Cecilia tar examen på grundlärarprogrammet

Att våga prova är att vinna sägs det. För Cecilia blev det nyckeln för att hitta rätt. Vägen till lärarutbildningen slingrade sig fram via ekonomi på gymnasiet och en mängd olika arbeten. Inte sällan på trista kontor.

- Jag började jobba direkt efter studenten och testade allt möjligt men trivdes inte med någonting. Jag tyckte allting var tråkigt. Men en sak lärde jag mig. Att sitta en hel dag vid en dator. Nej, det går inte! Och att jag ville jobba med människor.

Målmedveten, men vågar vara ledig

Klockan är strax efter nio på förmiddagen när vi ses. Vanligtvis är Cecilia bänkad med sin kurskamrat på Almedalsbiblioteket för att skriva självständigt arbete, den sista stora inlämningsuppgiften på grundlärarprogrammet. Om allt går vägen väntar examen. Och en lärarlegitimation.

- Det är jäkligt jobbigt nu. Vi kör från klockan 8 till 16 alla dagar i veckan. Min skrivpartner ville att vi skulle jobba även på en klämdag men då sa jag att det gör vi inte. Det får inte bli hela ens existens.

Och Cecilia vet vad hon pratar om efter fyra års heltidsstudier. Att sätta upp delmål men lämna plats för återhämtning och att ha någonting att se fram emot är hennes bästa pluggknep. I sin roll som studentcoach har hon stöttat andra lärarstudenter att lyckas.

- Jag gillar ju att prata med folk. Man kan känna sig ganska ensam ibland så målet för oss studentcoacher har varit att länka samman lärarstudenterna så att fler känner varandra här på campus.

Föll för upptäckarglädjen

Men tillbaka till de trista kontoren. Eller vikariepoolen på Region Gotland där hon hamnade av en slump. Här fick Cecilia testa på att arbeta i skolor, från förskoleklass upp till årskurs nio. Och fastnade för de yngre skolåren och den ”barnsliga” upptäckarglädjen. Som när hon bjöd eleverna på rosa mjölk häromdagen. Barn i extas.

- Jag lyckades få tag i tre paket på ICA i Burgsvik och det blev världens grej! De ville ta bilder och lägga ut. De var så glada och det är det jag tycker är så härligt med barn. Världens minsta sak för oss kan vara världens största för dem.

Själv har Cecilia alltid gillat skolmiljön även om hon kanske inte tänkte att hon en dag skulle bli lärare. Men under tiden som timvikarie och uppmuntran hemifrån att läsa vidare växte tanken och hon började på lärarutbildningen i Visby. Där hon trivdes och där det kändes rätt.

Favoritämnena är matematik, svenska och SO. Den stora utmaningen?

- Engelska! Vi var tre stycken som tyckte att den var jättetuff och jättejobbig men vi stöttade verkligen varandra och tragglade, tragglade, tragglade. Det gick till slut. VFU:erna däremot har varit det bästa. För det är det roligaste. Att vara ute i skolorna.

Praktiken ledde till jobb

Förutom den verksamhetsförlagda delen av utbildningen, VFU:n, har lärarstudenter vid Campus Gotland möjlighet att söka läraraspiranttjänst vid Region Gotland och arbeta ute på skolor en dag i veckan med lön. Något som Cecilia utnyttjat sedan start. En av skolorna hon jobbat på kommer att bli hennes nya arbetsplats i höst.

Erbjudandet hon fick var ett av fyra. Att välja var svårt men kontakterna och relationerna som byggts upp under aspiranttiden med handledare, rektor, övrig personal och elever avgjorde.

- Jag ville så gärna få följa med i en klass från början och nu får jag göra det. Det här blir min första riktiga klass och det känns bara så rätt! Jag behöver ju inte börja om på nytt med relationer på det sättet. Det är lyxigt.

Viktor Jacobsson