Åklagarens ansvar

Många polismyndigheter har som rutin att alltid ta kontakt med en åklagare i samband med att de får in en anmälan om våld i nära relationer. Detta för att åklagaren genast ska kunna ge direktiv till utredningen.

Åklagaren har ett ansvar för att se till att brottsoffret får information. Det kan gälla beslut som fattas under utredningens gång, information om möjliga skadeståndsanspråk eller skäl till varför utredningen läggs ner. Om brottsoffret inte har ett målsägandebiträde, ska åklagaren förbereda talan om ersättningsanspråk i samband med rättegången.

I egenskap av förundersökningsledare ska åklagaren fatta flera olika beslut som rör bevissäkring. Det kan vara beslut om kroppsbesiktning för att dokumentera den misstänktes respektive brottsoffrets skador. Men även husrannsakan för dokumentation av brottsplatsen. Det är av stor betydelse att stödbevisning säkras och att korrekta åtgärder vidtas redan i början av utredningen. Stödbevisning utgörs ofta av vittnesförhör med närstående eller vänner till den misstänkte och brottsoffret.

Åklagaren ska göra en kontroll av tidigare förundersökningar när hon eller han inleder en förundersökning om fridskränkningsbrott. Tidigare anmälningar kan ha betydelse för utredningen av brottet. På samma sätt kan nya omständigheter påverka hur man bedömer tidigare brottslighet. Åklagaren kan då överväga att återuppta en tidigare förundersökning.

När förundersökningen, det vill säga brottsutredningen, är färdig beslutar åklagaren om åtal ska väckas eller inte. Åklagaren är skyldig att ta hänsyn till både det som talar för och det som talar emot den misstänkte.

Åtal ska väckas om det finns ett tillräckligt underlag som visar att ett brott har begåtts och att en gärningsperson kan misstänkas för brottet. Åtal innebär att åklagaren lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Stämningsansökan innehåller information om vem som misstänks för brottet, vilka brott det handlar om och vilken bevisning åklagaren har.

De flesta brott faller under allmänt åtal. Då väcker åklagaren åtal för det allmännas, det vill säga samhällets, räkning. Det krävs inte att brottsoffret själv har anmält brottet.

För att ett åtal ska kunna väckas måste bevisningen vara så stark att åklagaren kan förvänta sig en fällande dom. Det kan hända att åtal inte väcks, trots att ett brott har begåtts, för att åklagaren bedömer att det inte finns tillräckligt med bevis för att få en fällande dom.

Åklagaren är statens företrädare i brottmålsprocessen. Genom att väcka åtal och lämna in en stämningsansökan sätter åklagaren ramen för rättegången. I rättegången redogör åklagaren för bevisningen, håller förhör med den misstänkte, vittnen och sakkunniga samt låter brottsoffret berätta sin version av vad som hänt. I rättegången är det åklagarens uppgift att bevisa att ett brott har begåtts. Skulle fakta presenteras som ändrar bevisläget måste åklagaren ta hänsyn till det.

Brottsoffret har möjlighet att begära ett möte med åklagaren före huvudförhandlingen för att få information om vad som kommer att ske i rättegången. Detta är i linje med att Åklagarmyndigheten på senare år alltmer lyft fram behovet av ett professionellt bemötande av brottsoffer.