Disputation: Kampen om folkhemskristendomen: Kristendomsundervisningens roll i den demokratiska skolans framväxt, 1920–1969

Den 4 april försvarar Emma Hellström sin doktorsavhandling i utbildningssociologi: Kampen om folkhemskristendomen: Kristendomsundervisningens roll i den demokratiska skolans framväxt, 1920–1969

Se abstract och doktorsavhandling

För mer information, se kalendariet

Din avhandling behandlar kristendomsundervisningens roll i skolan under mellankrigstiden fram till 1969. Vad är det viktigaste som du har kommit fram till?

En viktig utgångspunkt i avhandlingen har varit att problematisera tidigare utbildningsvetenskaplig forskning som hävdat att modernisering, demokratisering och sekularisering ledde till kristendomens nedgång och marginalisering i skolan. Genom att kombinera utbildningshistoriska och kyrkohistoriska perspektiv samt olika typer av källmaterial har jag kunnat visa att det inte var så enkelt.

Jag har istället argumenterat för att kristendomsundervisningen under hela undersökningsperioden alltjämt var ett viktigt fundament för skapandet av en demokratisk identitet. Däremot anpassades och transformerades kristendomen för att kunna bibehålla denna funktion. Resultatet av denna anpassning var bland annat nedtoningen av Svenska kyrkans lära (lilla katekesen) till förmån för den kristna etiken, som alla människor, oavsett inställning till den kristna tron, antogs kunna acceptera. Det var just framhållandet av etiken som gjorde att kristendomen under lång tid fortsatte att vara ett viktigt verktyg i skolans fostransuppdrag.

Ett av avhandlingens viktigaste resultat är därför att kristendomsundervisningen vid 1960-talets slut inte längre syftade till att förmedla ett teologiskt system, utan snarare en uppsättning levnadsnormer som alla svenskar kunde samlas kring. Därför kan det konstateras att kristendomens transformering inte enbart handlade om att den skulle överleva i ett nytt demokratiskt samhälle. Dess betydelse låg inte endast i ett historiskt och kulturellt arv. Kristendomsundervisningens anpassning under 1900-talet bidrog även till att upprätthålla och utveckla dess status som värderingsbas i det moderna välfärdssamhället.

Titeln på din avhandling börjar med Kampen om folkhemskristendomen. Finns det någon tydlig vinnare i den kampen och i såna fall – vem vann?

Det enkla svaret är att det var socialdemokratins uppfattning som slutligen ”vann”, eftersom ”vetandet” segrade över tron som den viktigaste grunden för en demokratisk identitet. Denna slutsats kan dock nyanseras. Vetandets seger vid 1960-talets slut ska emellertid inte likställas med kristendomsfientlighet och en omedelbar marginalisering av kristendomens fostrande relevans. Det är också viktigt att beakta vissa ideologiska grunder i socialdemokratin. Tage Erlander, statsminister mellan 1946 och 1969, underströk exempelvis att socialdemokratin hade sina rötter i kristendomen och Gunnar Myrdal påpekade att hans försök att addera en moralisk dimension till den ekonomiska nyttomaximeringen utgick från ett lutherskt arv. Därav kan det hävdas att kristendomen som etik utgjorde en viktig del i socialdemokratins syn på fostran i en tid där viljan att vetenskapliggöra skolan var stark.

Det är långt utanför avhandlingens tidsram, men skulle du säga att kristendomen helt ersatts av profana rättesnören i den svenska grundskolan idag, eller är vi fortfarande ett arv av den?

Jag skulle inte säga att kristendomen helt ersatts av profana rättesnören. Det tydligaste exemplet återfinns i dagens läroplans värdegrund där det framhålls att eleverna ska fostras till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande i ”överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism.”

Vidare kan tilläggas att även om samtida observations- och intervjustudier lyfter fram att dagens religionsundervisning sker i ett sekulärt ramverk, så förmedlas alltjämt en föreställning om att protestantismen är förbunden med demokratiska värderingar, medan andra religioner (främst islam) beskrivs som mer auktoritära. Det indikerar att det sekulära ramverket inhyser ett implicit kristet arv. Därför skulle jag säga att ett kristet tolkningsfilter lever kvar i den svenska skolan.

Du har undervisat en hel del inom lärararprogrammen under din doktorandtid. Hur har det påverkat avhandlingsarbetet?

Jag är väldigt tacksam över att ha fått möjlighet att undervisa inom förskollärar- grundlärar- och ämneslärarprogrammen. Alla olika studentgrupper som jag har mött under åren har utvecklat mig som lärare samt motiverat och gett mig energi till avhandlingsarbetet. Det har varit givande att diskutera och tänka på något annat än bara kristendomsundervisning, även om denna självklart har kommit upp under vissa seminarier. Utan undervisningen och mötet med olika studentgrupper hade avhandlingsarbetet blivit ganska monotont och tråkigt.

Utbildningshistoria som del av lärarutbildningen riskerar att försvinna om den senaste lärarutbildningsutredningen genomförs utan ändringar. Vad tycker du om det?

Jag tycker att det är väldigt tråkigt, inte bara för att jag tycker att det är jätteroligt att undervisa på kursen ”Utbildningens framväxt och villkor”, utan framförallt för att jag tror att det kan skapa en brist i lärares självförståelse. Jag anser att alla lärare behöver utveckla en historisk medvetenhet för hur skolväsendet, men också samhället, har utvecklats. Utan en sådan är det svårt att förstå dels varför dagens utbildningssystem ser ut som det gör, dels de intensiva debatter som förs om skolan.

Historiska kunskaper blir dessutom allt viktigare i en samtid där vi ständigt möter politiskt motiverade, och ibland också missvisande, berättelser och föreställningar om skolan och dess historiska utveckling. Därför behövs förskollärare och lärare som vet hur den svenska skolan vuxit fram och utvecklats samt vilka faktorer som påverkat denna utveckling. Genom historiska kunskaper kan vi bättre förstå och kontextualisera vår samtid.

Erik Åstrand