Botaniska trädgårdens historia
Botaniska trädgården låg från början öster om Fyrisån, där Linnéträdgården ligger idag. Trädgårdens läge nära ån medförde många översvämningar. Mot slutet av 1700-talet hade trädgården dessutom blivit trångbodd.
Carl Peter Thunberg, Linnés lärjunge och efterträdare, lyckades övertala kung Gustaf III att 1787 donera Uppsala slottsträdgård till universitetet att använda som ny botanisk trädgård.
År 1807 hade alla växter flyttat till den nya trädgården som invigdes den 21 maj, 100 år efter Linnés födelse. Slottsträdgården var en barockträdgård, ritad av arkitekten Carl Hårleman på 1750-talet. Kungen donerade också pengar till att bygga Linneanum, den byggnad där Botaniska trädgårdens orangeri finns.
Orangeriet i Botaniska trädgården. Foto: David Naylor
Både barockträdgården och Linneanum är kulturminnesmärkta. Enligt Gustav III:s donationsbrev ska barockträdgården behålla samma skick som den hade vid tiden då den donerades. En omfattande restaurering skedde 1974 och få fick barockträdgården tillbaka sitt ursprungliga utseende efter Hårlemans plan.
Barockträdgården år 2018. Foto: David Naylor
Under 1800- och 1900-talet har universitetet utvidgat Botaniska trädgården i flera omgångar. Nya, mer funktionella växthus, har tillkommit. Trädgårdens främsta uppgift är fortfarande att ge service till forskning och undervisning.
Med tiden har Botaniska trädgården dessutom blivit allt mer öppen för allmänheten och fått nya uppgifter, till exempel för bevarandet av den biologiska mångfalden. Trädgården fungerar idag också som ett levande växtmuseum med mer än 100 000 besökare om året.