Stärkt klimatanpassning genom förbättrad mental hälsa: effekter av en randomiserad kontrollerad studie i sydvästra Uganda

En majoritet av världens flyktingar befinner sig i utvecklingsländer hårt ansatta av klimatförändringarnas effekter. För utvecklingsländer där system och policy för klimatanpassning fortfarande är under utveckling innebär det en stor påfrestning.

Klimatförändringar leder bland annat till ökade perioder av torka. I afrikanska regioner beroende av regn för jordbruk och dricksvatten får torka förödande konsekvenser i form av mat- och vattenbrist och skapar en särskilt akut situation för de människor som befinner sig på flykt i dessa länder.

Klimatanpassning kräver vilja och förmåga. Ett första steg är att samla kunskap samt utveckla teknologi och strategier för att hantera begränsade resurser mer hållbart. Därnäst krävs politiskt agerande för att mobilisera resurser att omvandla den kunskapen till handling. Slutligen måste hushåll och lokala samhällen ha kapacitet till implementering.

Jordbrukare måste exempelvis våga ta risken att testa nya grödor som står emot torka eller se de långsiktiga vinsterna med att låta barnen gå i skola istället för att arbeta, grannar måste samarbeta kring begränsade vattenkällor och lokala samhällen måste göra gemensamma investeringar i infrastruktur som exempelvis brunnar.

Människorna som står inför de största hoten från klimatförändringar tvingas fatta svåra beslut under pressade förhållanden och skatta värdet av kostnader i närtid mot osäkra men långsiktiga fördelar.

Icke-kognitiva förmågor (tålamod, risktagande, prosocialt beteende) är centrala i ett sådant beslutsfattande. Dessa icke-kognitiva förmågor kallas även ekonomiska preferenser. Ekonomiska preferenser är centrala för en hållbar omställning men dessa förmågor undermineras när människor lider av psykisk stress och mental ohälsa.

I utvecklingsländer som pressas av klimatförändringarnas effekter finns begränsade resurser att bemöta behoven av psykosocialt stöd. Det drabbar inte minst alla de flyktingar där förekomsten av mental ohälsa är särskilt hög efter erfarenheter av krig, konfliktrelaterat våld och en påfrestande flykt.

Vår hypotes är att individer med god mental hälsa utvecklar en starkare förmåga att fatta långsiktiga beslut, vilket i sin tur ökar förmågan till klimatanpassning och vilja att bidra till samhällets gemensamma ansträngningar.

Enstaka observationsstudier antyder att det finns möjliga och viktiga samband mellan mental hälsa och framgångsrik klimatanpassning men studier som testar denna teori saknas ännu.

Vår randomiserade kontrollerade studie avser att bidra till stärkt kunskap om de psykologiska processer som binder samman mental hälsa och klimatanpassning. Vi gör detta genom att implementera en kort, billig och validerad transdiagnostisk psykosocial intervention (Self Help plus, SH+) i två bosättningsområden för flyktingar i Isingiro-distriktet i sydvästra Uganda.

Bland de boende i dessa områden är förekomsten av psykisk stress hög och distriktet drabbades hårt av en lång period av torka 2016.

Vi testar om interventionen effektiviserar hushållens och de lokala samhällens klimatanpassning genom att förbättra deltagarnas mentala hälsa, beslutsfattande samt kapacitet och vilja att implementera klimatsmart jordbruksteknik i en region drabbad av klimatförändringarnas effekter.

Vårt interdisciplinära projekt bidrar med teoriutveckling om hur psykologiska processer påverkar klimatanpassning och empiriskt testad kunskap som kan vägleda såväl framtida forskning som effektiv policyutveckling.