Studie påvisar behov av ökad läkemedelskommunikation med äldre vårdtagare

I takt med att vi lever allt längre blir vi också oftare multisjuka, behöver fler läkemedel och löper ökad risk att hamna på sjukhus. Då äldre patienter flyttas i vårdkedjan eller skrivs ut från sjukhus, uppstår risker till följd av otillräcklig informationsöverföring mellan vårdenheter samt till patient och närstående, vilken kan orsaka felaktig läkemedelsanvändning, behov av akutvård och återinläggning.

– Att öka patientens delaktighet kan ge vården relevant kunskap för att anpassa kommunikationen utifrån individens behov. Det kan i sin tur förebygga läkemedelsrelaterad problematik efter utskrivning, säger Henrik Cam, doktorand vid Uppsala universitet och klinisk apotekare på Akademiska sjukhuset, som genomfört en studie av hur personcentrerad vård fungerar sett till kommunikation om läkemedel mellan personal och med äldre patienter i samband med utskrivning.

I fokus för studien som är utförd i Region Uppsala och Västmanland står kommunikation i samband med utskrivning från sjukhus, hur patienterna upplever kommunikationen samt hur läkemedelsbehandling eventuellt skiljer sig från ordination den första veckan efter utskrivning.

– Vid vård på sjukhus sker ofta ändringar i behandling; läkemedel som kan ha bidragit till sjukhusinläggningen tas bort och nya behandlingar påbörjas. Efter utskrivning förväntas patienten ofta sköta sin medicinering, förstå dess syfte och vid behov boka återbesök. Men för äldre personer som inte varit tillräckligt delaktiga i behandling under sjukhusvistelsen är det svårt, och risken är stor att de tar läkemedlen fel i hemmet, säger Henrik Cam.

Personcentrerad vård innebär att se patienten som en hel människa och inte bara diagnoser eller mottagare av behandling. Det handlar om att sätta individen i centrum och ta hänsyn till deras liv, familj, sjukdomshistoria, förståelse av sjukdomen, behov, önskemål och erfarenheter. Vid sjukhuset ställer det krav på fungerande stöd, ledarskap och resurser, men också personliga faktorer som kulturella insikter och rätt kunskap. Det gäller i synnerhet vid vård av äldre, multisjuka patienter som dessutom ofta lider av försvårande faktorer som hörsel- och kognitiv nedsättning.

– Vår studie visar dessvärre att patienter sällan ges möjlighet till delaktighet i sin behandling eller ens är medvetna om den information de behöver för att sköta sina läkemedel efter utskrivning. Vi ser också inneboende auktoritära strukturer mellan vårdpersonal och äldre, vilket kan bidra till ovilja hos äldre patienter att vara mer delaktiga, säger Henrik Cam.

Enligt Henrik Cam är det upp till vårdpersonalen att hitta arbetssätt som uppmuntrar patienterna att bli mer involverade i de fall de vill vara det. Som exempel på åtgärder nämner han fler enkelsalar i syfte att skapa bättre samtalsmiljöer, att inte ge all information till patienten strax innan hemfärd samt att aktivt involvera närstående i läkemedelskommunikationen. Cam identifierar också viss otydlighet kring hur personcentrerad läkemedelskommunikation ska bedrivas i Sverige. Enligt Socialstyrelsen ska sjukhuset ge patienten en uppdaterad, lättläst läkemedelslista samt ett utskrivningsmeddelande som förklarar vad som hänt under sjukhusvistelsen, vilka läkemedelsändringar som gjorts och planer för uppföljning. Läkaren bör också ha ett avslutande samtal med patienten och en slutanteckning med liknande sammanfattande information ska också skickas till nästa vårdgivare.

– Trots Socialstyrelsens riktlinjer visar vår studie att det råder brister i den personcentrerade kommunikationen kring läkemedel liksom hur involverade patienterna är i beslut om sina läkemedel. Det finns ett tydligt utrymme för förbättringar vilket också är något vår forskargrupp arbetar för.

Text: UAS & Magnus Alsne, foto: UAS m fl