Uppsala vill ta ledarroll i klimatforskningen

Klimatforskning handlar både om att förstå klimatets förändringar och om hur samhället kan hantera dem. Hur speglas den bredden i forskningen här i Uppsala?

- Uppsala universitet har en ovanligt stark och bred klimatrelaterad forskning. Här finns internationellt ledande forskning om allt från klimatfysik till hur ekosystem påverkas av klimatförändringar och hur energisystem kan ställas om. Samtidigt studeras ekonomiska konsekvenser, politiska styrmedel, juridiska ramverk och hur samhällen kan anpassa sig till ett förändrat klimat. Under de senaste åren har forskare inom flera av dessa ämnesområden fått prestigefyllda bidrag från European Research Council, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse med flera. Detta gör att vi kan koppla samman kunskap om klimatförändringar med forskning om konkreta samhälleliga och tekniska lösningar.

Vad tycker du själv är unikt med klimatforskningen vid Uppsala universitet?

- Det unika är kombinationen av vetenskaplig spets och verklig tvärvetenskap. I Uppsala finns stark forskning inom många olika delar av klimatområdet, men också en tradition av att samarbeta över ämnesgränser. Det gör att vi kan ta oss an komplexa frågor, till exempel hur klimatrisker påverkar samhällen eller vilka strategier för implementering av tekniska lösningar kan mötas med bred samhällsacceptans. För mig har tvärvetenskaplig forskning med samhällsvetare, ingenjörer, epidemiologer med mera blivit lika vanligt som disciplinär forskning inom klimatfysik, som var ämnet för min disputation.

Många av de stora klimatfrågorna kräver samarbete mellan olika discipliner. Hur arbetar forskare här tillsammans – från naturvetenskap till samhällsvetenskap och teknikvetenskap?

- Tvärvetenskapligt arbete kräver engagemang från alla parter. Det kan ta tid att hitta ett gemensamt språk och få en förståelse för vilka forskningsfrågor och samhällsutmaningar som anses vara viktigast i olika fält. Det som är nyckeln för ett framgångsrikt tvärvetenskapligt arbete är att ha vetenskapliga mötesplatser som möjliggör kontinuerligt utbyte mellan olika discipliner. Uppsala universitet erbjuder flera sådana mötesplatser genom forskningscentrum, gästprofessurer och nätverk som också samordnar tvärvetenskapliga seminarieserier, kurser och konferenser, t. ex. Uppsala University Future Institutes, Svenskt centrum för extrema klimathändelser, Zennströmprofessurer i klimatledarskap, UUniCORN:s forskningsnätverk om Allmänhetens attityder och acceptans i energiomställningen med flera. I Uppsala är vi därför vana vid tvärvetenskapligt arbete, och har strukturer som stödjer dessa insatser.

Kan du ge några exempel på forskningsområden eller projekt i Uppsala som just nu är särskilt viktiga för att förstå klimatförändringar och deras konsekvenser?

- Det finns så mycket spännande forskning att välja från. Jag är själv koordinator för ett doktorandnätverk som finansieras av Europeiska Kommissionen som tittar på hur olika extrema klimathändelser påverkar samhällen.

Några av mina kollegor i Uppsala leder ett Wallenberg-projekt om sjöars förmåga att binda koldioxid, och vi har också det svenska konsortiet för artificiell fotosyntes, som bedriver banbrytande forskning inom koldioxidinfångning och återanvändning. Därutöver finansierar Vetenskapsrådet en forskningsmiljö hos oss som fokuserar på hur klimathållbarhet kan förenas med ekonomisk tillväxt. Dessa är bara några få exempel, men listan är lång!

Hur kan forskningen i Uppsala bidra till samhällets arbete med klimatomställning och klimatanpassning – både i Sverige och internationellt?

- Det som jag tycker är en styrka i Uppsala är att vårt arbete med klimatrelaterad forskning blickar utåt. Vi arbetar mycket med näringslivet, allt från energibolag till försäkringsbolag och teknikbolag, andra myndigheter och samhället i stort, genom enkäter, referensgrupper, forskningsprojekt där medborgare själva aktivt deltar och så arbetar vi också mycket tillsammans med beslutsfattare. Vad gäller de sistnämnda så har jag själv samorganiserat ett seminarium om klimatanpassning i riksdagen, och tillsammans med kollegor från forskargruppen Klimatledarskap samordnar jag Uppsala universitets klimatdagar i Almedalen. Universitetets arbete kring klimatrisker, tekniska lösningar, samhällets anpassning med mera stannar inte i vetenskapliga tidskrifter, utan de når verkligen ut till en bred publik.

Under året arrangeras flera konferenser och möten i Uppsala kring klimat och hållbarhet. Varför är sådana mötesplatser viktiga för att utveckla forskningen och samarbeten?

- Jag har nyligen arrangerat en konferens om samhällsekonomiska effekter av extrema klimathändelser där vi hade över 200 deltagare från fem kontinenter, och i maj kommer universitetet att vara värd för en nordisk konferens om miljö och samhällsvetenskap (Nordic Environmental Social Science (NESS) Conference). Dessa och andra möten samlar hundratals forskare och experter från olika branscher i Uppsala, och möjliggör både kunskapsutbyte mellan olika sektorer och nätverkande som kan leda till nya tvärvetenskapliga projekt. De är dessutom viktiga för att etablera Uppsala som ett internationellt nav för klimatrelaterad forskning.

Regeringen väntas fatta beslut om de nya strategiska forskningsområdena senare i vår. Vad skulle en sådan satsning betyda för klimatforskningen i Uppsala?

- Vårt nuvarande arbete med tvärvetenskaplig klimatforskning bygger på tidsbegränsat stöd från olika forskningsfinansiärer, och många utlysningar prioriterar ämnesspecifika satsningar. Att få strategiska medel från Regeringen skulle vara en otroligt effektiv katalysator för klimatforskningen i Uppsala, och möjliggöra riktat stöd till tvärvetenskaplig banbrytande forskning. Ett exempel är samarbeten mellan ingenjörer och samhällsvetare för att utveckla och införa koldioxidinfångning och återanvändning i framtidens hållbara energisystem, på ett sätt som kan få bred acceptans i samhället. Ett annat exempel är samarbetet mellan klimatforskare och ingenjörer för att förstå hur framtida klimat kan påverka förnybara energikällor. Det strategiska forskningsområdet skulle dessutom bidra till tillväxten av en ny generation av forskare som är skolade i tvärvetenskapligt arbete och kan ta sig an de stora utmaningar som kommer med samhällets klimatomställning. Detta skulle inte bara stärka Uppsala universitet, utan spela en avgörande roll för att Sverige ska förbli internationellt ledande inom klimatforskning.

Om du blickar framåt – vilka är de viktigaste forskningsfrågorna inom klimatområdet de kommande tio åren?

- Vi vet mycket om framtida förändringar i det globala klimatet, men mycket mindre om vad dessa betyder för specifika regioner och bebodda områden, och många av klimatförändringarnas samhällseffekter sker på lokal nivå. Dessutom har vi begränsade data om dessa effekter. Det är jämförbart lätt att mäta temperatur eller regn, men mycket svårare att mäta t. ex. ekonomiska skador eller dödsfall. En annan viktig fråga handlar om att minimera ytterligare utsläpp av växthusgaser och att anpassa samhällen för mer extrema väderhändelser och andra klimatrelaterade risker. Vilka tekniska lösningar är mest effektiva från ett systemperspektiv där politisk beslutsfattning, samhällsacceptans, målkonflikter och andra komplexa processer måste beaktas?

Vad är det som gör att just klimatforskning känns särskilt angelägen för dig personligen just nu?

- Klimatförändringarna påverkar redan idag många delar av samhället. De är inte bara ett problem för framtida generationer, utan för oss här och nu, vilket gör att behovet av kunskap är stort; både om själva klimatförändringarna och om hur vi kan hantera dem. Som forskare älskar jag att ta mig an svåra forskningsfrågor och att skriva vetenskapliga texter. Samtidigt inser jag att det blir allt viktigare att titta på konkreta tillämpningar av mitt arbete så att samhället ska fatta bättre beslut och framtida generationer ska ha en trygg värld att leva i ur ett klimatperspektiv.