Yrkesverksammas attityder påverkar våldsutsattas möjlighet till ny bostad
Sara Skoog Waller Foto: Alexander Lindström
Attityder och förhållningssätt hos yrkesverksamma kan vara avgörande för om våldsutsatta kvinnor och barn får möjlighet till en ny, trygg bostad efter uppbrott från en våldsam partner. Det visar en ny rapport från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
– Flera kommuner inom Gävleborgs län som vi intervjuade beskrev hur våldsutsatta riskerade att hamna i hemlöshet eller långvarigt otrygga livssituationer, vilket i vissa fall ledde till att de övervägde att återvända till förövaren, säger Sara Skoog Waller, forskare vid NCK och huvudförfattare till rapporten.
För många våldsutsatta är bostadsfrågan avgörande för möjligheten att skapa trygghet, återhämta sig och undvika fortsatt utsatthet. Ändå visar rapporten "En egen plats – våldsutsattas tillgång och rätt till trygga och stabila bostadsförhållanden" (NCK-rapport 2025:3) att tillgången till stadigvarande bostad inte främst påverkas av bostadsbrist eller regelverk utan av handläggares och beslutsfattares hantering och förståelse av våldet.
– Det betyder inte att regelverk är oviktiga, tvärtom uppstår många av utmaningarna på en nationell nivå, där lagstiftad rätt till stadigvarande bostad för våldsutsatta saknas och det rättsliga skyddet mot ekonomiskt våld brister, vilket kan försvåra för den våldsutsatta att skaffa ett eget boende, säger Candice Ståhl, forskare vid Högskolan i Gävle och en av rapportens författare.
I studien lyfts också exempel där socialtjänst och andra aktörer hade god kunskap om våld i nära relationer och ett lösningsinriktat arbetssätt.
– I de fallen kunde kvinnor som förlorat sitt hem på grund av våld få hjälp till en ny trygg bostad, säger Sara Skoog Waller.
Nyckelfaktor
Rapporten är en studie i flera delar och bygger bland annat på intervjuer med yrkesverksamma i sju kommuner. Kommunerna skiljde sig åt vad det gällde befolkningstäthet, demografi och antalet lediga lägenheter. En nyckelfaktor för våldsutsattas möjlighet till bostad var hur ärenden hanterades inom olika enheter – och vilken vikt som lades vid våldets konsekvenser i bedömningen av behov.
I rapporten framkommer också att våldsutsatta som inte kunde återvända till hemkommunen efter vistelse i skyddat boende ofta befann sig i långa perioder av ovisshet. Flera kommuner vittnade om att ansökningar om stadigvarande bostad nekades när kvinnan behövde stanna kvar i en ny kommun.
Det finns i dag ingen lagtext som på nationell nivå garanterar våldsutsattas rätt till bostad.
– En rekommendation i rapporten är att våldsutsatta skrivs in som en prioriterad grupp i de kommunala handlingsplanerna för bostadsförsörjning, säger Alva Blomkvist, koordinator för forskningsprojektet vid NCK.
Vikten av samsyn
Författarna lyfter vikten av samsyn i hanteringen av bostadsfrågan för den som utsatts för våld.
– Hela kedjan behöver hänga ihop. Vi såg exempel där det kommunala bostadsbolaget var engagerat och ville bidra, men där beslutande enhet inom socialtjänsten inte beaktade våldet som skäl för att bevilja bostad, säger Sara Skoog Waller.
Fakta
Rapporten "En egen plats – våldsutsattas tillgång och rätt till trygga och stabila bostadsförhållanden" (NCK-rapport 2025:3) är resultatet av ett forskningssamarbete mellan NCK vid Uppsala universitet, Högskolan i Gävle och Länsstyrelsen Gävleborg.
Den bygger på en kartläggning av gällande rätt, en analys av handläggning av ärenden inom kommuner i Gävleborgs län, en enkät till våldsutsatta kvinnor samt intervjuer med över femtio yrkesverksamma i sju kommuner.
Författare: Sara Skoog Waller, NCK; Alva Blomkvist, NCK; Candice Ståhl, Högskolan i Gävle och Örebro universitet; Ola Nordhall, Högskolan i Gävle; Igor Knez, Högskolan i Gävle.