom vår, vi kan ju inte med en sån här studie ge något definitivt svar på huruvida polisen bör syssla med den här typen av åtgärder eller inte.

Annica Hulth: Nej.

Henrik Andersson: Men jag tror att man bör vara medveten om att... Den här negativa stigmatiseringseffekten finns. Och sen är det i alla fall någonting man får väga in i sitt beslutsfattande kring hur man tar de här besluten. Det kan fortfarande vara så att man landar i att man tror och är övertygad om att de åtgärderna och resurserna som sen under efterföljande år sätts in, att de på olika sätt har betydelse. Så kan det vara.

Men jag tror att det är viktigt att vara medveten om att de här Stigmatiseringseffekterna finns, de är verkliga och man bör ta dem i beaktning i alla fall

Annica Hulth: Och ni forskar ju om saker som som händer just nu i samhället, så det är väldigt nära samhällsutvecklingen. Vad är det ni kan bidra med som forskare?

Henrik Andersson: Stor fråga.

Annica Hulth: Ja, jo det kanske det är.

Henrik Andersson: Nej men. Jag kan ju bara prata utifrån egen övertygelse, men jag tänker väl på det som att vi försöker att ge ett bättre kunskapsunderlag till dem som faktiskt ska fatta besluten. Vi har ju det lite lyxigt på det sättet, vi behöver ju sällan fatta de viktiga besluten. Det är någon annan som får göra det. Och då tänker jag mig i alla fall att det blir bättre beslut om man har bra underlag.

Annica Hulth: Ja precis.

Henrik Andersson: Och det är väl den typen av underlag vi kan väl bidra med bättre underlag där. Det är väl i fall en av de stora uppgifterna som jag tänker att vi har. Och det här är väl ett sådant exempel då.

Annica Hulth: Ja precis. Att ta reda på är det verkligen så som det sägs i debatten, att då kunna granska det vetenskapligt.

Henrik Andersson: Ja. Ja absolut.

Annica Hulth: Och vad har du på gång just nu? Jag vet att du forskar om rivningar just nu.

Henrik Andersson: Ja, jag har dragit igång ett projekt om rivningar. Tacksamt nog fick vi lite pengar här av Vetenskapsrådet i höstas, ett gäng nationalekonomer och ekonomhistoriker. Så det är ju ytterligare ett exempel, kan man säga, där det har blivit mer och mer tal om rivningar som en policyåtgärd. Att det är fler och fler politiker både lokalt och nationellt, men även tankesmedjor som föreslår att riva enskilda fastigheter eller rent av kvarter som någon slags antisegregationsåtgärd då. Och i och med de ganska stora kostnaderna som finns av att göra en sån grej, och hur invasiv den åtgärden trots allt är, så vore det nog bra om man hade ett bra beslutsunderlag. Tror vi att det här verkligen… Har vi goda skäl att tro att det här har betydelse, att det här kommer få de effekterna vi vill att det ska få så då har vi väl något försök här att försöka använda oss av den långa historien som finns i Sverige av just rivningar.

Om man tittar i det korta spannet och går tillbaka till 90-talet så var det ju kanske i första hand rivningar som berodde på att man hade svårt hyra ut lägenheter och så där och det är en lite annan typ av rivning, men om man går tillbaka ännu mer så finns det ju exempel i form av till exempel saneringspolitiken som man hade i Sverige på 50- och 60-talet och där man ibland rev hela kvarter och sådär.

Och eventuellt att man skulle kunna dra olika slutsatser av både kortsiktiga och långsiktiga effekter på individer som utsätts för tvångsförflyttningar. För det är ju i praktiken där det handlar om i det här fallet. Eller grannskapet i fråga, vad som händer med det. Och vad som händer med närliggande grannskap och sådär. Så vi hoppas väl kunna bidra med någonting i den frågan helt enkelt.

Annica Hulth: Tycker du att det finns ett intresse bland politiker och beslutsfattare för det ni kommer fram till i er forskning?

Henrik Andersson: Ja, men det skulle jag nog säga ändå. Alltså om jag tar Urban Lab som exempel, så har det funnits ett ganska tätt samarbete med Uppsala kommun och vi har ju haft flera presentationer där. Jag upplever nog att det finns ett stort intresse överlag för att veta mer och få in mer kunnande. Så det skulle jag nog säga. Sen är ju inte så lätt alltid för politikerna. För det är ju inte så att vi sitter inne på några facit direkt.

Annica Hulth: Nej, ni kan inte förutsäga framtiden.

Henrik Andersson: Nej, verkligen inte. Och jag tror också att en viktig grej att vara medveten om här också är ju att även om det finns en tydlig ökad förståelse för att grannskapseffekter nog finns. Och att de slår lite olika, beroende på vilken bakgrund man har. Vi får en större och större förståelse för dem där. Så är det ju fortfarande så att vi är ganska begränsade i vad vi vet om varför det har betydelse vilket grannskap du växer upp i och varför det har betydelse för olika typer av individer. Där finns det ju fortfarande ganska mycket att göra.

Annica Hulth: Just det.

Henrik Andersson: Är ganska svårt att göra också. Så det är ju inte helt lätt för policy makers och politiker heller, för det är ju frågor där vi inte sitter inne på några perfekta svar.

Annica Hulth: Nej men precis. Men ni bidrar med en bit då sanningen?

Henrik Andersson: Förhoppningsvis.

Annica Hulth: Ja. Ja men tack så mycket för att du kom hit.

Henrik Andersson: Ja tack så mycket. Kul att vara här.

Annica Hulth: Ja.

Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Henrik Andersson. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på #forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se/forskarpodden. Jag heter Annica Hulth och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom.