Behörighetskrav

Studenter antagna till Masterprogram i global miljöhistoria eller har en kandidatexamen.

Mål

Efter godkänd kurs ska studenten kunna:

• visa en övergripande kunskap om det miljöhistoriska fältet,
• exemplifiera och i stora drag redogöra för möjligheter och problem relaterade till det miljöhistoriska fältet,
• argumentera och diskutera betydelsen av miljöhistoria,
• visa förmåga att associera samtida och aktuella debatter med historiska frågor och historiska vetenskaper,
• formulera miljöhistorisk forskning i samtida och aktuella debatter,
• planera och leda seminarier.

Innehåll

Som en följd av de globala utmaningarna när det gäller hållbarhet och miljöförändringar har miljöhistoria fått en ny roll där miljöhistoriska analyser idag är mer riktade mot hållbarhetsfrågor. Forskare från olika delar av världen lämnar, i en serie föreläsningar, sina synpunkter på vad miljöhistoria är och vilka frågor man kan ställa. Föreläsare kommer att presentera fallstudier av social och ekologisk samverkan och hur man har undersökt dessa relationer i olika delar av världen.

Debatten kring den roll miljöhistoria har idag när det gäller dagsaktuella frågor och i utformningen av den offentliga samtalet kommer också diskuteras i kursen. Kursen består av föreläsningar inom olika kärnområden i miljöhistoria över ämnesområdena naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap.

Undervisning

Kursen är tvärvetenskaplig och omfattar studenter från olika discipliner. Kursen består av föreläsningar från olika områden inom det breda fältet miljöhistoria. Representanter med anknytning till beslutsfattande, samhällsplanering och media kommer att ge perspektiv på offentliga debatter och den potentiella roll som miljöhistoria har.

Aktivt deltagande på föreläsningar och seminarier krävs för att få godkänt på kursen. Studenterna kommer själva att leda möten och seminarier. Kursen är obligatorisk inom masterprogrammet i global miljöhistoria men är öppen för studenter från andra masterprogram. Kursen ges på engelska.

Examination

Examination sker genom aktivt deltagande i seminarier och föreläsningar samt fullföljandet av seminarieuppgifter, essäer eller muntlig framställning. Seminariediskussioner kan vara betygsgrundande.

Om särskilda skäl finns får examinator göra undantag från det angivna examinationssättet och medge att en student examineras på annat sätt. Särskilda skäl kan t.ex. vara besked om särskilt pedagogiskt stöd från universitetets samordnare.