Lingvistik

Ämnet lingvistik behandlar allmänna aspekter hos mänskliga språk och språklig kommunikation. Ämnet fokuserar på det som är gemensamt för mänskliga språk och på generella frågor om hur språk bör analyseras och beskrivas. Den kompletterar därmed språkämnen som är inriktade på enskilda språk eller språkgrupper. Språk undersöks i lingvistiken både som mentala och sociala fenomen. Viktiga frågor är hur människor tillägnar sig språk och hur språk utvecklas ur ett längre historiskt perspektiv.

Vid Uppsala universitet kan följande profilområden urskiljas:

• Första- och andraspråksinlärning: Här ligger fokus på naturalistiska och experimentella studier av barns och vuxnas språkinlärning i olika språk, med avseende på lexikon, morfosyntax och diskurspragmatik. Forskningen sker i hög grad i samarbete med forskare utomlands och med kollegor inom ämnet nordiska språk. Denna empiriska forskning utgör grundforskning för tidigare outforskade språkkombinationer, inklusive vad gäller barn med risk för språkstörningar, men används också för att utvärdera och utveckla teorier om grammatik, språkperception och språkinlärning.
• Språkdokumentation, typologi och kvantitativ forskning om språkliga strukturers fördelning och förändring är ett annat profilområde. Tyngdpunkten ligger på tidigare odokumenterade och hotade språk i Amerika, Eurasien, Afrika, Papua Nya Guinea och Sydasien. Dokumentationsarbetet bidrar också till forskning om språkkontakt och språkförändring, dialekt-/språklig variation och typologiskt orienterade studier, inklusive storskaliga statistiska undersökningar, vilket möjliggör aktivt deltagande i internationella samarbeten.
• Jämförande indoeuropeisk språkvetenskap är ett ämnesområde som är nära förbundet med lingvistiken. Forskningen rör språks släktskap, undergruppering och kladistik inom den indoeuropeiska språkfamiljen, baserat på evidens från språkvetenskap, arkeologi och genetik. Sanskrit (inklusive vediska texter) och tokariska språk och litteratur är också viktiga delområden. Forskningen omfattar dels språkliga och kulturella aspekter hos kontakten mellan den buddhistiska världen och angränsande folk längs Sidenvägen, dels litterära, stilistiska och språkliga studier kring natur- och landskapsuppfattningar i de äldsta vediska texterna.