Hur kan de olika semiotiska resurssystemen vi använder i fysik samordnas och förstås för att förbättra undervisning och lärande i fysik?
I detta forskningsområde undersöker vi de roller som semiotiska resurssystem som språk, matematik, gester, diagram och skisser spelar i undervisningen och lärandet av fysik samt i relaterade områden inom vetenskap och teknik. En viktig epistemisk aspekt för vårt arbete är att det finns kritiska konstellationer av semiotiska resurser som behövs för att ge tillgång till alla de disciplinärt relevanta aspekter som behöver urskiljas för specifika delar av den fysik som ska läras ut.
Vi frågar oss därför på vilka sätt fysiklärare utformar sin praktik med avseende på: (a) de semiotiska resurser som utgör de pedagogiska kommunikativa praktikerna för givna delar av det fysikinnehåll som ska läras ut; (b) att använda semiotisk transduktion och semiotisk översättning för att möjliggöra disciplinär urskiljning av relevanta aspekter som inte är direkt synliga i vanligt förekommande representationer; (c) att göra det möjligt för studenter att på ett lämpligt sätt delta i disciplinens kommunikativa praktiker; och (d) att använda variationsteorin om lärande i kombination med semiotiska resurser för att möjliggöra lärande.
Dessa begrepp, och fler, är delar av den socialsemiotiska ram vi har utvecklat under åren.
