Transkribering avsnitt 83

Transkribering av Forskarpoddens avsnitt Gustav III och revolutionernas tidsålder. Åsa Malmberg intervjuar Mikael Alm, professor i historia.

MUSIK

MIKAEL: Danska ministern har erhållit en kurir som tillika haft det perser för den ryska, ambassadören alltså. Denne senare som fick det perserna under middagsmåltiden gav sig ej tid att äta utan får genast till baron Juel att med honom konferera.

ÅSA: Det här skrev polismästaren Nils Henrik Liljensparre i ett brev till kung Gustav III i maj 1786. Det är ett många brev som finns bevarade i Gustav IIIs privata arkiv som nu håller på att digitaliseras och blir tillgängligt för alla. Genom ett spion- och angiverisystem håller Liljensparre järnkoll på allt som kan hota kungen. Det här är revolutionernas tidsålder när kungar avsätts och till och med mördas. Även här i Sverige skulle det komma att visa sig. Du lyssnar på Forskarpodden vid Uppsala universitet. Det här avsnittet produceras av mig, Åsa Malmberg.

MIKAEL: Jag heter Mikael Alm, jag är professor i historia här vid Uppsala universitet.

ÅSA: Du leder projektet med att digitalisera Gustav III:s privata arkiv. Kan du berätta om det här arkivet? Vad innehåller det?

MIKAEL: Ja, det är alltså hans privata arkiv så i det finns alla de handlingar som var hans, så att säga. Den största delen av arkivet som rör sig omkring 126 volymer det är hans brev som han har fått, som han sparade.

Men sen finns det alla möjliga slags handlingar. Hans utkast till operor, teatrar, skrivböcker från när han var barn. Planer kring olika hovordningar, hovfester, vältalighetsarbete när han satt och filade med saker. Men också till exempel dagordningarna från när han som kronprins började sitta i rådet. Så kan man se vilka ärenden de gick igenom.

Så alla de papper han sparade under sitt liv finns i det här arkivet som alltså kom till Uppsala direkt efter hans död därför att det var så han hade skrivit i sitt testamente när han sommaren 1788 skulle resa iväg till fronten i Finland och kriget mot Ryssland. Då hade han skapat ett testamente där han förordnade om en massa saker som skulle gälla utifrån att han skulle dö vid kriget för det var ju en omedelbar risk.

Och bland alla dessa förordnanden och föranstaltanden så fanns då det här arkivet som han bestämde att om det är så att jag dör, då ska det omedelbart transporteras till Uppsala och sättas under Uppsala universitetsbiblioteksvård. Nu dog han ju inte i kriget. Men testamentet bestod så att när han väl dog sen då efter den här dramatiska operamaskeraden då kickade det här testamentet in.

Och då fördes arkivet Ilfart till Uppsala där det var låst och spärrat i 50 år, för det hade Gustav XIII bestämt att ingen fick öppna det förrän 50 år efter hans död. Så i mars 1842 då satt Erik Gustav Geijer och några andra farbröder och öppnade den här kistan och började gå igenom arkivet.

ÅSA: Hur stor del av Gustav III:s liv representerar det? Du säger från barndomen men är det även att han skriver saker när han ligger på dödsbädden?

MIKAEL: Nej det finns ingenting direkt från dödsbädden där, mig veterligt, men annars är det hela hans liv. Från barndomen och hans skrivböcker framförallt från barndomen och sen när han som tonåring och ung sitter och skriver om ditten och datten så finns det med. Så fram till då den sista riksdagen 1792 till exempel i januari det är bara månader innan han dör. Därifrån finns det många handlingar från hans hand.

ÅSA: Vad är det för brev som finns bevarade då om vi tittar på det?

MIKAEL: Allt möjligt. Breven utgör alltså, jag tror att är 56 av de här 126 volymerna är alltså bara inkommande brev.

Gustav III skrev alltså, han brevväxla med väldigt många människor som han gjorde på den här tiden. Särskilt om man var mäktig som han. Så att du har brev från allt från storskjutare som Marie Antoinette och Voltaire, via allehanda vetenskapsmän och politiska figurer runt om och kulturhistoriska personer runt om i Europa och världen, ner till helt vanligt folk. De skickar in suppliker till Gustav III. De går till kungs helt enkelt och vill få... Det kan vara allt från att uppskov på skatterna eller få hjälp med någonting. De vill ha frågor om han kan stå fadder för deras barn vid dop, den typen av saker.

ÅSA: När det är vanligt folk som gör det, det måste vara andra högadliga människor som vill att han ska vara fadder?

MIKAEL: Nej, han kunde stå fadder till, när Hovets anställda födde barn så kunde, de var ju inte där, men de kunde anges som faddrar. Det var inte helt ovanligt. Det var en slags kunglig nåd på den tiden som visade hur fin han var.

ÅSA: Just det, att han är en fin person, det vill han framställa då. Men det här arkivet kan man då få en annan bild av den bild som den gängse av kungen?

