Medicinsk psykologi och vårdvetenskap

Forskargruppen Medicinsk psykologi och vårdvetenskap är en del av Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, och har som övergripande mål att genom forskning förbättra den psykiska hälsan hos de många människor som upplever negativa psykologiska konsekvenser till följd av somatisk sjukdom, sorg och barnafödande.

Forskargruppen består av 12 medarbetare, varav 1 professor, 3 docenter, 2 post-docs, 4 doktorander och 2 forskningsassistenter. Vi samarbetar aktivt med andra forskargrupper på institutionen och fakulteten, och även andra nationella samt internationella grupper.

Vi bedriver multidisciplinär forskning inom ett flertal områden.

Vår forskning inom medicinsk psykologi med inriktning på cancerrehabilitering omfattar både barnonkologi och vuxenonkologi och syftar till att minska psykiskt lidande hos patienter och anhöriga. Vi undersöker bland annat hur cancer påverkar föräldrar och familjer, med fokus på psykologiska, interrelationella och beteendemässiga konsekvenser av sjukdomen. Detta gör vi genom att utveckla och utvärdera psykologiska behandlings- och stödinterventioner för personer som själva drabbats av cancer men också deras anhöriga. Genom multidisciplinära samarbeten arbetar vi för att interventionerna ska ha en bred teoretisk grund. Vi tillämpar bland annat integrerade behandlingsmodeller med ett särskilt fokus på upplevelsen, förståelsen och bearbetningen av känslor för att främja förändring och psykologiskt välbefinnande hos individ och omgivning.

Vi bedriver även forskning om psykosociala aspekter hos barn och vuxna efter förlust av en familjemedlem. Forskningsprojekt inom detta området berör främst sorg och förlängd sorg. Vi har flera projekt inom e-hälsa, där vi utvärderar psykosociala stödinsatser hos barn och föräldrar, samt utvärderar psykologisk behandling för förlängd sorg hos vuxna.

Depression under graviditet och efter förlossning är en vanlig komplikation. Vi bedriver forskning som syftar till att hitta metoder för tidig upptäckt av vem som riskerar att drabbas. Vi testar hypotesen att neurofysiologiska mätningar av tex hur pulsen varierar eller hur hjärnan hanterar enkel stress kan säga något om risken att utveckla depression eller ångest. Vår förhoppning är att hitta metoder som på ett enkelt sätt kan förutsäga risker och metoder som kan vara ett komplement till de som idag används i rutinvård.

Senast uppdaterad:

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin