Mellan cirka 1960 till Sovjetunionens upplösning, var hundratusentals amerikaner aktiva i den rörelsen som stöttade de sovjetiska judarna. Aktivisternas mål var att hjälpa judar att emigrera från Sovjetunionen och, till mindre del, att förespråka deras rätt att leva ett judiskt liv i Sovjetunionen. Rörelsen uppstod som ett svar på den situation i vilken de så kallade refuseniks befann sig. Refuseniks var sovjetiska judar som ansökt om men nekats visum för emigration till staten Israel. Amerikanska judar och amerikansk-judiska organisationer var de viktigaste aktörerna i rörelsen i västvärlden. Deras ansträngningar för att skapa en medvetenhet om de sovjetiska judarnas utsatta situation bland såväl politiker som företrädare för civilsamhället beskrivs i forskningen som framgångsrika. I synnerhet under 1970-talet ökade intresset i och upprördheten över refuseniks situationen dramatisk och blev en del av den generella kampen för mänskliga rättigheter och av kalla krigets politik. Dessutom har rörelsen ofta beskrivits i forskningen som en framgångssaga där amerikanska judar hitta sin kollektiva politiska inflytande och en ny känsla av stolthet i deras etniska identitet.
Mitt avhandlingsprojekt fokuserar på en i forskningen hittills försummad aspekt av rörelsen, nämligen de amerikanska judarnas och de amerikanskjudiska organisationernas försök att skapa koalitioner och samarbeten med icke-judisk Amerika. Syftet är att bredda historien genom att belysa individer och organisationer som kom till rörelsen från ett icke-judiskt bakgrund. Projektet undersöker samarbeten mellan judiska och icke-judiska organisationer och individer i rörelsen och utredar hur de motiverade deras aktivism och hur de påverkade rörelsens utveckling och inriktning.
