Generaliseringar om hedersrelaterat våld försvårar för utsatta att söka hjälp
Hedersrelaterat våld och förtryck har varit forskaren Rúna í Baianstovu ämnesområde i många år. Hennes forskning startade i en fråga om demokrati och om alla människors lika rättigheter.
Rúna í Baianstovu
Rúna í Baianstovu forskar och undervisar om hedersrelaterat våld och förtryck vid Örebro universitet. I grunden är hon utbildad socionom och var yrkesverksam i flera år, bland annat som flyktingsekreterare i Vivalla som är en stadsdel med stora socioekonomiska utmaningar i Örebro. Där var det hennes jobb att ta reda på vilka resurser och behov nyanlända flyktingar med uppehållstillstånd hade. Hon träffade människor med många olika bakgrunder från olika oroshärdar och i olika åldrar.
Det som kom att intressera Rúna í Baianstovu genom arbetet var frågan om hur vi gör i vårt samhälle för att alla ska ha lika förutsättningar och hur vi ska kunna leva upp till våra egna grundlagar.
— Vi har en demokrati och alla ska ha samma rättigheter och möjligheter. Det sociala arbetet som jag kommer från anser sig vara en viktig samhällsaktör. Kommunernas socialtjänst ska kunna finnas med för människor som inte har egna förutsättningar och bidra till att ge dem det, säger Rúna í Baianstovu.
Men Rúna í Baianstovu upplevde inte att arbetet med flyktingmottagningen utvecklades åt rätt håll. Det blev inte lättare att tillgodose människors behov utan snarare tvärtom. Hon upplevde sig till slut som en del av ett repressivt system. Så hon slutade och började studera frågan i stället.
Studie om socialtjänstens arbete med våldsutsatta
Rúna í Baianstovus huvudämne blev mångfald, demokrati och migration. I sin doktorsavhandling undersökte hon socialtjänsten och de svårigheter personalen såg med de fall som de arbetade med. En av de största svårigheterna visade sig handla om hedersrelaterat våld och förtryck. Rúna í Baianstovus studie visade att när socialtjänstens arbete handlade om invandrarfamiljer som har problem kopplades det till heder.
– Bland annat fördomar och rasism gjorde, att det i de här fallen, alltid ropades heder och att barnen skulle omhändertas, helst omedelbart. Men så får det inte gå till, alla fall måste alltid utredas först. Socialtjänstens arbete med klienter som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck befinner sig i en spänning mellan två faror: att inte skydda ett barn eller en ungdom, eller att diskriminera föräldrar på grund av deras bakgrund, säger Rúna í Baianstovu.
Kartläggning av våld i storstäder
Rúna í Baianstovu fick ett uppdrag från storstäderna Göteborg, Stockholm och Malmö att göra en undersökning om det hedersrelaterade våldets uttryck och omfattning i städerna, ur ett intersektionellt perspektiv. Frågan var, enligt Rúna í Baianstovu, hur man kan arbeta med utsatta minoriteters våld, utan att skapa ytterligare våld. Hur kan man arbeta med hedersrelaterat våld och normer kopplade till heder utan att heder som möjlig kontext blir en stereotyp och kategoriserande mur mellan socialarbetaren och personen som behöver hjälp?
– Det är en jättestor och svår utmaning, därför att vi har blivit kognitivt fostrade i att det är så fruktansvärt farligt, och det är det i sin yttersta pol, men det är inte så att människor antingen lever med total utsatthet för hedersnormer eller i total frihet och jämställdhet. Det finns massor däremellan och det behöver vi förstå, säger Rúna í Baianstovu.
I Storstadskartläggningen framkommer det att ungdomar i starkare grad inte vill be om hjälp, när det uppstår problem i familjen.
– Frågar man dem som står nära ungdomarna, och det var också något som framkom av Storstadskartläggningen, säger flera av dem att när vi pratar så fruktansvärt illa om ungdomarnas familjer tycker de att det känns jobbigt. De är ju själva en del av sin familj. Och när det pratas illa om deras kultur, så blir de också illa till mods, för de är ju själva en del av sin kultur, säger Rúna í Baianstovu.
Utsatta för våld ställs inför svårt val
I Storstadskartläggningen kan man läsa om en fritidsledare som träffar barn som utsätts för våld hemma och som berättar om det. Fritidsledarna ber dem vända sig till socialtjänsten eller skolhälsan, men det är det sällan någon som vill. En av killarna som fritidsledarna pratat med citeras i kartläggningen: ”Jag kan inte göra det, jag kan inte vända mig till dem. För att vi är muslimer, och de tror redan att mina föräldrar är monster.”
– Vi förstår ju att killen upplever våld hemma och att han nog tycker att han skulle behöva prata med någon om det, att han tycker att våldet är ett problem. Men han är ställd inför ett oerhört tufft val. Antingen stannar han kvar i ett så kallat mikrovåld, det vill säga det våld som sker i familjen, eller så utsätts han för ett så kallat meso- och makrovåld genom samhällets generaliseringar, stereotyper och fördomar, säger Rúna í Baianstovu.
Rúna í Baianstovus forskning visar att generaliseringarna av hedersrelaterat våld och förtryck gör att de som utsätts för det hindras från att ta sig ur det.
– Jag vill inte att människor ska leva så svåra liv som jag kan se att många människor som står mig nära gör. Det finns ett personligt engagemang. Jag vill inte heller att de klienter, alla de nyanlända jag träffade när jag jobbade som socialsekreterare, att deras problem ska reduceras till deras kultur, säger Rúna í Baianstovu.