Att arbeta med kvinnor i särskild sårbarhet

Kvinnor från alla delar av samhället kan vara utsatta för våld. Men en del grupper kan, som en följd av samhällets diskriminering och marginalisering, befinna sig i en situation som innebär en särskild sårbarhet. Detta kan gälla hbtqi-personer samt yngre och äldre kvinnor, men även kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor i missbruk eller prostitution, eller de som har utländsk bakgrund.

En grupp kan beskrivas som särskilt sårbar för våld av olika anledningar. Det kan handla om att gruppen är utsatt i särskilt hög grad, eller att brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser. Men också att den som utsätts har svårt att ta del av samhällets resurser, förändra sin situation eller göra den känd.

Begreppet särskild sårbarhet kan användas för att synliggöra hur personer som skiljer sig från normen kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser.

Kan upplevas som generaliserande

Resonemanget om särskilt sårbara grupper och personer kan upplevas som generaliserande. Livssituationer, behov och erfarenheter skiljer sig åt mellan individer. Det är inte heller nödvändigt att en grupptillhörighet innebär utsatthet för en särskild form av våld. Till exempel antas ofta invandrade kvinnor vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck när de söker hjälp, vilket inte alltid är fallet.

Ett intersektionellt perspektiv

För att få syn på hur våld i nära relationer påverkar individer olika beroende på hur deras livsvillkor ser ut kan ett intersektionellt perspektiv användas. Perspektivet används för att förstå hur maktordningar samverkar. Det kan gälla maktstrukturer utifrån exempelvis kön, sexualitet, etnicitet, klass och ålder. Ett intersektionellt perspektiv kan bidra till att stödet och skyddet kan anpassas efter individens behov.