Kopierade gener kan kopplas till överlevnad vid cancer

En ny grupp gener som finns i flera kopior i cancerceller kan kopplas till sämre celltillväxt och förutsäga överlevnad hos cancerpatienter. Dessa gener skulle därför kunna användas som mål för nya cancerbehandlingar. Det visas i en ny artikel i tidskriften Nature Communications där IGP-forskaren Verónica Rendo är förstaförfattare.

Cancer betraktas som en genetisk sjukdom där förändringar i arvsmassan leder till okontrollerad celltillväxt. En vanlig genetisk förändring i cancerceller är att delar av dna:t finns i flera kopior än normalt. Det medför att generna som finns i det kopierade dna-avsnittet, vilket kan vara flera hundra, också förekommer i flera kopior. Fler kopior innebär i regel också en ökad genaktivitet, vilket bidrar till cancertillväxten.

Men det är inte alltid så att flera kopior medför en motsvarande förhöjd genaktivitet vilket antyder att cancercellerna inte klarar av att vissa gener finns i flera kopior. I den aktuella studien har forskarna identifierat ett stort antal sådana gener som är ”toxiska” för cancerceller när de finns i flera kopior.

– Forskare fokuserar ofta på de gener som har förhöjd aktivitet i cancerceller och som bidrar till cancerutvecklingen. Vi har istället undersökt vad som händer med andra gener som också finns i flera upplagor i det kopierade dna:t, och som man ofta bortser ifrån. Våra resultat visar att aktiviteten hos några av dessa gener faktiskt kan förutsäga sjukdomsöverlevnad och svar på olika behandlingar, säger studiens försteförfattare Verónica Rendo.

Av det hundratalet gener som forskarna identifierade valde de ut en för mer noggranna analyser. Genen RBM14 ger upphov till ett protein som är inblandat i reparation av dna-skador, vilket har stor betydelse i cancerceller som har en ökad celldelning.

– Vi undersökte hur flera kopior av RBM14 påverkade odlade lung- och bröstcancerceller och fann att det ledde till en högre andel felaktiga celldelningar och sämre celltillväxt. Det verkar som att det finns en mekanism som gör att cellerna dör när RBM14 överaktiveras. Vi fann också ett positivt samband mellan flera kopior av RBM14 och överlevnad hos patienter som strålbehandlats för tjock- och ändtarmscancer, säger Verónica Rendo.

Forskarna sammanfattar sina resultat med att de gener som de har identifierat som toxiska när de finns i flera kopior skulle kunna utnyttjas för att utveckla nya behandlingar. Det skulle vara därför vara kliniskt värdefullt att undersöka dem närmare.

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin