Disputation: Teaching and learning to speak a foreign language: An investigation about spoken Spanish in the Swedish foreign language classroom

Fredrika Nyström forskar och undervisar i didaktik med inriktning mot moderna språk, särskilt spanska. I centrum för hennes arbete står frågor om hur elever ges möjlighet att tala och använda målspråket i klassrummet – och hur samverkan mellan skola och universitet kan stärka undervisningen. I sin avhandling undersöker hon hur muntlighet i spanskundervisningen faktiskt formas i grundskolans högstadium, genom att följa både lärare och elever i deras språkliga vardag.

Porträtt av Fredrika Nyström

Fredrika Nyström,

Vad fick dig att vilja undersöka just muntlighet i spanskundervisningen?

Som lärare har jag länge upplevt hur svårt det kan vara att få elever att tala målspråket, trots att muntlighet är en så central del av att lära sig ett språk. När jag var ny som lärare tänkte jag att om jag själv pratade spanska på lektionerna, så skulle eleverna göra detsamma förr eller senare. Men så enkelt visade det sig inte vara, och det väckte min nyfikenhet.

Vilka resultat tycker du är de viktigaste i din avhandling?

Först och främst att eleverna pratar spanska på lektionen när de inre och yttre faktorerna möjliggör det. Med inre menas hur det känns och upplevs, både personligt och i förhållande till gruppdynamiken. De yttre faktorerna innebär uppgiftens design och det faktiska talutrymmet i klassrummet. Det visade sig också att muntlighet är mycket starkt kopplat till känslomässiga aspekter; att eleverna tycker att det är läskigt när alla lyssnar och är rädda för att göra fel. Å andra sidan tycker de att det är roligt att prata målspråket när det inte sker under press. Lärarna var medvetna om elevernas talängslan och upplevde det som ett dilemma i klassrummet.

Vidare tyckte lärarna att de själva pratar för mycket svenska på lektionen, medan eleverna uppskattade att spanskan översattes t ex vid instruktioner, så att de inte blev osäkra på vad de förväntades göra.

Avhandlingen visar också att svenska och inte spanska är kommunikationsmedlet mellan elever, men att de talar spanska när de uppmanas att göra det, t ex i muntliga aktiviteter.

Det sista viktiga resultatet är att elever samarbetar och gemensamt försöker lösa uppgifter de är ålagda. Det visade sig då att både målspråket spanska och det gemensamma majoritetsspråket spanska användes på ett funktionellt sätt.

Vilka utmaningar har du haft under avhandlingsarbetet?

Den första stora utmaningen var att hitta språklärare som ville delta i studien och som kunde tänka sig att bli filmade och inspelade i sin vardag. En annan utmaning var att avgränsa studien, eftersom jag samlade in väldigt mycket data genom både intervjuer och klassrumsinspelningar.
Det har också varit svårt, men mycket viktigt, att hålla isär rollerna som forskare och lärare.

Om du fick skicka med en eller två rekommendationer till språklärare som vill utveckla sina elevers muntliga förmågor – vilka skulle det vara?

Låt de muntliga aktiviteterna få ta verklig plats i undervisningen, även när det innebär att något annat behöver strykas. Att höra sig själv tala det nya språket är både roligt och väcker elevernas engagemang. Det är också viktigt att skapa utrymme för metareflektion och att lyssna på vad eleverna själva uttrycker om sitt lärande. Det kan vara utmanande, inte minst eftersom elever ibland tror att allt ska betygsättas, men prova dig fram!

Vad har du för planer efter disputationen?

Jag vill fortsätta att forska i didaktik och helst i nära samarbete med lärare och skolledare. Dessutom hoppas jag kunna fortsätta att ha en fot kvar i klassrummet, alltså vara en forskande praktiker som undervisar och forskar både i skolan och på universitetet.

Erik Åstrand

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin