Att argumentera för en kunskapsskola - en kortkurs

Skrivet 2019-09-16 08:31 av Claes Nilholm | 0 kommentarer

När jag läser Édouard Louis ganska fantastiska kortroman ”Vem dödade min far” slås jag av spänningen mellan berättelsens innehåll och form. Det är en eller snarare flera mindre ganska ruskiga berättelser som erbjuds läsaren. Samtidigt är berättartekniken i boken elegant, texten närmast flyter fram. Läsningen fick mig att tänka på den franske fotbollsspelaren Antoine Griezmann, vald till bäste spelare i VM-finalen 2018 och med ett liknande rörelsemönster som Louis text.

Vad har detta med kunskapsskolan att göra? Jo boken fick mig att komma att tänka på ett tema jag länge tänkt skriva om och det är relationen mellan det förespråkande för en kunskapsskola som vi ibland möter i den pedagogiska debatten och den kunskapssyn som många av dessa texter uttrycker. Det finns alltså en spänning mellan innehåll och form fast givetvis på ett helt annat sätt än i Louis bok.

Det är lätt att min argumentation blir svepande här. Det är ju många som argumenterar för en kunskapsskola (vilket brukar betyda en skola där överföring av etablerad kunskap är det allt överskuggande målet för skolan) och vissa gör det klart bättre än andra. Dessutom är det viktigt att kunskapsfrågan kommer fram i debatten. Dock tycker jag kanske ingen når upp till de krav man borde kunna ställa på ett argumenterande för en kunskapsskola. Annorlunda uttryckt, en argumentation för en kunskapsskola bör grundas i kunskap på ett medvetet och reflekterat sätt så innehåll och form samspelar. Här följer tre lektioner i hur man kan göra.

Lektion 1 – Grunda analysen i historia, pedagogisk filosofi och statsvetenskap

Detta kan tyckas vara en tuff öppning på kursen. Men faktum är att det finns mycket kunskap om hur människan under historien har betraktat utbildningens mål och mening. Några av världshistoriens största tänkare har ägnat sådana frågor stora vedermödor och det kan vara poängfullt att grunda sin argumentation i dessa giganters tänkande.

Kunskapsbegreppet är givetvis inte heller okomplicerat. Ofta fastnar diskussionen i en distinktion mellan förklaring och reflektion, å ena sidan, och fakta å den andra, men frågan är ju mycket mer komplicerad än så. Det kan vara bra att signalera att man åtminstone känner till detta.

I en debattartikel som förespråkar en kunskapsskola kan det också vara poängfullt att säga något om hur denna förhåller sig till det demokratiskt beslutade uppdraget för skolan. Här går det bra att använda sig av statsvetenskaplig kunskap om hur maktfrågorna kring skolan fungerar. Om artikelförfattaren har sådan kunskap blir det också naturligt att upplysa läsaren om att kunskapsskolans realiserande kräver stora omarbetningar av Skollag, läroplan och andra styrdokument.

Det kan också vara på sin plats att tydliggöra varför andra demokratiskt beslutade mål för skolan såsom till exempel att skolan ska förbereda eleverna för demokratin och stimulera lusten att lära (se länk till tidigare blogg om skolans sju uppdrag nedan) ges ingen eller marginell betydelse. Kanske kan det också vara viktigt, om möjligt, att slå fast varför just debattörens åsikt i frågan är så viktig och att tydliggöra om argumentationen tillför nya argument till diskussionen eller om det är ett upprepande av en väl känd debattposition.

Lektion 2 – Saker att undvika

Det är givetvis många saker som bör undvikas när man argumenterar för en kunskapsskola utifrån kunskap och jag kan här bara nämna två, det synes mig dock som om dessa misstag är ganska vanliga.

Visa dig inte okunnig genom att använda fraser som ”forskningen visar”. Möjligen kan frasen vara befogad någon gång men ofta används den i samband med idéer om hur undervisningen ska läggas upp och bygger då närmast uteslutande på förenklingar. Det finns en enorm mängd forskning inom detta område med motsägelsefulla resultat. Ännu värre är formuleringen ”Vår forskning visar” om denna forskning tas som intäkt för ett specifikt arbetssätt. ”Vår forskning” är bara en liten bit i ett större pussel och hela detta pussel bör tas i beaktande när vi pratar om hur skolor ska arbeta. Detta råd gäller givetvis inte bara de som förespråkar en kunskapsskola utan också mer generellt.

Undvika också att generalisera för hårt. Många förespråkare för en kunskapsskola menar att den nuvarande skolan inte är en kunskapsskola och någon måste stå till svars för detta. Olika grupper görs till syndabockar. Den som med kunskap argumenterar för en kunskapsskola känner givetvis till alla de problem med kollektivt skuldbeläggande som historien är så rik på. Vi har länge levt i en liberal rättsstat där individen ansvarar för sitt handlande och vi har blivit förhållandevis uppmärksamma på nedsättande homogeniseringar av etniska grupper (rasism) men det är fortfarande fullt möjligt att skuldbelägga hela yrkesgrupper. För tydlighetens skull bör jag kanske påpeka att den här bloggen handlar om att kritisera en sorts texter och inte grupper av individer.

Lektion 3 –visa ödmjukhet

En argumentation för en kunskapsskola där argumentationen bygger på kunskap blir av nödvändighet ganska ödmjuk av de skäl som jag varit inne på ovan. Det krävs inte mer än en smula förtrogenhet med till exempel Kuhns vetenskapshistoriska framställningar för att vi ska förstå att kunskapen till sin natur är föränderlig.

Det är som sagt min erfarenhet att debattartiklar om kunskapsskolan inte är uppbyggda på detta sätt utan i högre grad utifrån ett antal regler: 1) Driv din tes tvärsäkert 2) Ta bara upp argument som stöder din egen ståndpunkt, om du tar upp andra argument, tillskriv dem till någon debattposition som kan föraktas, ta gärna upp någon empirisk undersökning som stöder det du skriver men komplicera inte det hela med att visa på motsägelsefullhet i forskningsfältet och komplexitet i kunskapsbegreppet, glöm inte att använda uttrycket ”forskningen visar”.

Ett visst mått av ironi har smugit sig in i bloggen märker jag. Det är egentligen emot mina principer men när tillvaron blir lätt absurd, som den blir när man ser viss argumentation för en kunskapsskola, brukar jag tillåta mig sådana mindre utsvävningar.

I den debattgenre jag försökt beskriva ser vi inga spår av Antoine Griezmann, ofta handlar det snarare om korpfotbollens långa luftpastejer. Eller som min fotbollstränare i Lidingö GIK sa till oss: ”Gå in och rör om av bara helvete”.

Tidigare blogg om skolans uppdrag, november 2018: Sju uppdrag för skolan

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
youtube
linkedin