Att utreda våldsutsatta vuxna

Att utredningen ska göras anges i socialtjänstlagen:

”Om socialnämnden får information om något som skulle kunna leda till en åtgärd av nämnden, ska nämnden genast inleda en utredning.” (SoL i 14 kap. 2 §)

I socialtjänstlagen anges i 20 kap. särskilda bestämmelser som rör barn och ungas behov av skydd eller stöd. "Om en anmälan till socialnämnden gäller barn eller unga, ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge behöver omedelbart skydd (omedelbar skyddsbedömning)." (SoL 20 kap. 1 §)

"En utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom fyra månader från det att den inleddes. Om det finns särskilda skäl, får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid." (20 kap. 3 §)

Det är utredningen som ligger till grund för socialtjänstens bedömning av vilka insatser som ska erbjudas. Om det inte klart framgår vad personen som söker kontakt med socialtjänsten vill, har handläggaren rätt att uppfatta det som att personen eftersöker insatser.

Kvinnor som utsätts för våld uttrycker ofta ett behov av hjälp med boende, ekonomiskt och praktiskt stöd samt samtalsstöd. Kvinnor och andra som är utsatta för våld i nära relation behöver också stöd i rättsprocessen. Socialtjänsten ska även kunna erbjuda den som utsätts för våld andra akuta insatser om det behövs.

Till en början är den allra viktigaste uppgiften för socialtjänsten att skydda, både kvinnan och andra som är utsatta för våld i nära relation, och deras barn. Socialtjänstens utredningsarbete bör präglas av ett säkerhetstänkande. Lika centralt är att kvinnan bemöts empatiskt och lyhört, med känslighet inför den utsatthet det innebär att ha erfarit våld från den man ska stå närmast.

Det finns många olika aspekter av personens livssituation som bör utredas. I ett första skede är det av betydelse att ställa frågor som ringar in den våldsutsattas behov av akut hjälp. Därefter är det betydelsefullt att få en bild av våldets karaktär och omfattning. Men också om våldets konsekvenser för den våldsutsatta, hur hon hanterar sin situation, hur nätverket ser ut, om den som är utsatt för våld behöver stöd i sitt föräldraskap samt behovet av stöd och hjälp på kort och lång sikt.

Handläggningen av ärendet ska dokumenteras. Dokumentationen kan komma att utgöra del av bevismaterialet vid en eventuell polisanmälan.

Inför beslut om insatser har den som ärendet gäller rätt att läsa utredningen. Inom socialtjänsten råder sekretess vilket betyder att ingen annan än personen själv får ta del av dokumentation.

I utredningen ska socialtjänsten även bedöma risken för ytterligare våld. Riskbedömningen ska, som en del av utredningen, också ligga till grund för beslutet om vilka insatser som ska sättas in.

Den enklaste formen av riskbedömning består i att lyssna uppmärksamt på den våldsutsattas berättelse, identifiera vad personen i nuläget är mest rädd för och följa upp. Riskbedömningen ska också innefatta i vilken mån kvinnan riskerar att utsätta för våld i framtiden.

Vid behov ska socialtjänsten göra en ny riskbedömning. Det är viktigt att riskbedömningen inte bara sker vid ett tillfälle utan att socialtjänsten utvärderar om bedömningen behöver ändras.

En standardiserad metod bör användas

Socialstyrelsen skriver i sina allmänna råd att en standardiserad riskbedömningsmetod bör användas som en del av riskbedömningen. Metoden ger handläggaren ett stöd när risken ska uppskattas.

De metoder som använts mest i Sverige av polisen och socialtjänsten är SARA (partnervåld), SAM (stalkning) och PATRIARK (hedersrelaterat våld).

Socialstyrelsen har också utvecklat ett riskbedömningsinstrument – FREDA-farlighetsbedömning – som del i ett större paket av standardiserade bedömningsmetoder för socialtjänstens arbete mot våld i nära relationer.

Om FREDA bedömningsmetoder på Socialstyrelsens webbplats

Enligt Socialstyrelsen är det upp till varje verksamhet att värdera hur olika riskbedömningsmetoder motsvarar behoven. Det står socialtjänsten fritt att välja riskbedömningsmetod.

Enligt socialtjänstlagen (10 kap. 8 §) ska, om en enskild har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan, så kallad samordnad individuell plan (SIP). Planen ska tas fram om kommunen eller regionen bedömer att den behövs för att den som utsatts för våld ska få sina behov tillgodosedda, och om den utsatta samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas genast.

Samordnad individuell plan, SIP, på SKR:s webbplats