MIKAEL: Nej, alltså jag tror att det här arkivet har använts jättemycket. Så jag skulle snarare säga att den gängse bild vi har av Gustav III idag, den är väldigt mycket baserad på de här handlingarna och det här arkivet som forskare har arbetat med. Men man kommer ju väldigt nära människan Gustav.

ÅSA: Hur skulle man säga att han var som person?

Mikael: Väldigt svårt att säga. Gustav III var redan i samtiden omtalad för att vara en väldigt dubbel person. Man kunde aldrig riktigt veta vad man hade honom med. Det var ett maskspel ofta kring honom. Det var väldigt sällan som han släppte garden och var helt uppriktig med någon. Det var bara ett fåtal som han undrade det och de har inte berättat om det. Han var framförallt kung.

ÅSA: Hur har du använt arkivet i din forskning?

MIKAEL: Jättemycket. Redan som gymnasist så var jag oerhört intresserad av 1700-talet och den gustavianska tiden och Gustav III. Jag kände ju till det här arkivet förstås. När jag kom som student till Uppsala I början på 90-talet så brukade jag på helgerna så gick jag till Carolina till specialläsesalen och bläddrade i de här volymerna och lärde mig hans handstil. Och sen som forskare så har jag ju återkommande kommit tillbaka till det här. Dels det ju brev både av Gustav III själv, för Gustav III är en sån väldigt bra arkivbildare i det att han ofta bad om att få tillbaka sina brev när han hade skickat dem till folk, så vi har även en del utgående brev särskilt i svenska. Vi vet vad han skrev till folk och vi har liksom svaret

ÅSA: Varför gjorde han så?

MIKAEL: Han ville ha det i sitt arkiv inte helt ovanligt men han gör det väldigt systematiskt och det är lite svårt för folk att säga nej förstås men hela det här med det kan ju också ha varit att han inte vågade att han ville ha tillbaka det på grund av innehållet så att säga vad det här han skriver om. Ofta är det ju ganska känsliga saker som han skriver till sina rådgivare om vad det handlar om planer på krig eller om det gäller hur han ska hantera någon politisk motståndare och sådär så är det känsliga saker. Men det är för oss historiker så är vi väldigt tacksamma men breven har jag använt mycket. Men sen framförallt vad som finns är alla de här förarbetena till olika saker som han gör, saker som jag har tittat på, till exempel riksdagstal hovfester tornerspel anordnade han runt om i Stockholm och sådär, alla förarbetena och alla hans skisser och planer inför de här, de finns ju här.

Och sen har han också samlat på sig mycket andra handlingar när han återinför riksmarskalksämbetet till exempel så har han samlat på sig handlingar som rör riksmarskalksämbetet. Han var väldigt intresserad av medaljkonst och jag har tittat på den Gustavianska hur medaljen över honom ser ut så har jag tittat där också, för där finns hans förarbeten och det han själv tycker att det ska finnas för medaljer över honom så det är ett väldigt rikt material och väldigt användbart, så jag har använt det väldigt mycket.

ÅSA: Med medaljer säger du, hur utmärker de sig mot andra, om man jämför med andra medaljer som finns?

MIKAEL: Ja de är väldigt likartade av andras medaljer. Alltså medalj på den tiden skådepenning som det kallas, det var helt enkelt ungefär som en twitterpost eller något sånt där idag. Alltså för att till åminnelse av någon händelse, det kan vara en fred ett krig, en reform, en riksdag, prinsdop, en födelse en död, begravning så slog man en medalj som då hade ofta en väldigt allegorisk bild och så någon latinsk santans som man liksom befäste minnet av den här händelsen och det där var någonting som Gustav III var väldigt intresserad av. Och han var ju en av de mest propagandamedvetna kungar vi har haft i Sverige och han odlade ju sin självbild oerhört aktivt och det här var ett av de medier som han använde för

ÅSA: En pr-grej helt enkelt. Vad är syftet med att digitalisera det här arkivet?

MIKAEL: För det första då handlar det om att göra den här samlingen, att renovera den. Därför att den är så pass använd och sliten så att den är till stora delar spärrad för användning när vi började vårt projekt. Det var vårt första argument, vårt tyngsta argument att vi måste renovera den här samlingen. Men sen syftet med att digitalisera alltihopa det är ju att bereda väg för en mer hållbar användning framöver att man kan titta på det här på nätet istället för att bläddra i de faktiska handlingarna. Det kan man också få göra, men både tillgängligheten och sådär ökar ju med att det är digitaliserat. Man kan sitta i Alabama och titta på de här handlingarna, man behöver inte åka till Uppsala och titta på dem.

ÅSA: Så vem som helst kan få göra det sen?

