Malariaparasiter spränger blodkroppar

Malaria är en av de största sjukdomarna i världen. Mellan 300 och 500 miljoner människor är drabbade. Två miljoner människor dör av sjukdomen varje år och mer än hälften av dessa är barn.

Sjukdomen orsakas av encelliga parasiter av släktet Plasmodium. Det finns flera arter som ger olika sorters malaria. Malariaparasiterna lever först inuti myggor och förs sedan över till människor när myggorna suger blod. Parasiterna lever och förökar sig i de röda blodkropparna. Till sist sprängs blodkropparna, vilket leder till att den sjuke får ett kraftigt feberanfall. Detta upprepas med två eller tre dagars mellanrum. I Sverige kallades sjukdomen förr för varannandagsfrossa.

Parasiterna kan dödas med hjälp av olika läkemedel. En av de första verksamma malariamedicinerna var kinin från kinaträdets bark. Ett problem är att parasiterna efter hand blivit resistenta mot flera mediciner. Man måste därför hitta nya mediciner hela tiden.

Malaria finns numera mest i tropiska områden. Eftersom malariamyggorna sticks mest på natten, är ett av de viktigaste sätten att skydda sig mot sjukdomen att sova under myggnät. De flesta människor som bor där malariaparasiter finns har emellertid inte råd med vare sig myggnät eller bra mediciner, och många blir sjuka.

Resistent

Mediciner mot parasiter innehåller ämnen som är giftiga för dem. Det kan hända att parasiten ändrar sin arvsmassa så att den helt plötsligt tål giftet. Då har den blivit resistent (motståndskraftig) just mot den medicinen och man måste hitta en ny. Sådan resistens inträffar också hos bakterier och virus.

Redan på 1600-talet fanns i Europa en mycket dyrbar febermedicin från ett träd i Peru som kallades quina-quina. Namnet betyder ”barkernas bark” på ett sydamerikanskt indianspråk. Kinabark skördas från några olika arter av släktet Cinchona som tillhör samma växtfamilj som vår gulmåra, familjen Rubiaceae. Dessa träd växer vilt i Andernas skogar i Sydamerika.

En art av kinaträd Cinchona officinalis. Foto: Carmen Ulloa.

Medicinen smakar beskt och innehåller bland annat kinin som är giftigt för malariaparasiten. När Linné skrev sin avhandling om frossan ansåg han att beska ämnen som kinabark inte var effektiva mot sjukdomen. Senare ändrade han sig när det visade sig att kinabark var ett av de bästa medlen mot frossa.

Barken blev snabbt ett välkänt medel mot malariafeber och andra sjukdomar. Stora mängder kinabark samlades från vilda träd i Sydamerikas skogar och skeppades till Europa. Under 1800-talet anlades stora kinaträdsplanteringar i Asien. Den mesta barken kom från holländska odlingar på Java. Det sägs att europeerna aldrig hade lyckats kolonisera Afrika utan tillgång till kinabark.

Under andra världskriget ockuperades Java av Japan och exporten av kinabark till Europa ströps. Återigen fick europeerna vända sig till Sydamerikas skogar för att få tag på den viktiga medicinen. Kinabark används inte längre som malariamedicin utan har ersatts av flera olika syntetiskt framställda läkemedel. Däremot används kinin fortfarande, inte bara som läkemedel, utan även som smakämne i bittra läskedrycker till exempel ”tonic water”.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin