Öppna förskolan stöttar våldsutsatta migrantkvinnor

En kvinna besöker Öppna förskolan med sitt barn. Kvinnan pratar med personalen om att hennes partner trycker ner henne verbalt och kritiserar henne för att hon inte kan prata så bra svenska. Händelsen beskrivs i avhandlingen ”Stories of resistance. The community’s role in women’s recovery from domestic abuse and migration” av Anna Pérez Aronsson som har doktorerat vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet. I avhandlingen citeras personalen när hon berättar om hur hon återkommande uppmuntrar kvinnan för att stärka hennes självförtroende:

”Man får ju jobba lite så då och stötta henne i att ’Du är jätteduktig. Du pratar jättebra’.”

– Jag ville titta på om vardagsnära verksamheter som inte är uttalat inriktade på att hjälpa våldsutsatta kvinnor kan ha betydelse för deras återhämtning. Det som utmärker verksamheterna som jag undersökt är att de är lättillgängliga lågtröskelverksamheter, och ett exempel är Öppna förskolan, säger Anna Pérez Aronsson.

Behov av forskning om kvinnor på flykt

Anna Pérez Aronsson är läkare i grunden och började forska inom folkhälsa för att hon var intresserad av hur sociala faktorer påverkar förutsättningarna för hälsa och välbefinnande. I sitt arbete på vårdcentral mötte hon patienter som återkommande sökte vård för relativt små besvär. Efter en tid när förtroendet mellan henne och patienten hade etablerats framkom det ibland att patienterna varit med om svåra händelser. Det fick Anna Pérez Aronsson att fundera över hur de skulle kunna få hjälp tidigare men också över om det fanns andra vägar in till stöd än via till exempel socialtjänsten.

När hon sökte i forskningen märkte hon att det inte fanns så mycket svensk forskning om motstånd mot våld och återhämtningsprocesser bland kvinnor som flytt till Sverige.

– De kvinnor som jag intervjuade beskrev ensamhet, isolering och skuldbeläggande, vilket är upplevelser man sett är centrala för andra kvinnor som är utsatta för våld. Men det jag också såg var att för kvinnor som flytt kan upplevelserna samverka. Handlingsutrymmet kan bli ännu snävare och begränsa möjligheterna till återhämtning ytterligare på grund av migration, säger Anna Pérez Aronsson.

Enligt henne beskrev kvinnorna till exempel hur ensamheten fördjupas av att befinna sig långt ifrån nära och kära, inte ha tillgång till svenskundervisning och samhällsinformation och dessutom placeras i glesbygd.

Våldsutsatta deltog i forskningsprojektet

Beslutet att undersöka vardagsnära lågtröskelverksamheter togs tillsammans med en grupp kvinnor med egna erfarenheter av migration och av genusbaserat våld och som varit medforskare i projektet. Att samskapa forskningen med personer med egna erfarenheter av ämnet är en metod som syftar till att göra forskningen så praktiskt relevant som möjligt.

– Vi ville att vår forskning skulle bidra med kunskap som kan vägleda folkhälsoarbetet som är tänkt att nå ut brett. Vi kom därför överens om att utforska samhällsnära verksamheter som möter många kvinnor och ta reda på om de kan spela en roll för att stötta kvinnor som upplever våld, säger Anna Pérez Aronsson.

För att ta reda på mer om detta gjorde Anna Pérez Aronsson en delstudie där hon intervjuade kvinnor som upplevt våld i nära relationer och flykt. Kvinnorna fick frågor som handlade om hur de hade hittat fram till samhällets stöd, vad som hade hindrat dem och om det funnits personer eller mötesplatser som stöttade dem.

– Kvinnorna gav exempel som visade att vardagliga mötesplatser som inte alls var specialiserade på att möta våldsutsatta hade varit betydelsefulla för dem. Det handlade om exempelvis bibliotek, vuxenutbildning och deras barns skolor, säger Anna Pérez Aronsson.

Öppna förskolan blev en neutral plats

En av de lågtröskelverksamheter som Anna Pérez Aronsson undersökt närmare är Öppna förskolan. Det som utmärker verksamheten är att alla föräldrar med små barn är välkomna, man behöver inte anmäla sig i förväg och ingen behöver uppge sitt namn. Personalen bjuder på fika och ofta hålls sångstunder för barnen.

Anna Pérez Aronsson studerade hur personalen agerade för att bistå kvinnor som var eller hade varit utsatta för våld.

– Personalen beskrev det som viktigt att framställa Öppna förskolan som en neutral plats som är till för barnen, att personalen leker och sjunger med barnen. Det leder till att verksamheten inte upplevs som hotfull. Personalen berättade också att de sällan ställde frågor som kunde upplevas som för närgångna. I stället försöker de vara öppna och lyhörda för kvinnornas initiativ. På det viset byggs en relation över tid som gör det möjligt för personalen att hjälpa kvinnor vidare till annan hjälp om de vill det, säger Anna Pérez Aronsson.

Personal på Öppna förskolan visade omsorg

I forskningsintervjuerna berättade personal om sina erfarenheter av att möta kvinnorna. Inte sällan gjorde personalen små men omsorgsfulla handlingar. Det kunde handla om att ordna med kaffe eller passa barn medan mamman gick på toaletten. Personalen berättade också om akuta insatser som att ge tillfälligt skydd eller att temporärt ta hand om personliga tillhörigheter.

– Det visade sig att personalen la ned mycket tid på att stötta kvinnorna samtidigt som de ofta saknade formell kunskap om våld. Det här är ett emotionellt ansträngande arbete som väcker både sorg, rädsla och frustration, säger Anna Pérez Aronsson.

Med rätt stöd kan lågtröskelverksamheter ha en stor potential i arbetet för att stötta våldsutsatta, enligt Anna Pérez Aronssons forskning.

– Det är viktigt att vi värnar de här vardagsnära mötesplatserna dit man kan komma på egna villkor. De kan fylla ett viktigt behov genom att stötta kvinnors motstånd mot våld och återhämtningsprocesser. Men min forskning visar också att det kan upplevas som svårt att möta personer som är utsatta och här kan samhället bidra genom att utbilda och stötta personalen.