MIKAEL: Vem som helst kan, från och med nu, denna stund, när vi började allt eftersom det är digitaliserat så läggs det upp på Alvin, som är Uppsala universitetsplattform för digitalisering Digitalt kulturarv. Så att där kan man gå in och titta på de här handlingarna och söka runt och snart kommer man kunna söka ännu mer därför att en del av projektet är också en HTR process alltså handwritten text recognition där vi lär en dator läsa Gustav III handstil så att vi ska kunna transkribera stora delar av texterna i arkivet vilket gör dem sökbara och därmed ännu mer användbara för forskare och för allmänhet. Att man kan gå in och söka efter enskilda personer och få träffar på där han skriver om dem eller händelser eller länder eller städer.

ÅSA: Han skriver på franska?

MIKAEL: Han skriver på både svenska och franska. Det finns ju en föreställning om att Gustav III gick omkring och bröt på franska och sådär. Det är helt fel. Han excellerade i svenska. Han var oerhört skicklig på svenska och en nydanare på svenska av Strindbergska mått alltså. Och på väldigt noga alldeles uppenbart när man tittar på det, när han använde franska och när han använde svenska, när det gällde riksangelägenheter, riksdagar, den typen saker, då skrev han alltid på svenska. Men sen när han blev privat med folk och skrev brev och mera informella sammanhang, då blev det lätt franska.

MUSIK

ÅSA: Under frihetstiden som inleddes efter Karl XII stöd, 1718, då gjordes ju stora inskränkningar i hur mycket makt monarken skulle få ha. Men det här ändrade Gustav III på. Han gjorde ju någon form av revolution. Hur togs det här emot?

MIKAEL: Ja, det beror på vem du frågade och vem du var så att säga. Men det är ju precis så. Efter Karl XII stöd så blir det en smärre revolution i Sverige där ständerna, eller först rådet, riksrådet har varit en maktkamp med kungamakten länge och som Karl XI då till slut hade underordnat sig. Men sen under frihetstiden alltmer ständerna som blir de stora maktspelarna så att säga. Så att kungamakten är försvagad under frihetstiden och vi har istället ständerna och rådet som i hög grad styr riket.

Och vad Gustav III gör det är att han vrider tillbaka klockan på många sätt. Alltså att han stärker kungamakten igen. Aldrig riktigt upp till det karolinska enväldets nivåer men definitivt så hade han en oerhört stark makt framför allt mot sin död för då var han i stort sett enväldig i Sverige efter 1789.

Och hur det togs emot, det fanns ju Gustav III trontillträde överhuvudtaget precis som alla trontillträden i historien. Han var den första svenska kungen som var född i Sverige på ganska många år. Det blev en monarkistisk yra, som det alltid blir i riket. Och den här monarkistiska yran, i folklagren har kungen alltid stått för någonting gott.

Så han hade medgång i opinionen absolut, i början av sin regering. Men sen fanns det många som tyckte att det här var inte alls bra, det han hade gjort. Att han hade krossat den svenska friheten och så vidare och stärkt kungamakten. Så han hade redan från början ett motstånd mot sig också.

ÅSA: Och det var ju adelskretsar då?

MIKAEL: Framförallt adeln som hade haft en väldigt stark ställning under frihetstiden, men sen också med åren, vi ska komma ihåg vilken period vi rör oss i, det är det sena 1700-talet det är det som kallas för revolutionernas tidsålder. Där det är mycket omvälvande rörelser i samhället, både socialt med nya grupper som kommer fram och är starka ekonomiskt med en global handel som uppstår och omläggningar i ekonomierna, men också politiskt med nya idéer som tar form.

Det är ett idéstoff som är ganska omvälvande om vem som ska styra och hur makt ska utövas och på vilka grunder den ska vila. Och det här är någonting som kommer till uttryck väldigt tydligt i den franska revolutionen förstås som hände mitt i Gustav III:s liv och regering. Men de här stämningarna fanns i olika grad och rörelserna fanns ju runt om honom också.

Så att jämte den här gamla oppositionen som vilade på frihetstida grund så kom det någonting som kanske var ännu farligare mot slutet av hans regering, nämligen revolutionära stämningar.

ÅSA: Men då är ju även ständerna lite i uppluckring, tänker jag, eftersom handeln plötsligt gör andra grupper rikare än det tidigare har varit.

MIKAEL: Absolut, de fyra stånden var en ganska dålig beskrivning av det svenska samhället vid den här tiden, när man kommer fram mot slutet av 1700-talet. Det fanns väldigt många starka ekonomiskt och socialt starka grupper som inte kunde inordna sig i något stånd egentligen. De hörde inte hemma någonstans och därför hade de ingen politisk representation. Och det är ju inte alls bra för ett system där mäktiga människor står utanför eller känner sig utanför.

ÅSA: Men i arkivet finns det också exempel på förarbeten till en ny officiell rangordning. Vad var det Gustav III tyckte behövde? Varför behövdes det här helt enkelt?

MIKAEL: En rangordning för att först förklara vad det är, en rangordning är alltså den officiella ordning som gäller för innehavare av rikets högsta ämbeten inom militär, civilförvaltning och hov och så vidare. Vilka anses ha högst rang och sen rangordnar man dem neråt, numrerar dem helt enkelt i siffror.

Och varför gör man det då? Jo, därför att rang var viktigt. Det handlade om vem hade rätt att göra vad, vem stod över vem. Vem hade rätt att åka in med vagn i den inre borggården, vem fick inte åka in på den yttre borggården, vem gick först i processioner vem gick sist, vem satt var. Vid middagsborden, vem satt var på operan och så vidare.

Allt sånt här bestämdes av rang. Den första rangordningen i Sverige formaliseras redan på 1600-talet av Karl XI. Och sen så förnyas den i början av 1700-talet Och den 1710-års rangordning består ganska länge. Ett femtiotal rangkategorier har jag för mig i den. Men under frihetstiden så avskaffas formellt den här, men den fortsätter att fungera informellt.

Och vad Gustav III funderade på där med de här skisserna han sitter där sannolikt ute på Haga eller någonstans och skissar på olika grupper är att han kanske har anledning att återinföra den här och då kan han ju justera den, uppdatera den så att den bättre passar hans syften

ÅSA: För det är det det handlar om.

MIKAEL: Absolut, men det landar i, och det är talande för Gustav III, det landar i, jag tror han lyckas utfärda den här, men han drar tillbaka den på en gång och så säger han att, nej det är bättre att det är jag som bestämmer rang från fall till fall. Att det är upp till honom att bestämma det där, och det gör han, men informellt så gäller 710 års, det är den man iakttar ofta när man talar om rang i tiden men Gustav III gav sig själv rätten att gripa in mot den om han tyckte att någon annan skulle gå före någon så sa han det.

ÅSA: Det kan ju inte ha varit jättepopulärt.

MIKAEL: Inte bland de som inte fick gå där de tyckte att de skulle gå, nej. Det låter lite futtigt, men det här speglar större saker. Naturligtvis framförallt speglar det makt.

ÅSA: Ja precis. Han bygger upp sin image, kan man säga. Och vad vad var det för bild av sig själv som han ville förmedla?

MIKAEL: Det var en väldigt ståtlig bild naturligtvis. Han odlar redan från barnsben har han förts in i det här och någonting han odlar väldigt starkt själv också att han är den tredje Gustaven. Han är alltså efter Gustav I, alltså Gustav Vasa och Gustav II Adolf så är han den tredje Gustaven. Och där lindas det in då väldigt tydligt att han har räddat riket på något sätt.

Den här statskuppen blir väldigt central i hans image. Alltså där Gustav Vasa räddade riket undan Christian Tyrann och Kalmarunionen. Och Gustav II Adolf räddade protestantismen i Sverige mot katolikerna under 30-åriga kriget så menar Gustav III att han har räddat Sverige undan ständeväldet, frihetstiderna alltså som han ansåg var på väg att förstöra riket på olika sätt och det där är någonting som återkommer hela tiden kring Gustav när han i tal till ständerna i operor och andra arbeten han gör, i de här medaljerna jag nämnde och hela tiden kommer den här historien om hur han faktiskt har räddat Sverige och hur han därefter är den omvårdande kungen som tar hand om det här riket.

Men samtidigt kan vi också se att många av tidens mer laddade politiska begrepp som frihet, medborgare, de här begreppen som kommer. De tar han också till sig och börjar använda att han menar att det är han som är frihetens garant. Det under hans styre som frihet råder. Och han beskriver sig själv som den första medborgaren bland medborgare i ett fritt folk. Och sådär så att man ser att han försöker använda tidens begrepp väldigt intensivt i början av sin regering. Sen blir det där svårare och svårare. Att göra för att han blir motsagd av andra, de som tycker att han inte är det och menar att frihet är någonting annat.

Och man kan se mot slutet av hans regering att han börjar att retirera lite grann från de här laddade begreppen. Det börjar bli för farligt. Och man skulle ju kunna. Det här kan ju direkt kopplas till att han blir mördad också. Att det fanns ett missnöje med hans regim. Och när vi sen tittar på hans son. Gustav IV Adolf. När han tar över. Så har man helt skiftat strategi från maktens sida. Då är det repression som gäller. Man tystar istället för att försöka överrösta. För Gustav III han försökte verkligen överrösta alla andra. Och i att få ut den här stora bilden av sig själv som stor och god kung.

ÅSA: Men samtidigt så gör han ju begränsningar för andra människor.

MIKAEL: Hela tiden, absolut.

ÅSA: Det är väl tryckfriheten som också begränsas under en period?

MIKAEL: Ja, han avskaffar ju den gamla frihetstida tryckfriheten som var väldigt långtgående. Och så inför han en ny tryckfrihetsförordning. Och den är redan i jämförelse med den frihetstida så var det en inskränkning. Men han menar ju själv att den var mycket bättre och mycket friare. Men ganska snart under hans regering när vi kommer in mot 1780-talet särskilt så börjar den där inskränkas ytterligare, att man börjar lägga till ytterligare förbud och ytterligare regleringar som gör att det blir svårare att ge ut skrifter och att uttrycka sig fritt och sådär.

