Salme

Mellan 2008 och 2012 grävdes ett enastående gravkomplex bestående av två gravar ut vid Salme på ön Saaremaa utanför Estlands kust. Fynden utgörs av lämningarna efter vad som verkar ha varit en skandinavisk plundringsexpedition, vars deltagare begravdes i två skepp på stranden där expeditionen gick om intet, alldeles i början av vikingatiden. Fynden utgör sannolikt den viktigaste vikingatida upptäckten på hundra år.

Utifrån gravskick, materiell kultur samt DNA- och isotopanalyser verkar männen som begravdes i Salmeskeppen ha kommit från mellersta Sverige, vilket gör fyndet särskilt relevant för våra forskningsfrågor. Den rådande tolkningen är att gravarna i Salme kan dateras till omkring år 750, alltså precis vid den avgörande tidpunkt då vendeltiden övergår i vikingatiden. Avgörande är att expeditionen, oavsett vad den egentligen innebar, ägde rum nästan ett halvt sekel före den klassiska början på vikingatiden: det berömda anfallet mot klostret på Lindisfarne år 793.

Detta antyder att plundringsexpeditionernas ursprung mycket väl kan ha legat i Östersjöområdet, med fokus österut snarare än västerut, som de traditionella modellerna gör gällande. Det är faktiskt också vad vi borde förvänta oss, och tolkningen stöds dessutom av senare skriftliga källor, även om dessa är svåra att tolka med säkerhet. Det är möjligt att den förmodade samhällsförändring som förknippas med vikingatidens expansion i själva verket bara är ett yttre uttryck för processer som länge hade pågått inom Skandinavien. En av våra uppgifter i projektet har varit att kritiskt granska och kanske rentav upplösa gränsen mellan vendeltiden och vikingatiden.