Tryggare vård av barn med sjukhushundar

Det är något som förändras i rummet.

Sjuksköterska Anita har tillsammans med föräldrarna Elin och Anders Lundberg ordnat en överraskning för dottern Clara, som ska göra ett ultraljud på hjärtmottagningen för barn och ungdomar på Akademiska sjukhuset. Överraskningen heter Liona och är en så kallad Sjukhushund®.

Oron suddas bort och det milsvida – som det känns – leendet hos Clara tar över när Liona kliver in i rummet och sedermera lägger sig bredvid Clara lugnt och stilla i sjukhussängen och låter sig bli kramad.

Anledningen till att överraskningen ens är möjlig stavas Ann Edner, nybliven docent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa. Ann beskriver sig själv som kliniker i grunden, men har aldrig varit särskilt intresserad av titlar, säger hon, utan framför allt drivits av mötet med patienterna och av att göra konkret skillnad i vården. Forskningen kom in senare i karriären, men intresset för barns utsatthet, etik och helhetssyn har funnits med länge.

– Som docent vill jag bidra till att stärka forskningsområdet vid Uppsala universitet. Sedan önskar jag också öka kunskapen om skillnaden mellan sjukhushundar och andra typer av hundekipage, som arbetar utanför sjukhusets väggar inom vård och omsorg, säger Ann Edner och fortsätter;

– Jag har alltid älskat mitt kliniska arbete. Jag kom in i forskningen lite senare och brukar säga att jag är en late bloomer. Men vid svår sjukdom handlar vården inte bara om medicinska apparater, utan om människor. Barn är svårt sjuka, men de är fortfarande bara barn, säger Ann Edner.

Hon disputerade på plötslig spädbarnsdöd och har under sin karriär arbetat bland annat med neonatalvård, barnmedicin och medicinsk etik. Hon var också med vid starten av Sveriges första barnhospice, Lilla Erstagården. Där blev det tydligt hur stor betydelse som miljö, trygghet och närvaro kan ha när barn och familjer befinner sig i svåra situationer.

Från klinisk erfarenhet till forskningsfält

Intresset för sjukhushundar växte fram ur samma helhetsperspektiv. Ann Edner har själv vuxit upp med hundar och såg tidigt hur stark relation många barn har till djur. När hon senare såg vad Livia, Sveriges första sjukhushund, kunde bidra med i vårdmiljö blev det början på ett mer systematiskt arbete och en väg in i forskningen.

– Hunden är människans äldsta vän och representerar en villkorslös närvaro. De kan bidra med sådant som människor inte alltid kan åstadkomma. Där växte min vision fram om att integrera detta i klinisk verksamhet, säger Ann Edner.

Sedan dess har hon arbetat för att bygga upp ett koncept där sjukhushundar inte ses som ett trevligt sidospår, utan som en möjlig del av vården. Forskningen har bland annat handlat om patientsäkerhet, allergener, vårdhygien och effekter på barns välmående.

Om det nu skulle råda några tveksamheter kring om hundarna sprider ett välmående omkring sig, skingras åtminstone de tankarna snabbt efter att Clara blivit klar med sitt ultraljud.

– Hela upplevelsen har varit väldigt positiv. Clara har varit orolig för ultraljudet med tanke på att det var just den undersökningen som drog i gång allt för oss, med en lång vistelse på sjukhus i Göteborg. Det har funnits en rädsla hos henne, för senast hon gjorde undersökningen fick hon inte komma hem. Men nu blev det en otrolig trygghet när hunden fanns närvarande och det innebar till sist ett positivt avslut, säger mamma Elin.

Noggrant testade och tränade hundar

Men faktum är att sjukhushundar i dag endast är tillåtna vid Akademiska sjukhuset, Mälarsjukhuset, Gävle sjukhus och Hudiksvalls sjukhus. Anledningen till det, menar bland andra Ann Edner, är en rädsla för allergier, överföring av bakterier och annat.

– Men sjukhushundar skiljer sig från andra typer av hundekipage i vård och omsorg. Hundarna är särskilt utvalda, testade och tränade för att kunna vistas i sjukhusmiljö. De har icke fällande päls, testas för allergener, bakterieodlas regelbundet och följs upp med veterinärkontroller enligt särskilda protokoll. De tvättas och sköts enligt tydliga rutiner och tränas bland annat i att inte slicka patienter, berättar Ann.

Varje hund arbetar dessutom tillsammans med en utbildad sjukhushundinstruktör. Det är avgörande, menar Ann Edner. Instruktören måste både kunna läsa hundens signaler och förstå vårdmiljön, patientens situation och de medicinska riskerna.

– Det tar tid att utbilda både hundar och instruktörer, och det är viktigt att rätt kompetens finns. Hundinstruktören måste ha sjukvårdsutbildning och full kontroll över hundens signaler. Det handlar om att kunna läsa minsta tecken på stress och agera därefter, säger hon.

Säkerhetsfrågorna har varit centrala från början. En viktig del av forskningen har därför handlat om att visa hur hundarna kan arbeta patientsäkert även på akutsjukhus, där kraven på hygien och smittskydd är höga. Allergi- och hygienaspekterna har varit avgörande för att över huvud taget kunna införa verksamheten i klinisk vård.

– Effekten på barn är kärnan för mig, men för att implementera verksamheten måste allergi- och hygienfrågor vara säkerställda. Därför har detta varit avgörande, säger Ann Edner.

Kan göra det svåra lite lättare

På Akademiska sjukhuset används sjukhushundar framför allt inom barnsjukvården. Det kan handla om barn som är rädda inför provtagning, behandlingar eller undersökningar.

Marianne van Rooijen, sjukhusdirektör och tidigare divisionschef inom kvinno- och barnsjukvården, beskriver hur synen på sjukhushundar förändrats över tid.

– Det fanns initialt en mycket stor oro. Samtidigt upplever många intuitivt att hundarna bidrar positivt: barn blir lugnare och föräldrar upplever situationen som tryggare. Men hygien- och allergiaspekterna var centrala invändningar, men i takt med att rutinerna utvecklats och verksamheten blivit mer etablerad har motståndet minskat, säger Marianne van Rooijen.

Hon lyfter också att hundarna kan ha betydelse för både patientsäkerhet och arbetsflöden i vården.

– Det finns också en tydlig patientsäkerhetsaspekt. Kortare och lugnare undersökningar minskar risker och skapar bättre arbetsflöden. Det finns därför även ekonomiska och organisatoriska vinster, säger Marianne van Rooijen.

Hundar i lekterapi

Luna, den andra sjukhushunden som är verksam vid Akademiska sjukhuset den här dagen, hoppar från en liten studsmatta upp på ett bord, vidare ner på en bänk och under en stol. Hon följer just nu inte sin sjukhushundinstruktör Sofie Östman, som dock finns några meter bort i rummet, utan Liam. Han har varit på en behandling för sin cancer och får nu när den är avklarad leka med Luna i ett rum.

– Det känns jättebra att träffa Luna, säger Liam.

Det är tredje gången de två ses efter att Liam fått behandling. Eftersom Liam kommer in hemifrån den här dagen och inte har ett eget rum, så träffas de i ett rum för fysioterapi som Ann bokat. Anns egen forskning visar nämligen att en säker, obruten vårdhygienisk kedja är mycket viktig på både hund- och patientsidan, men att lokalen i sig inte är en faktor.

– Efter behandlingen är det jätteroligt att leka med hundarna, säger Liam, medan han vant leder Luna genom banan.

För Ann Edner är det just kombinationen av det mänskliga och det medicinska som gör området viktigt. Hon vill inte att sjukhushundar ska införas på lösa grunder, utan att arbetet ska vila på forskning, tydliga rutiner och professionell hantering. Precis som att användandet på Akademiska sjukhuset baseras på bland annat tre forskningsartiklar som Ann själv ligger bakom.

– Min utgångspunkt har alltid varit barnens och familjernas välmående. Därför är evidensbaserade effekter avgörande, säger hon.

Forskning med sikte på bredare användning

Ann Edner ser flera möjliga utvecklingsområden framåt. Bland annat pågår eller planeras projekt kopplade till förlossningsvård, barn- och ungdomspsykiatri och behandlingar där barn behöver extra stöd för att klara svåra moment.

Samtidigt betonar hon att utvecklingen måste ske långsamt och säkert.

– Det finns en riskbild med oreglerade aktörer i branschen. Utvecklingen framåt handlar om mer strukturerad utbildning, eventuellt regionala utbildningsnoder och långsiktig certifiering. Hundar är en färskvara och kräver kontinuerlig träning och underhåll, säger Ann Edner.

För Ann Edner handlar arbetet ytterst om att förbättra vårdmiljön för barn och familjer i situationer där mycket annat är svårt att påverka. Barn som Clara och Liam.

– Ett sådant här besök en gång i veckan under den långa tiden vi var inlagda på sjukhuset i Göteborg hade varit guld värd, säger Claras pappa Andreas Lundberg.

Robin Widing