Samtyckeslagen har stärkt det rättsliga skyddet

För att följa upp lagens effekter över tid har Brottsförebyggande rådet (Brå) på uppdrag av regeringen på nytt utvärderat lagens tillämpning. Första gången det gjordes var 2020, bara ett och ett halvt år efter att lagen trädde i kraft.

Studiens resultat redovisas i rapporten ”Samtyckeslagens tillämpning och konsekvenser. En förnyad uppföljning av 2018 års förändringar i svensk våldtäktslagstiftning”. Utvärderingen bygger på en jämförelse av anmälningar, åtal och domar från före, direkt efter och fem år efter lagändringen och ger en bred bild av hur lagens bestämmelser fungerar i praktiken.

– Det är väldigt naturligt att vi har en samtyckeslag. Det är det tydligaste sättet för samhället att markera att all sexuell aktivitet måste vara frivillig. Lagen har både ett juridiskt genomslag och ett viktigt signalvärde, säger Stina Holmberg, forsknings- och utredningsråd på Brå.

Nya anmälningstyper efter lagändringen

En av rapportens tydligaste slutsatser är att samtyckeslagen har lett till att betydligt fler fall av sexuella övergrepp anmäls som våldtäkt och att många av dessa handlar om situationer som inte tidigare omfattades av våldtäktslagstiftningen. År 2023 rörde en tredjedel av våldtäktsanmälningarna "rena ofrivillighetsfall", medan en tredjedel handlade om att den misstänkte utnyttjat målsägandens utsatta situation och en tredjedel involverade våld.

– När vi tittar på anmälningar från 2022–2023 ser vi att hela ökningen av antalet anmälningar sedan 2018 handlar om så kallade "rena ofrivillighetsfall". Det rör sig om flera tusen anmälningar som tidigare inte räknades som våldtäkt, säger Stina Holmberg.

Ofta rör det sig om unga personer i någon form av relation. Det kan vara en tonåring som säger nej till sex, men där partnern ändå genomför en sexuell handling. I situationen har det varken förekommit hot eller våld, men handlingen har heller inte byggt på frivillighet.

– Det är bland annat sådana situationer som lagen är tänkt att fånga upp och resultaten av analysen bekräftar att den också gör det i praktiken, säger Stina Holmberg.

Fler åtal leder till dom i fall utan våld eller hot

Den nya lagen har inte bara förändrat definitionen av och synen på våldtäkt, den har också påverkat vilka handlingar som anmäls som våldtäkt, hur polis och åklagare arbetar och vilka fall som tas vidare till domstol.

Brås rapport visar att rättsväsendet har blivit mer samstämmigt i sin bedömning av de nya typer av fall som lagen omfattar, där målsäganden inte deltagit frivilligt men där det inte förekommit våld, hot eller en utsatt situation. Andelen åtal i dessa ”nya” fall som faktiskt leder till fällande dom har ökat från drygt hälften till tre fjärdedelar, vilket tyder på att både polis och åklagare har fått ökad kunskap om vad som krävs för en fällande dom.

– Vi ser att åklagarna blivit bättre på att avgöra vilka fall som har en chans att leda till fällande dom. Det är en positiv utveckling, säger Stina Holmberg.

Samtidigt betonar hon att en stor andel av anmälningarna, omkring 90 procent, inte leder till åtal. Detta beror främst på bristande bevisning, men även på att det är osäkert om målsägandens upplevelse av att inte ha deltagit frivilligt har visats på ett sätt som gör det möjligt för partnern att förstå.

– Det är viktigt att komma ihåg att de flesta tjejer som anmäler inte får rättslig upprättelse. Det ställer krav på rättsväsendet att bemöta dem med respekt och omsorg, även när ärendet inte leder till åtal, säger Stina Holmberg.

Höga krav på bevisvärdering i den nya typen av fall

I många av de fall som prövas med stöd av samtyckeslagen saknas fysiska spår eller vittnen. Därför blir den muntliga bevisningen avgörande. Det är något som ibland har väckt diskussion om rättssäkerheten, särskilt i sociala medier och från anhöriggrupper.

– Det är svåra avvägningar som domstolarna ställs inför i våldtäktsmål, men min bild är att de fällande domarna i de allra flesta fall är väl underbyggda, säger Stina Holmberg.

Rättens bedömning bygger ofta främst på en bedömning av målsägandens trovärdighet. Det handlar bland annat om huruvida målsäganden har lämnat en konsekvent beskrivning av vad som har hänt varje gång hen berättat om händelsen, och om det finns stödbevisning i form av till exempel sms.

Gränsdragningen för oaktsam våldtäkt är svår

Den nya brottsrubriceringen oaktsam våldtäkt infördes samtidigt som samtyckeslagen. Den innebär att en gärningsperson kan dömas om hen insåg eller borde ha insett risken att den andre inte deltog frivilligt. Men enligt Brås rapport är det en brottstyp som är svår att tillämpa i praktiken.

– Ibland verkar oaktsam våldtäkt användas som en nödlösning av domstolarna, när man är övertygad om att något har hänt men det som redovisats inte når upp till kraven för en fällande dom för våldtäkt. I flera fall ger domarna intryck av att det egentligen borde ha blivit antingen en fällande dom för våldtäkt eller ett frikännande, säger Stina Holmberg.

Straffskalan mellan de två brotten skiljer sig dessutom åt. Oaktsam våldtäkt ger i regel ett års fängelse, medan våldtäkt kan ge tre år eller mer, vilket gör att klassificeringen har stor betydelse.

Rättsligt skydd och rättssäkerhet i balans

Trots rättsliga svårigheter och gråzoner anser Stina Holmberg att lagen fyller sitt syfte. Den fångar in nya former av övergrepp, har stärkt det straffrättsliga skyddet och skickar ett viktigt budskap till samhället i stort. Samtidigt understryker hon att det straffrättsliga skyddet måste balanseras mot en hög rättssäkerhet – där bevisvärderingen sker med noggrannhet och respekt för även den misstänktes rättigheter.

– Det är lika viktigt att tjejerna får upprättelse som att rättsväsendet håller en hög rättssäkerhet. Det är en balansgång som domstolarna hanterar med stort allvar, även om bevisläget ofta är svårt, säger Stina Holmberg.