Lyckliga mottagare av Göran Gustafsson-priser

– Det var förvånande för det är många yngre forskare som har rekryterats och av dem är många lika ­– eller mer – kompetenta än jag, säger en glad och lite överraskad Wojciech Michno.

Han tilldelades årets Stora Göran Gustafssonpris, vilket innebär ett anslag till sin forskning om 1,1 miljoner kronor under tre år.

– Det gjorde mig självklart jätteglad och det kommer att vara till stor hjälp för forskargruppen som jag verkar inom. Som yngre forskare är man ofta lite osäker på sig själv om man jämför med de seniora som varit med länge. Priset är också en god självförtroende-boost och en bekräftelse.

I sin forskning försöker Wojciech spåra och upptäcka olika stressituationer i celler som kan ligga till grund för sjukdomsutveckling. Dessutom försöker man att hitta nya metoder för att se just detta inom exempelvis cancer eller olika neurodegenerativa sjukdomar.

– Vi tar ett grundforskningsperspektiv inom området, men som kan ha stor translationell potential inom medicin. Inom neuroforskning har de flesta använt sig av möss för att studera neurodegenerativa sjukdomar, men problemet är att en mushjärna och en humanhjärna skiljer sig åt. En mus skulle exempelvis aldrig utveckla Alzheimers. I våra modeller kan vi istället återskapa det som förekommer i en humanhjärna genom att använda cellkulturer från patienter eller friska celler som vi inducerar med gener med human bakgrund. Mot det kan vi dessutom testa olika läkemedel, förklarar Wojciech Michno.

I gränslandet mellan kemi och medicin

Forskningen rör sig inom både kemi och medicin, eller precis mitt mellan de båda. Med tanke på bakgrund och familj så är det ingen överraskning att det är där Wojciech hamnat.

– Neurointresset kommer helt klart från min mamma som är neurolog. När jag var liten var jag ofta med henne på jobbet på ett behandlingshem för barn med sällsynta sjukdomar i Polen, där vi är ifrån. Jag kom dit efter skolan och satt och väntade tills hon var klar. Det tyckte jag var jättetråkigt då, men samtidigt fick jag träffa och leka med barn som jag då insåg hade det svårt. Det gav mig en känsla av hur lyckligt lottad jag var, säger han och fortsätter:

– Samtidigt är det många inom familjen som är duktiga på kemi och har läst det. Jag plockade upp det och det första jag ville när jag började på universitetet var att kombinera ekonomi och kemi för att studera människors beteende. Men jag bytte snabbt till kemi och neurovetenskap, och därifrån har intresset för båda bara växt. Kemin är det som driver hjärnans hela funktion och biologin ger förutsättningarna för att saker ska hända.

Långt och kort perspektiv

Forskningen som Wojciech kommer att bedriva under de närmsta åren och där prispengarna kommer att tjäna sitt syfte, hoppas han ska leda till framsteg på både kort och lång sikt.

– I närtid hoppas jag att vi ska kunna påverka hur vi behandlar patienter i och med att vi kan testa många olika läkemedel i en human kontext, samt att vi kan komma att testa läkemedel mot specifika sjuka celler och hur läkemedlen påverkar friska celler. I det långa loppet tror jag att vi kommer att kunna se hur olika typer av biologisk stress orsakar sjukdom i friska celler och hur vi kan inkorporera det i preventiva aktiviteter inom några decennier, avslutar Wojciech Michno.

Vill lindra gravidillamående

Den andra pristagaren, Luisa W. Hugerth, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, tilldelades Lilla Göran Gustafssonpriset om 1,1 miljoner kronor under ett års tid.

– Priset är fantastiskt, både det vetenskapliga anslaget, men också prisutdelningen med middag och allting runt omkring. Vårt arbete som forskare är väldigt ofta osynligt och svårt att förklara, så det betyder mycket att få ett publikt erkännande på det sättet, säger hon.

Med prispengarna ska Luisa och hennes kollegor undersöka salivsammansättningen hos gravida kvinnor för att få mer insikt i varför vissa upplever mycket illamående, medan andra knappt märker av det.

– Vi har redan lovande data från fekalprover, men detta kommer att ta oss till nästa steg och förhoppningsvis närmare en förebyggande strategi. Med finansieringen kan jag äntligen generera de data som jag har saknat för mina studier, konstaterar hon.

– Att vara i ett bioinformatiklaboratorium ger mig fördelen att kunna utföra en stor del av min forskning på data som är tillgängliga från tidigare studier. Men dessa data är naturligtvis aldrig perfekt anpassade till våra behov, så det kommer att vara mycket bra att ha kontroll över mina egna prover och data.

Robin Widing