Material
Fonografen och poesin

Annons ur Skånska Aftonbladet 11 mars, 1890. Vaxcylinderfonograf, ca 1899.
Den första dikten på svenska, skriven för att spelas in på teknisk väg, torde ha varit en aftonhymn komponerad av den Malmöbaserade prosten och hovpredikanten Johan Axel Olin (1825–1911). Den ingick i programmet för de förevisningar (och lyssningar av) Edisons vaxrullefonograf – efterföljaren till de första tennfoliefonograferna – som ägde rum i februari 1890 på Hotell Kramers festvåning i Malmö. Månaden därefter – den 18–19 samt 21–22 mars 1890 – företogs demonstrationer av samma maskin på Hotell du Sud i Ystad, varvid tre olika ”rekorder” eller inspelningar presenterades: en ”Generalparad” med kommandon, trumvirvlar, marschmusik; den så kallade Portvisan ur operan Martha (ett stycke som ofta figurerade i tidiga svenska fonografinspelningar) samt ännu ett stycke av prosten Olin, ”särskildt författadt för fonografen”. Dess kvaliteter preciserades i en artikel i Ystads Allehanda:
Det var ett kort, versifieradt tal, med allvarligt och högstämdt innehåll, framsagdt med kraft och känsla. Det återgavs lika uttrycksfullt av fonografen, så att ingen stavelse eller bokstav gick förlorad, samt gjorde på åhörarne ett högtidligt intryck, lika omedelbart som om man hört det personligen från den bekante vältalarens läppar.
Tyvärr är inspelningarna av Olins dikter försvunna och hade kanske inte heller varit spelbara idag. De tidigaste bevarade och digitaliserade fonografinspelningarna av poesi – exempelvis av Gustaf Frödings dikter, som från sekelskiftet och några år framåt dyker upp med viss frekvens – utfördes i allmänhet av skådespelare, vältalare och amatörer.
Källa: Tony Franzén, Gunnar Sundberg och Lars Thelander: Den talande maskinen. De första inspelade ljuden i Sverige och Norden (Helsingfors, 2008).
Grammofonen: Svenska diktarröster

Interiör från Biografen Flamman, Hornstull, Stockholm
De tidigaste ljudinspelningarna av svenska poeter på grammofonskiva ägde rum på biografen Flamman vid Hornstull i Stockholm 1930. Dessa gavs ut i form av en serie EP-skivor under rubriken ”Svenska diktarröster” och rymde namn som Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Bo Bergman och Sten Selander, men också humorister som Hasse Z. och prosaister som Hjalmar Bergman och Selma Lagerlöf. Lässtilarna varierar samtidigt som man kan skönja hur vissa muntliga konventioner och vältalighetsideal träder fram i röstlandskapet, där också ett visst brus och knaster är en ständig följeslagare. Dessa inspelningar bildar den materiella grunden till kapitel tre i den bok som är under arbete.
