Att leta efter och upptäcka nya arter

Peter Forsskål kom ursprungligen från Finland, men hans familj hade flyttat till Uppland. Redan vid 10 års ålder blev han inskriven vid Uppsala universitet. Där kom han så småningom i kontakt med Linné och blev fascinerad av naturvetenskapen.

Forsskål fick möjlighet att följa med en dansk expedition till Jemen år 1760. Med på resan fanns en handfull lärda män som skulle utforska denna då okända del av världen. Ett av målen var att få mer kunskaper om de växter som nämns i bibeln.

Det tog två år för expeditionen att nå Egypten, sedan seglade de vidare längs den arabiska kusten i Röda havet. Därifrån gjorde de expeditioner inåt landet. Forsskål samlade många växter som var nya för vetenskapen och antecknade flitigt allt han såg. Han fann bland annat det omskrivna balsamträdet, som var känt från bibelns första Mosebok.

Solander var prästson från Piteå och fick Linné som lärare i Uppsala. Han var en duktig och lovande lärjunge och fick bo i Linnés hem. Det sägs att han förälskade sig i den äldsta dottern Lisa Stina, som han kallade ”min sötaste mamselle”.

Linné skickade Solander till England för att sprida kunskapen om sitt sexualsystem. Solander blev mycket väl mottagen i London och beslöt sig för att inte åka hem utan stanna. Till hans beslut bidrog kanske att Lisa Stina under tiden hade förlovat sig med en annan man.

Solander fick följa med på världens första östliga världsomsegling med James Cook som kapten. Tillsammans med den engelske botanisten Josef Banks utforskade han Australien, Nya Zeeland och Söderhavet. Resan blev en stor vetenskaplig framgång.

Alla djur och växter som Solander samlade tillföll Banks. Han kunde därför inte skicka någonting till Linné, som förgäves väntade på att få se Solanders insamlingar. Då han aldrig fick någonting kände han sig övergiven av sin lärjunge. Solander dog plötsligt av en hjärnblödning vid 49 års ålder. Han hann tyvärr aldrig låta trycka sina forskningsrön från den framgångsrika resan. Idag är han ihågkommen genom det vackra släktet Solandra som har stora väldoftande blommor och tillhör potatisfamiljen Solanaceae.

Lästips:

• ”Daniel Solander”, red. Chrisian Gisselquist och Per Tingbrand 1983. Accidentstryckeriet i Piteå AB.

Thunberg kom från Jönköping och lärde känna Linné när han läste till medicin i Uppsala.

Under en resa genom Holland blev Thunberg övertalad av ett par holländska professorer att åka med som botanist på en resa till Japan. Ivrigt påhejad av Linné for han så småningom iväg. Skeppet lade först till vid Kaplandet i Sydafrika. Där stannade Thunberg i tre år och samlade över tusen nya arter innan han fortsatte sjöresan österut.

Japan hade sedan 1600-talet stängt sina gränser mot omvärlden, utom för holländare, i protest mot västerlandets inflytande. När Thunberg kom dit tvingades han bo isolerat på en ö utanför Nagasaki, tillsammans med alla andra främlingar. Mycket sällan fick han resa till fastlandet. Trots det lyckades Thunberg samla växter på finurliga sätt. Bland annat genomsökte han det hö som levererades till öns boskap. Som läkare fick han kontakt med läkekunniga japaner. Så småningom fick han följa med till huvudstaden Edo (nuvarande Tokyo) och på den resan kunde han samla många växter.

Efter nio år (1779) kom Thunberg hem till Sverige. Linné var då redan död sedan ett år tillbaka. Thunberg efterträdde Linnés son som professor i Uppsala. Han var en oerhört produktiv vetenskapsman och skrev fler skrifter än någon av de andra lärljungarna. Bland annat skrev han en flora över Sydafrika och den första japanska floran. I Japan är Thunberg mycket berömd idag. Japanska botanister brukar resa till Evolutionsmuseet i Uppsala där Thunbergs herbarium med många typexemplar finns bevarat. Thynberg brukar nämnas som "Japans Linné".

Herbarium kallas en samling av pressade växter. Man kan samla ett eget herbarium med bara några få växter, men det finns också stora vetenskapliga herbarier vid universiteten med miljontals herbarieark.

På Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet finns omkring 3 miljoner herbarieark, bland annat Carl Peter Thunbergs herbarium. Linnés eget herbarium såldes efter sonens död tillsammans med resten av hans vetenskapliga samlingar och bibliotek till London. Där förvaras de i ett "bombsäkert" valv hos The Linnean Society of London i ett hus nära Piccadilly Circus.

Lästips:

• "Carl Peter Thunberg, linnean, resenär, naturforskare, 1743–1828" av Bertil Nordenstam 1993. Atlantis.
• "Carl Peter Thunberg" av Marie-Christine Skuncke 2014 (på engelska) essy.se AB.
  

Trots att Linné hade sänt lärjungar till världens alla hörn visste han inte så mycket om växter i Medelhavsområdet. Han var därför angelägen att skicka någon till Spanien och bad Löfling att resa. Löflings insamlingsresa blev mycket framgångsrik. Han samlade många nya växter och skickade dem till Linné, som gav namnet Loeflingia till ett nytt släkte i nejlikväxtfamiljen, Caryophyllaceae.

Löfling var en ödmjuk man som blev mycket omtyckt i Spanien. Han erbjöds därför att få delta i en spansk expedition till Sydamerika. Väl framme i Venezuela samlade han växter av hjärtats lust. Men i det tropiska klimatet blev han snart sjuk i malaria. Han dog på en missionsstation och begravdes vid ett apelsinträd.

Lärjungens död var en svår förlust för Linné. Han gav ut Löflings upptäckter i en bok och skrev att han aldrig skulle glömma denna sin käraste och bästa lärjunge.

Pehr Kalm växte upp i Åbo i Finland, läste till präst och mötte Linné vid sina studier i Uppsala. Linné sände honom till Nordamerika för att hitta nyttoväxter som kunde tåla svenskt klimat. Kalm besökte där bland annat svenskarna i ”Nya Sverige” i Delaware. Han reste också till ”Nya York” och en bit in i Kanada.

Allt Kalm såg skrev han noggrant ner i sina dagböcker. Efter fyra år återvände han till Linné med en stor samling pressade växter, frön och levande plantor. I glädje och tacksamhet gav Linné namnet Kalmia till en ståtlig buske med rosa blommor i ljungfamiljen, Ericaceae.

Kalm började genast skriva på sin reseskildring, men hans noggrannhet gjorde att han aldrig blev färdig. Bara några delar av reseskildringen kom ut som böcker. Han blev så småningom professor i Åbo, men längtade tillbaka till Amerika under resten av sitt liv.