I hetaste laget: marina alger i varma hav från det förflutna
Global fördelning av djuphavsborrplatser (prickar) där vi kan studera Miocene Climatic Optimum (ca 15 miljoner år sedan). Färgat överlägg visar fördelningen av klorofyllkoncentrationer i ythavet idag och markerar regioner med hög (grön) respektive låg (lila) produktivitet av växtplankton.
Detta forskningsprojekt syftar till att förstå de långsiktiga effekterna av varmare hav på mängden och artsammansättningen av växtplankton, samt deras biogeografiska fördelning, under tiden som kallas ”Miocene Climatic Optimum” (MCO), när klimatet var som varmast under de senaste 24 miljoner åren.
Grundinformation
- Period: 2024-01-01 – 2027-12-31
- Budget: 3 800 000 kr
- Finansiär: Vetenskapsrådet
- Bidragstyp: Partnership
Beskrivning
Havslevande växtplankton, till exempel kiselalger och kokkolitoforider, försörjer allt annat liv i havet genom de marina näringsvävarna. Genom primärproduktion producerar växtplankton också syre och reglerar klimatet genom att binda koldioxid till fast material som sedan begravs i sediment på djuphavsbotten. Det är en effektiv och långsiktig lösning för att ta hand om kol från atmosfären. Det är bara en liten del av ytvattnet som lämnar avtryck i marina sediment, men på geologiska tidsskalor är ansamlingen av biogena sediment (inklusive skal från kiselalger och små kalkplattor från kokkolitoforider) kopplade till tidigare förändringar i havsproduktivitet. Varma hav behåller mindre näringsämnen i det solbelysta ytvattnet, och således påverkar det mängden och artsammansättningen av växtplankton. Studier av tidigare klimatsförhållanden, som MCO, är viktiga för att förstå framtidens klimat, eftersom det var ett tidsintervall med ihållande global värme under måttligt höga atmosfäriska koldioxid-nivåer (400-600 ppm) och en mycket svagare temperaturgradient mellan ekvator och polarområdena än idag. Vi kommer att analysera befintliga data inom internationella djuphavsborrningsprojektet (IODP) för att bestämma globala sedimentationshastigheterna och skapa nya, högupplösta tidsserier av mikrofossil på nyckelplatser från båda låga och höga breddgrader. Projektet inkluderar en yngre forskare (doktorand) vid Uppsala Universitet, och är uppdelat i olika fallstudier. Vi kommer även att göra jämförelser mellan våra empiriska forskningsrön och den senaste generationens klimatmodeller som drivs av kollegor vid Michigan University, som kommer att hjälpa till att ömsesidig verifiera och validera våra oberoende resultat.
Samarbetsparter
University of Michigan