Ny avhandling visar vägen till färre läkemedel i miljön

Den moderna farmacin är en framgångsfaktor bakom vårdens allt mer avancerade förmågor att bota sjukdom och rädda liv. Samtidigt gör läkemedlens höga potens att de redan i små koncentrationer kan orsaka annan verkan än de är designade för. Varje år når tonvis med läkemedelsrester vår svenska natur där de riskerar att åsamka långtgående effekter på hela ekosystem, och i en aktuell avhandling vid Uppsala universitet belyser Johanna Villén hur vårdens medarbetare kan bidra till en förbättring.

– Det finns otaliga exempel på negativa konsekvenser av läkemedel i miljön. I Indien och Pakistan har användning av det för gamar giftiga läkemedlet diklofenak till boskap lett till att 95 procent av gamarna försvunnit. Denna minskning har i sin tur bidragit till fler förvildade hundar, vilket medfört en ökad spridning av rabies. Andra studier visar hur fiskar får beteendeförändringar och försämrade fortplantningsförmågor. Alltså måste vi ändra riktning, och i min forskning studerar jag hälso- och sjukvårdens roll, vilka åtgärder som krävs och de verktyg som kan hjälpa oss ta första steget, säger Johanna Villén, doktorand vid Institutionen för Farmaci.

I en studie bedömer en rad experter vilket beslutsstöd Janusinfo och FASS ger i aspekten läkemedel och miljö. Flera beskriver båda plattformarna – i synnerhet Janusinfo – som användbara och transparenta. Samtidigt identifieras uppenbara begränsningar, bland dem otydliga regelverk och otillräckliga miljödata kring tillgängliga läkemedel. En brist som kan förklaras av att industrin inte måste offentliggöra resultaten av den miljöpåverkan nya läkemedel förväntas ha.

– Jag har också studerat allmänläkares och apotekmedarbetares syn på sin roll i att implementera miljöperspektiv vid förskrivning och konsumtion av läkemedel. Svaren bekräftar en utbredd vilja att bidra till ökad hållbarhet, men pekar också ut flera upplevda hinder. Läkarna behöver väga in medicinska behov, användarvänlighet, kostnad och ytterligare en rad faktorer. Apoteken försöker guida sina kunder rätt genom rådgivning och uppmuntran till korrekt kassering av oanvända läkemedel, men gemensamt för grupperna är att de ser sitt inflytande som begränsat.

Den slutsats Johanna Villén redovisar är att samlade insatser på parallella plan är nyckeln till varaktig kursändring. På global och nationell nivå krävs lagstiftning och styrning som säkerställer hållbara val. Regulatoriska myndigheter måste upprätthålla uppdaterade beslutsstöd med transparenta kriterier. Infrastrukturer för avloppsrening behöver utvecklas och vid utbildningar inom vård och läkemedel bör miljöperspektivet ges en mer framskjuten plats.

– Vid våra svenska apotekarprogram sker en stegvis förbättring, men fortfarande finns stor utvecklingspotential. Vid Uppsala universitet erbjuder vi idag den valbara kursen Läkemedel i miljön som på några år blivit en av Farmaceutiska fakultetens mest sökta. Här ser vi verkligen det stora engagemang som omger den utmaning vi står inför, och att många deltagare efter slutförd kurs framhåller att innehållet borde bli obligatoriskt i varje apotekarutbildning ger visst hopp om framtiden.

Text: Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt