Forskningsteman

Mellanmänskliga relationer kommer till uttryck på många olika sätt i språket, kanske främst genom släktskapstermer och personliga pronomen, men även i artighetsuttryck, reciproka pronomen och personnamn. Dessa bidrar med perspektiv som talaren har på sig själv och andra individer eller grupper hen refererar till utifrån genus (feminin/maskulin), subjektivitet (talare/annan) ståndpunkt (privat/allmän) och genre (dialog, narrativ). Strategierna för att uttrycka dessa perspektiv skiftar stort mellan olika språk och återfinns både i ordförrådet och i grammatiken.

Människans uttrycksformer för att mäta sin omgivning är välutforskad i vår civilisation, men de är i stort outforskade på andra håll i världen. De är särskilt intressanta då de är typiska exempel på olika uttrycksformer för tänkande, problemlösning och planering.

Människans förmåga att kvantifiera är central för många grundläggande aktiviteter, som att hitta vägen, dela resurser, bygga, tillverka verktyg, utöva byteshandel och så vidare. Det finns olika sätt att kvantifiera: räkna exakt (två, hundratjugonio,) mäta (aln, hink) samt ungefärlig kvantifiering (få, många, ungefär femtio).

Den språkliga diversiteten i numeriska system (1, 2, 3 ...) är ganska välutforskad, men mängdord (många, få, några) är ett i stort outforskat område. 1/7 av världens språk saknar också någon exakt benämning för siffror överstigande två eller tre.

Vad gäller mätning har man länge antagit att den mänskliga kroppen har varit en universell mätstock för grundläggande enheter för att mäta (tum, fot ...), och inga systematiska undersökningar utanför västerländska kulturer och språk har genomförts förrän nu.

Världens språk har många sätt att uttrycka den miljö människor vistas i, och fortfarande är mycket outforskat. UNLAP ska undersöka lexikala och grammatiska mönster i hur man beskriver landskap (berg, flod, skog). Dessa kan innehålla hittills oupptäckta lexikala fenomen, som till exempel hos verb som uttrycker rörelse och position.

Vi ska fokusera forskningen på att undersöka hur små språksamhällen som lever i nära samklang med sin omgivning använder det kringliggande landskapet för att uttrycka plats och riktning ("den-där-nedför-backen" och "där-uppåt-kusten") samt uttryck för mer abstrakta generaliseringar ("den-där-ner", "där-norrut"). Till exempel använder vissa språk, däribland de nuristanska språken bland bergen i Afghanistan, ofta floder som utgångspunkt för att beskriva var saker finns, som till exempel att "stolen står nedströms från bordet".

Vi ska också undersöka hur väder och vind, samt känslor och upplevelser kopplade till dessa, kan uttryckas, då många lexikala och grammatiska fenomen torde rymmas bland outforskade språk.

Hur tid uttrycks i språk är väl utforskat inom lingvistiken, och givetvis särskilt hos verb, men är likväl en källa till ovanliga och odokumenterade fenomen. Ett typiskt exempel är ovanliga strategier för att tillämpa tempusmarkörer på substantiv, men även på adjektiv, adverb och demonstrativa pronomen. Ett annat fokusområde är kopplingen mellan tempusböjning och perspektiv på situationen – hur säker en talare är på vad hen säger men också vilka kunskaper eller insikter talaren tillskriver den som lyssnar.

Ett annat område vi ska undersöka är hur olika språk uttrycker förändringar och årstider. Vi vet att det finns stora variationer i hur året delas in utifrån kalenderenheter och säsonger. Ofta är dessa indelningar väderrelaterade, men de kan också spegla förändringar i växtlighet, djurliv eller vattenstånd. Det är inte osannolikt att sådana system förändras i takt med klimatförändringarna och de är därför särskilt angelägna att dokumentera.