Och sen under hans son då blir det ju det vi kallar för järnåren, då var det ju nästan svårt att få någonting tryggt annat än religiösa skrifter och viss vetenskap och sådär.

ÅSA: Men en del av den här PR-grejen som han håller på med, det är också det här siliga hovlivet med operor och det är fina baler och det, alla möjliga saker. Berättas det någonting om det i arkivet?

MIKAEL: Absolut. Där är det ytterligare en aspekt av den här makthävdelsen som han gör. Alltså att hovet blir ännu mer påkostat. Han spenderar ännu mer på hovet. Hovet växer. Det blir fler hovfunktionärer. Det blir ett rikare hovliv med mer drivna ritualer och så vidare Allt det här handlar om att öka lyskraften kring honom och framförallt att hela tiden rituellt gestalta honom som maktens centrum, alltså den punkt varifrån allt kommer.

Tänk på Ludvig XIV och Versailles, det är något som Gustav III pratar mycket om, där har han nog lite av en förebild, att få människor att falla in under sig. I en sån här organisation. Och sen naturligtvis alla de här operorna, teatrarna, tornerspelen, alla de här hovfesterna. Allt det där var ju en aspekt av det här. Att de har den här glansen kring hovspektakel. Att hovet går till operan uppklädda till tänderna liksom och avsitter en föreställning.

ÅSA: Sticker inte det här i ögonen på vanligt folk?

MIKAEL: Det gjorde det säkert. Det fanns i viss mån så under tidig modern tid så fanns det en allmän överenskommelse att sånt här skulle vara med. Det här behövdes för att framförallt utländska sändebud skulle se att Sverige var en stat att räkna med. Då måste man ha lite show så att säga. Men det är klart att Gustav III hov, att det växte som det gjorde och att det kostade vad det gjorde att det stack i ögonen på många som tyckte att de där pengarna kunde väl användas på annat sätt.

Men det här är ju lite mer en statsminister som har ett 60-årskalas och sånt där. Men det är ju sånt som kan irritera idag. Jag kan tänka mig att det är ungefär samma.

ÅSA: Det är intriger lite överallt också. Framförallt också mot kungen. Och han behöver ju ha koll på det här för att kunna behålla makten. Och då har han ju hjälp av spejare och så.

MIKAEL: Absolut. Och där kommer vi in på polismästaren Liljensparre som ju finns med i det här arkivet som vi håller på att arbeta med. Det finns flera brev från Liljensparre till Gustav III. Men snarare än brev så är de som promemorior som rapporter.

Och det här är framförallt från 1780-talet när opinionerna var väldigt stökiga i Sverige och Gustav III kändes väldigt motarbetad. Och då har vi exempel på flera sådana här promemorior som Liljensparre skickade in. Jag sitter faktiskt med en här nu som kom, det är maj 1786. Det här är stökigt och det är riksdagstider i Stockholm.

Gustav III är väldigt intresserad naturligtvis av vad som händer i huvudstaden här. Och då har Liljensparre skrivit sin allra underdånigaste promemoria och den inleds då med den talande meningen han går rätt på sak, Liljensparre här ”Danska ministern, alltså ambassadören, ministern har erhållit en kurir som tillika haft det perser för den ryska ambassadören den är senare som fick det perserna under middagsmåltiden gav sig ej tid att äta utan får genast till baron Juel att med honom konferera”. Här har vi alltså dramatik.

De här två utländska ambassadörerna som är oerhörda nyckelspelare i politiken i Sverige också. De allierar sig med olika grupper i Sverige för att få sina staters vilja igenom. De får alltså, det kommer kurirer till dem med deperser, skrivelser alltså. En av dem blir så, den ryska ambassadören blir så, tills när han läser det att han avbryter sin måltid och beger sig omedelbart till sin danska kollega för att hålla en konferens.

Och det här är någonting som Gustav III vill veta. Vad är det som händer? Vad är det de här människorna gör? De här promemoriorna är fantastiskt material därför att Liljensparre skriver att nu har den och den riksdagsmannen besökt den och den riksdagsmannen och de har sannolikt pratat om det här och den här personen kom också dit.

Så att man ser hur Gustav III försöker kartlägga och hålla koll på människor för att hela tiden vara ett steg före och försöka påverka och avstyra folk från att göra saker och ting. Men framförallt ha kontroll på vad de gör.

MUSIK

ÅSA: Kungen mördas ju i alla fall. Och han efterföljs av sin son, Gustav IV, men han är omyndig. Så då blir det kungens bror, Hertig Karl, som blir förmyndare. Men vem är det egentligen som styr?

MIKAEL: Ja, så formellt är ju Karl förmyndaren. Men vid sin sida fick han ganska snart en person som avskydde Gustav III med ömsesidiga känslor som har varit i landsförvisning i stort sett under en period.

Men han kommer tillbaka ganska snabbt här nu på Hertigens befallning och det är ju Reuterholm som blir den här förmyndarregeringens starke man. Han gick under, smeknamn ska man inte säga, men man kallar honom för storvisiren. Och det är ganska talande. Storvisiren var alltså sultanens första minister i Osmanska riket som var urbilden för ofrihet och absolutism vid den här perioden. Alltså mer odemokratiskt kunde det inte vara vid den här tiden. Att kalla honom för storvisiren, det är talande. Han var mycket mäktig person. Han gjorde sig ovän med väldigt många människor under sin period.

ÅSA: Men var det han som gjorde att den här tiden var så orolig i Sverige?

MIKAEL: Nej. Utan det är snarare hans försök att... Motsvarande som Gustav III, hans försök att hantera den här tiden tar sig ganska skakiga uttryck och får ofta väldigt fel effekt. Det första han gör till exempel är att han inför en väldigt långgående tryckfrihet i Sverige för det tror han att folk vill ha och han är själv väldigt frihetsälskande och tycker att en tryckfrihet ska man ha men vad som kommer fram då som hålls inne av Gustav III repressiva lagar det skrämmer de här två farbrödena ordentligt så att de vänder på en klack i stort sett och stänger tryckfriheten och då har de ju liksom dammluckor som de sen försöker smälla igen och det uppskattas ju inte därför att då upplevs man som ännu mer ofri.

ÅSA: Kan du ge exempel på vad det är som kommer fram?

MIKAEL: Ja det är ganska revolutionära saker, saker som handlar om jämlikhet, om ståndssamhällets orättvisor, om man går ganska hårt åt Gustav III minne i det här och vad han gjorde och så vidare. Man kritiserar Reuterholmo själv, man kritiserar hertigen, man kritiserar svensk politik...

Allt sånt där som är i en politisk debatt idag men som på den här tiden fortfarande är i sin linda. Det här debattklimatet som också upplevdes som ganska farligt av makthavare. Man vill inte ha de här diskussionerna. Ett av de mest flagranta och tydliga exemplen på den här jakten som den här Reuterholm och hertigen föra det var ju att man ansåg att Svenska Akademin, framförallt den ständige sekreterare Rosenstein var jakobiner, alltså stödde revolutionen, så att man stängde Svenska Akademien.

ÅSA: Oj det var dramatiskt.

MIKAEL: Ja ganska dramatiskt. Och det är symboliskt då ett av Gustav IV Adolfs första beslut när han blev myndig 1796 att öppna akademien igen.

ÅSA: Han blev ju ganska impopulär för han avsätts ju så småningom också.

MIKAEL: Gustav IV Adolf han blev väldigt impopulär. Men han hade också medvind i början, särskilt eftersom han kunde framstå som en ganska frisk vind under sin ungdom. Han var ung också. Frisk vind efter hertigens och förmyndarårens ganska hårda år. Men han blev väldigt impopulär och enväldet var impopulärt. Och med Napoleonkrig och annat som pågick runt om så blev det till slut för mycket för den här regimen och den faller som ett korthus helt enkelt en morgon i mars 1809 när några officerare går in till kungen och arresterar honom.

ÅSA: Men vad är det som föranleder det här? Vilka är de här personerna egentligen?

MIKAEL: Det är egentligen hans närmaste rådgivare och maktelit som han har byggt upp. Det är hans militära och civila höjdare.

ÅSA: Som störtar honom?

Mikael: Ja, därför att regimen håller inte längre alls och droppen som har fått bägaren att svämma över här är ju kopplat till Napoleonkrigen och att Ryssland har erövrat i stort sett hela Finland och kungen är beredd eller är helt inställd på att fortsätta det här kriget och vinna tillbaka Finland och de här människorna tycker att nej men det är ingen bra idé att göra det nu.

Nu skulle vi framförallt behöva ha fred och vila och man har andra åsikter om vad som ska hända och då slutar det med att man arresterar honom och avsätter honom och en riksdag sammanträder och han och hela hans ätt förklaras tronen förlustig helt enkelt.

ÅSA: Och de flyr utomlands?

MIKAEL: De skickas utomlands precis i exil först till drottningens hem i Karlsruhe i södra Tyskland, Baden. Sen han själv lämnar Baden och Karlsruhe och ger sig ut på en ganska osalig vandring runt om i Europa. Han skiljer sig från drottningen och han dyker upp i England och han är i Nederländerna. Till slut slår han sig ner i St. Gallen i Schweiz där han då till slut 1837 dör. Eländig.

ÅSA: Det var inte något roligt liv Men efter att han försvinner Från den svenska tronen. Då återkommer ju Hertig Karl Som nu blir Karl XIII. Och 1809 är det här. Men det kommer också en ny regeringsform Som begränsar hans makt.

MIKAEL: Avsevärt. Enväldet är borta nu. Nu är det en regeringsform som egentligen det politiska livet gällde fram till 1976 ska man komma ihåg. Så det här är en väldigt viktig regeringsform.

ÅSA: Och hur kommer den här till?

MIKAEL: Den kommer till genom att ständerna samlas och man utarbetar förslag till en regeringsform. Och man har ganska bråttom med det här. Därför att den ryska tsaren har sagt att han tänker inte förhandla fred med någon annan än vad han kallar för en lagkrönt kung. Det ska alltså finnas en regeringsform och det ska finnas en kung och för att få en kung så måste man ha en regeringsform så att det bråttom att arbeta fram en ny regeringsform och det går väldigt fort och så fort den är klubbad då kan Karl XIII utropas till kung den 6 juni 1809 och då kan man börja förhandla om freden så att det var väldigt bråttom med den här regeringsformen.

ÅSA: Om inte Ryssland hade krävt det här hade det kunnat vara så att vi inte hade haft ett kungahus.

MIKAEL: Du menar att man skulle ha blivit republik eller något sånt där? Ja, de tongångarna fanns absolut. Det var väldigt. Alltså, 89-års regeringsformen går väldigt långt när det gäller väldigt många saker med maktdelning och annat som låg i tiden.

Sen var det en massa saker som man pratade om. Ståndsriksdagen skulle avskaffas menade man, men det hinner vi inte vara det andra som sa och låt oss ta en förändring i taget. Vi får inte förändra för mycket på en gång för då kommer bönderna bli oroliga och så vidare. Men det fanns också enstaka röster som tyckte att någon kung behöver vi väl egentligen inte. Vi kan ju vara en republik som i Frankrike

ÅSA: Men kungen fick ju aldrig några egna barn inom äktenskapet.

MIKAEL: Karl XIII hade inga barn med sin fru nej han hade flera barn men inget med sin fru och det var ju ett problem därför att han var vid den här tiden gammal, han var sjuk han, han hade haft flera slaganfall och det fanns liksom verkligen ingen som helst förhoppning om att han någonsin skulle. Så det gällde alltså att man fick göra som man har gjort tidigare i historien när det inte har funnits kronprinsar eller tronföljare som till exempel Fredrik I som inte heller hade några barn med sin fru när man tog in Gustav III pappa Adolf Fredrik från Tyskland.

Att man fick helt enkelt se sig om efter en tronföljare som då skulle adopteras av Karl XIII. Och då valde man ju först då den här danske prinsen som hette Christian August men Christian kan man ju inte heta i Sverige så att han fick heta Karl August när han kom hit. Han var den första som valdes att bli tronföljare.

ÅSA: Var alla nöjda med det beslutet?

MIKAEL: Nej, aldrig någonsin har alla varit nöjda med ett beslut. Sådana här frågor var ofta väldigt splittrande. Därför att det var väldigt viktiga saker. Och det fanns omedelbart bildade partier kring olika kandidater. Som på olika sätt argumenterade och bekämpar varandra. Men partiet kring Karl August var den som vann.

Ett parti som till exempel var med länge här. Det var de som tyckte att Gustav IV Adolfs son, Gustav som hade varit kronprinsen sin födelse 1799. Honom skulle man ta tillbaka så skulle Karl XIII adoptera honom. För det var ju han som egentligen var kronprinsen. Men det där var ju fram och tillbaka fram och tillbaka så diskuterar och debatterar man det här. Men det slutade vid Carl August, som inte blev särskilt långvarig då.

ÅSA: Han dog ju väldigt knallfall och då blev det uppror kan man väl säga.

MIKAEL: Ja, det blev oroligt i alla fall för det uppstod ju rykten ganska snart om att han, för vad som hände var att han dog av ett slaganfall under en exercis nere i Skåne.

Han satt i häst och ramlade av knall och fall och var död helt enkelt när det kom fram. Och då började det uppstå omedelbart rykten om att han hade blivit förgiftad. Och man börjar titta ja men han sa att han hade ont i magen tidigare, han var sjuk den vägen och så. Och de här ryktena växte och växte och växte och det togs liksom, ingen tog någonsin riktigt avstånd från ryktena. Ingen gick ut och sa, men nu får ni lägga av, det behöver vara ett slaganfall.

Utan ryktena fick fart och närdes och ganska snart började riktas mot en särskild familj i Sverige, nämligen familjen von Fersen. Som man menade var drivande i det här. Framförallt då riksmarskalken Axel von Fersen och hans syster Sofie Piper.

ÅSA: De hade ju haft väldigt högt stående positioner samhället.

MIKAEL: Det här är högre än så här blir man inte utan att vara kung i Sverige än vad de här människorna var. Och det här blev väldigt hätskt stämning mot dem. Och det når ju då sin kulmen under begravningspositionen för Karl August när han ska föras till sin begravning genom Stockholm. När begravningsprocessionen kommer och Axel von Fersen, som riksmarskalk åker med i processionen och ganska snart så börjar det alltså kastas stenar mynt, glåpord och annat mot hans vagn.

Fönsterrutorna krossas. Helt plötsligt kopplas hans vagn loss från hästarna. Men processionen fortsätter den stannar inte utan Fersen blir kvar. Där bak bland folk lyckas fly ut från den här stor dramatik fly ut från vagnen och in i ett hus till en krog helt enkelt där han försöker söka skydd men blir utdragen och man säger att man ska ta honom till häktet som ligger borta vid Bondeska palatset alltså alldeles för riddarhuset.

Men på vägen dit så blir den här folksamlingen allt mer aggressiv och det slutar med att man börjar slå.

ÅSA: Vilka har hetsat folksamlingen?

MIKAEL: Det är väldigt svårt att veta. Det var svåra tider i Sverige, det fanns en stor frustration bland folk men det är alldeles uppenbart att det finns personer som vill åt Fersen här och som hetsar. Och det slutar med att han helt enkelt slås sig ihjäl på riddarhustorget. Och hans kropp blir liggande där naken i stort sett. Man sliter av håret, man sliter av hans kläder som souvenirer och sparkar och slår på honom tills man till slut lyckas säkra liket och föra bort det.

ÅSA: Men varför var han så hatad? Var det för att han hade en hög position eller var det för att han gjorde saker som folk inte tyckte om?

MIKAEL: Han var symbolen för den gamla ordningen i Sverige, en av symbolerna. Alltså han hade stått de gustavianska kungarna så nära och han hade tjänat under dem och man kände till historien om honom och Marie Antoinette i den här tiden.

ÅSA: Ja de hade ju ett förhållande.

MIKAEL: Ja han var helt enkelt en symbol för den gamla ordningen så att hela det här fruktansvärda kan läsas som ett rituellt mord på den gamla ordningen, alltså att man slår tillbaka mot den.

ÅSA: Oj, hur nära en revolution skulle du säga att var?

MIKAEL: Ja, alltså när en av rikets högsta ämbetsmän ganska långsamt och utdraget slås ihjäl på en öppen gata i Stockholm. Det är ett symptom på social upplösning verkligen. Det är oroligt. Men det här sprids aldrig. Det hade kunnat, det fanns säkert krafter som ville sätta igång människor på landsorten, ytterligare andra i Stockholm. Vi ska komma ihåg att det tas fram kanoner i Stockholm. Det skjuts på folk här för att få dem att lugna ner sig. Folk dör under den här lynchningen, eller efteråt i efterspelet.

ÅSA: För under lynchningen så var väl poliser och så inaktiva?

MIKAEL: Man försökte hålla sig i bakgrunden för att inte skapa ytterligare oro. Axel von Fersen själv sökte ju hjälp från garderna som stod där. Men de stod kvar. De gick inte fram för att hjälpa honom och då var ju det skede när folksamlingen såg ut att knuffa färsen mot häktet. Att de ville ha honom häktad. Så att det skulle inledas en rannsakan mot honom. Sen spårar det ut helt och då är det nog nästan för sent och man har behövt gå in med bajonett i stort sett för att freda honom. Och det går snabbt när de bestämmer sig för att det behövs ingen domstol utan han är redan dömd till döden och nu dödar vi honom.

ÅSA: Men vad var det som så småningom lugnade ner situationen i Sverige då så att det blev... Det blev ju i alla fall lugnt till slut.

MIKAEL: Ja lugnare, absolut. Oro för, alltså oroligheter hörde till vardagen nästan vid den här tiden men här är det ju extremt oroligt.

Men jag tror att det lugnade ner sig därför att det fanns inte tillräckligt många krafter som ville förvärra situationer utan det fanns hela tiden sätt och kanaler och annat där folk kunde framföra åsikter och man liksom gick till mötes och så vidare. Men det är alldeles uppenbart att man är orolig. Så jag tror att en eller två riksdagar efter det här hålls i Örebro.

Därför att man vill inte ha riksdag i Stockholm. Man litar inte på Stockholmarna.

ÅSA: Men så småningom blir det ju lugnare och vi får en ny kung.

MIKAEL: Just det. Först får vi en ny kronprins ja. Jean-Baptiste Bernadotte som kommer hit och får namnet Karl Johan. Som sen blir Karl XIV Johan 1818. Då har vi ju en ny dynasti i Sverige igen. Holstein-Gottorp-dynastin har övergått i Bernadotte.

ÅSA: Ja, det är en spännande del av historien det här.

MIKAEL: Verkligen.

ÅSA: ack för att du kom hit.

MIKAEL: Tack så mycket för att jag fick komma.

ÅSA: Du har lyssnat på Forskarpodden med forskaren Mikael Alm. Följ oss på Podbean, iTunes, Spotify eller andra poddläsare. Kontakta oss gärna i sociala medier på hashtag Forskarpodden eller på universitetets webbsida uu.se-forskarpodden. Jag heter Åsa Malmberg och Forskarpodden produceras av Uppsala universitet med musik av Marcus Sjöblom