Rikard Enberg och Urban Eriksson installeras som nya professorer

Min forskning i partikelfysik och astropartikelfysik handlar om det allra minsta och det allra största. Exempel är elementarpartiklar och krafterna mellan dem, kosmisk strålning från svarta hål och exploderande stjärnor miljontals ljusår bort, och hur universum som helhet blev som det blev. Målet för forskningsfältet är att förstå materien och naturkrafterna på den mest fundamentala nivån och hur dessa har påverkat universums utveckling efter Big Bang.

Vi har en mycket framgångsrik teori, standardmodellen, som beskriver alla hittills upptäckta partiklar och naturkrafter (utom gravitationen, som beskrivs av den allmänna relativitetsteorin). Samtidigt vet vi att detta inte kan vara den slutliga teorin eftersom den är ofullständig vid höga energier, inte förklarar gravitationskraften, och inte kan förklara neutrinernas massor eller observationer som universums mörka materia och dess obalans mellan vanlig materia och antimateria.

I min forskning kombinerar jag att konstruera och analysera teorier för ny fysik bortom standardmodellen med att reda ut vad dessa teorier förutsäger för olika experiment, och omvänt att lista ut vad data säger om dessa teorier. Jag studerar i synnerhet den så kallade Higgsbosonens roll och vad vi kan lära oss av den från partikelfysikexperiment, och hur detta hänger ihop med vad som hände i det mycket unga universum. Jag studerar även vad vi kan lära oss om fundamental fysik av observationer av kosmisk strålning, neutriner och gravitationsvågor från kosmos.

Människans nyfikenhet på, och förståelse för, universum i stort som i smått har alltid fascinerat mig. Genom min bakgrund som lärare förstod jag tidigt att olika individer har olika uppfattning kring vår värld och många gånger var det svårt att kommunicera detta för elever och studenter jag mötte så att de förstod. Fysik och astronomi är språket för att kommunicera kunskap kring universum och detta består av så mycket mer än ”bara” talade och skrivna ord. Här används också andra resurser såsom grafer, formler, tabeller, bilder, simuleringar, animeringar, gester, apparater, aktiveter och mycket mer. Att lära sig fysik och astronomi är därför som att lära sig ett nytt språk.

Det finns många olika sätt att studera kommunikationen inom ämnet, och tillhörande lärandeprocesser. I min forskning utgår jag ofta från det teoretiska ramverk som kallas socialsemiotik, där man studerar just kommunikationen inom ett ämne genom alla de olika resurser som används. Min forskning syftar dessutom till att förbättra undervisning och lärande i fysik och astronomi genom att systematiskt undersöka kommunikationen och lärandeprocesserna i ämnena. Jag utforskar frågor som hur kunskap kan spridas och användas på mer produktiva sätt, hur olika digitala hjälpmedel och verktyg kan användas som stöd i undervisningen samt de effekter som sociala och kulturella praktiker har på lärande och hur dessa kommuniceras.