Behandling av sexualbrottsförövare

Seif

Seif, Sexualbrottsprogram med Individuellt Fokus, är ett behandlingsprogram i Kriminalvården som syftar till att minska risken för återfall i sexualbrott. Det riktar sig till både kvinnor och män som dömts för sexualbrott eller innehav och spridning av sexuellt övergreppsmaterial (barnpornografibrott).

Programmet är utvecklat av Kriminalvården och ackrediterades 2018, vilket innebär att innehållet och metoderna i programmet har granskats av en oberoende forskarpanel.

Seif erbjuds på anstalter med sexualbrottsdömda samt i frivården. I programmet kartläggs varje klients problematik och man tar fram individuella behandlingsplaner. Teori och metod för programmet utgår från kognitiv beteendeterapi. Programmet fokuserar på riskfaktorer för återfall i sexualbrott utifrån fyra teman:

• känslor
• tankar
• sexualitet
• relationer.

I programmet arbetar man med frågor som relationer, empati och hur man lär sig leva i jämlika relationer.

Eftersom behoven kan variera mycket kan också omfattningen av behandlingen göra det; klienterna får upp till 100 timmar i individuell behandling eller upp till 250 timmar i grupp. När behandlingen ska avslutas bestäms utifrån när de individuella behandlingsmålen är uppnådda.

De klienter som genomgått Seif på anstalt erbjuds en uppföljning i frivården som en del av behandlingen. Syftet är att klienter ska omsätta färdigheter i livet i frihet som de tränat på under programmet.

Behandlingsprogrammet Seif på Kriminalvårdens webbplats

Consent

Consent riktar sig till män och kvinnor som dömts för sexualbrott och som har medelrisk för att återfalla.

Programmet är under utveckling och testas just nu i en pilotstudie.

Programmet fokuserar på riskfaktorer för att återfalla i sexualbrott och som är möjliga att påverka med psykologisk behandling, till exempel attityder som stödjer övergrepp, intimitetsbrist och bristande självreglering.

Programmet ges individuellt, leds av särskilt utbildade programledare och omfattar 18 till 26 timmar. Klienterna arbetar bland annat med rollspel och hemuppgifter. De får mot slutet av programmet göra en plan för framtiden som bland annat handlar om hur de ska hantera risksituationer.

Behandlingsprogrammet Consent på Kriminalvårdens webbplats

De personer som dömts till rättspsykiatrisk vård går igenom en omfattande utredning och riskbedömning. Oftast kombineras olika behandlingsmetoder som psykoterapi, medicinsk behandling och missbruksbehandling. Många sexualbrottsförövare som vårdas inom rättspsykiatrin har flera olika psykiatriska diagnoser. Det anses därför viktigt att behandlingen är individuellt utformad för varje patient.

Syftet med den rättspsykiatriska vården är både att motverka återfall i brott och att se till den enskildes möjligheter att utvecklas. Vårdtiden är inte förutbestämd. Patientens fortsatta behov av vård prövas återkommande av domstol. Genomgången behandling är en förutsättning för att patienten ska få friförmåner och senare kunna skrivas ut.

Farmakologisk behandling

Behandling med läkemedel kan användas för att dämpa eller reglera ett sexuellt aggressivt eller utlevande beteende. Behandlingen kan påbörjas i samband med vård på institution eller uppföljande vårdåtgärder.

Farmakologisk behandling erbjuds också i förebyggande syfte till personer som inte har begått sexualbrott. En person som har en tvångsmässig sexualitet kan frivilligt söka hjälp innan han eller hon eventuellt riskerar att begå brott.

Behandling med antidepressiva medel ses ofta som ett första alternativ. Depressiva tillstånd, ångest, social fobi och tvångssymtom är vanligt hos personer med avvikande sexualitet. Om antidepressiva medel inte bedöms vara tillräckligt ges istället hormonreglerande läkemedel som kan dämpa sexualiteten mer direkt.

Även om läkemedelsbehandling kan ha bra verkan, behöver den oftast kombineras med annan behandling som psykoterapi för att få önskvärd effekt.

Den första internationella metastudien som följde upp effekterna av behandling för dömda sexualbrottsförövare genomfördes 2005. I undersökningen ingick totalt 69 studier med mer än 22 000 personer.

Resultaten visade att av dem som genomgått behandling återföll 11 procent i nya sexualbrott, jämfört med 17 procent i den obehandlade kontrollgruppen. Kognitiv beteendeterapi hade bäst effekt för att minska risken för återfall. Även hormondämpande behandling gav god effekt.

Forskningsartikel: “The effectiveness of treatment for sexual offenders: A comprehensive meta-analysis” (Journal of Experimental Criminology 2005) på förlaget Springers webbplats

I en metastudie från 2023 granskades 35 studier med totalt 30 000 individer som genomgått behandling för att ha begått sexualbrott. Studiens resultat tyder på att personer som begått sexuella övergrepp och som får behandling, är mindre benägna att återfalla än de som inte får behandling. Personer med högre risk att återfalla ansågs dra störst nytta av att få behandling.

Forskningsartikel: "Moderators of Sexual Recidivism as Indicator of Treatment Effectiveness in Persons With Sexual Offense Histories: An Updated Meta-analysis" (2023, länk till NCK:s kunskapsbank)

Tre procent återfaller i kriminalvården

Enligt KOS (Kriminalvård och statistik) 2022 återfaller 3 procent av de som dömts för sexualbrott till samma typ av brottslighet inom tre år. Det är en betydligt lägre siffra än vad som återfinns i flera andra brottskategorier.

KOS, kriminalvård och statistik 2022 på Kriminalvårdens webbplats

Det vanligaste instrumentet i Sverige för att bedöma risk för framtida sexuellt våld är SVR:20 (Sexual Violence Risk -20). Instrumentet används både inom Kriminalvården och inom rättspsykiatrin.

Områden som undersöks är gärningsmannens sexuella preferenser, antisociala attityder, psykiska störningar, missbruk av alkohol eller droger, intima relationer och familjerelationer, och endokrina (hormonrelaterade) sjukdomar. Målet är att bedöma hur stor risken är att individer kommer att ta till våld i framtiden. Men även att utforma behandling för att hantera eller minska risken för att de återfaller i brott.

Kriminalvården har även utvecklat RBM-B (Risk-Behov-Mottaglighet) som är ett instrument som alla kriminalvårdsklienter bedöms med.

Mörkertalet för våldtäkt och sexuella övergrepp uppskattas vara mycket stort. Det innebär att sexualbrott är vanligare i verkligheten än vad den officiella statistiken visar. Många som begår sexuella övergrepp nås därför inte av behandlingsåtgärder om de inte söker hjälp frivilligt.

Också inom den grupp som döms för brott väljer en del att avstå behandling.

För att nå dem som inte får behandling är det viktigt att arbeta förebyggande.