Månadens doktorand
Oktober 2024: Sanna Mossberg
Möt våra doktorander i en serie porträtt. Först ut är Sanna Mossberg, doktorand i familjerätt.
Sanna Mossberg befinner sig i slutstadiet av avhandlingsskrivandet, och därmed i slutet av sin tid som doktorand på Juridicum i Uppsala. Hon har bakgrund som djurvårdare på gymnasiet, och kom in på juridik via studier i idéhistoria, statsvetenskap och till slut juristprogrammet. Därefter följde gästlärarjobb på Juridicum och Stockholms universitet, och anställning som adjunkt på Företagsekonomiska institutionen. Sanna fick frågan om att doktorera av Anna Singer, professor i familjerätt och sedermera Sannas huvudhandledare.
Jag tog frågan på allvar och funderade, säger Sanna. Jag frågade Anna om hon tänkte på något ämne. Anna hade inget direkt ämne, men sa: ’Du kan ju sakrätt! Brytpunkten mellan familjerätt och sakrätt är intressant. Kan du göra något med det?’
Avhandlingen, med titeln Familjen och borgenärerna, behandlar detta tema, nämligen samspelet mellan familjerätten och förmögenhetsrätten, särskilt obeståndsrätten. Vilka värden får genomslag när områdena möts? Sanna utreder rättsdogmatiskt hur det ser ut, vilken lagstiftning som finns, hur man tagit sig an frågorna i förarbetena och hur lagstiftningen tillämpas.
Sanna Mossberg Foto: Malin Mossberg
Sanna har även med ett genusperspektiv i sin avhandling. Slår den neutrala lagstiftningen hårdare mot kvinnor? Hur ser man på familjen och barn? Finns det andra familjerättsliga värderingar som hamnar i skymundan i tillämpningen?
En annan sak som Sanna är glad över, är möjligheten att ta med litet isländskt material i sin studie:
-Ett vanligt argument för att ändra regler är nordisk rättslikhet. Jag har tittat på situationer där det argumentet är starkt och Island är sällan med. Det finns inget material på svenska utifrån isländsk rätt, men jag har fått hjälp av Gunnar.
Gunnar Páll Baldvinsson, doktorand i finansrätt, har hjälpt Sanna med att hitta och översätta material från Island.
-Det är absolut inte en komparativ studie jag gör, så det behöver inte vara uttömmande. Men jag är glad att ha med Island, även om det i slutändan kanske bara blir en eller två sidor i avhandlingen, och att Gunnar hjälpt mig. Alla eventuella fel och brister är mina egna…
Gunnars generösa insats leder oss in på att prata om doktorandkollektivet på Juridicum. Sanna lyfter fram hur viktigt hon tycker det är att vara på jobbet, prata om sitt projekt, även med doktorander utanför det egna ämnet.
-Det är mitt bästa tips, att vara aktiv i doktorandkollektivet, även om du inte är med i doktorandrådet. Att gå på seminarier, prata med doktorandkollegorna. Det är ett ensamt jobb, men det är samtidigt lätt att ta kontakt. Hugg tag i folk, alla vill hjälpa!
Slutarbetet är intensivt för Sanna. Hon brottas fortfarande med en osäkerhetskänsla. Vi talar om hur känslan av osäkerhet ofta finns kvar, men förändras över tid.
-I början var det mer: ’Kan jag överhuvudtaget hantera det här? Vem är jag att sätta mig med dessa texter? Jag kan ju ingenting…’. Nu känner jag att jag kan ingenting på en högre nivå, och jag vet att det blir en bok!
Vi talar om att detta är en upplevelse många doktorander delar och att man får lära sig leva med osäkerheten. Alla har imposter syndrome. Man tror att man är ensam i den känslan, men alla känner likadant.
-Forskningsframgångarna, säger Sanna, när man kommit på något som är bra – rid på den vågen. Även om det visar sig senare att det kanske inte var så bra, så har man fått ut energi av det.
Energi blir min nästa fråga till Sanna. Vad gör hon för att få energi?
-Ibland har jag behövt ta en dag, ta en mental health day, och bara göra saker jag mår bra av och ladda om. Annars blir inget gjort. Att gå ut i skogen med hunden, att promenera och rensa huvudet.
Hunden Platon (smartast i familjen Mossberg enligt Sanna), har varit livsviktig. Både som promenadsällskap, men han fyller en funktion även när han sover – då utsöndrar han ett lugn som är avstressande. Intresset för djur och djurvård finns kvar och ger Sanna anledning att koppla av, och koppla bort förmögenhetsrättslig familjerätt för ett tag.
På väg från intervjun till en föreläsning fortsätter vi prata och Sanna kommer på en sak till som hon tycker är viktigt att försöka hålla i åtanke som doktorand:
-Det är en utbildning! Det kommer inte, och behöver inte, vara det bästa man någonsin skrivit. Man lär sig under tiden som doktorand.
Tack Sanna, för att du delade dina tankar. Jag önskar all lycka till med Familjen och borgenärerna och slutspurten inför disputation.
Fågelsången, 2024-09-16
Rebecca Söderström