Forskare vid Juridiska institutionen får miljoner av Vetenskapsrådet för forskningsprojekt om beslutsförmåga och tvångsvård

Kan det vara motiverat att tvinga individer till vård som de inte har samtyckt till? Juridisk och etisk litteratur lyfter fram (brist på) beslutsförmåga som ett nyckelbegrepp för att legitimera tvång inom hälso- och sjukvården. Beslutsförmåga är dock ett svårt begrepp att definiera och dessutom svårt att bedöma hos enskilda patienter. I Sverige är brist på beslutsförmåga inte någon förutsättning för tvångsvård och tvångsvårdslagstiftningen gäller exklusivt för personer med ”allvarlig psykisk störning”. Det är emellertid känt att tvång förekommer inom andra delar av sjukvården också, t.ex. i vården av patienter med demens. Det rättsliga stödet för sådana ingripanden är tveksamt men anses i vissa fall vara etiskt motiverat.

Syftet med forskningsprojektet är att undersöka vilken roll som patienternas beslutsförmåga har när tvång används i hälso- och sjukvården. Forskningen genomförs med juridiska och etiska analysmetoder men också med empiriska studier av den kliniska praktiken gällande patienter som inte samtycker till vård. Intervjuer och observationer genomförs inom psykiatrin, demensvården och diabetesvården, den senare som en kontrast till de andra vårdformerna där patienternas sjukdom kan påverka beslutsförmågan. Parallellt med delstudierna pågår en gemensam tvärvetenskaplig analys där syftet är att kombinera de olika disciplinära perspektiven, säger Moa Dahlin, som leder projektet.

Detta projekt synliggör generella frågor och mönster i reglering och användning av tvång inom hälso- och sjukvården. Målet är en konstruktiv mångvetenskaplig diskussion om hur en mer sammanhängande och robust hantering av patienter som saknar beslutsförmåga kan åstadkommas.