Månadens doktorand

Juli 2025: Giulia Meo

Giulia är glad att hon valde Uppsala som är en studentstad, det var lätt att komma in i miljön. Och nu är hon kvar, i ”den eviga ungdomens stad”. Men hon känner sig ändå inte fast i Uppsala och på universitetet. Hon har varit tre månader som gästforskare i Heidelberg, och även gjort besök i Florens och Madrid. I skrivande stund planeras nästan ett helt år på Luxembourg Centre for European Law vid Université du Luxembourg för materialinhämtning och slutskrivning.

-Jag älskar den internationella sidan av akademin och idén om att den inte har några gränser. Det är lyxigt att arbeta på en plats där man kan ”vända blicken utåt” om man vill. Det är givande och viktigt att göra det. För att det berikar med perspektiv, energi och nya kollegor. Jag tror att även de som arbetar med strikt nationella projekt, om sådana finns idag, tjänar på utlandsvistelser. Möjligheten att resa är helt klart det bästa med forskarutbildningen och det bör vi doktorander värna om!

Vi pratar om hur viktigt detta är för Giulia och hennes avhandlingsämne. Frågorna hon fokuserar på handlar om hur transparens upprätthålls i tider av kris. Något som inte diskuterats så mycket i forskningen är begränsningar i rätten att få ut allmänna handlingar, till exempel, när man utlyser undantagstillstånd. I avhandlingsmaterialet ingår både svensk och spansk rätt.

- Till skillnad från Sverige, kanske inte länge till, har Spanien en tydlig konstitutionell reglering för civila kriser. Den grundläggande frågan man ställer sig är varför öppenhet begränsas när den konstitutionella ordningen delvis sätts ur spel, dvs. när makten koncentreras till förmån för den exekutiva makten och fri- och rättigheter inskränks betydligt? Om öppenhet i grunden värnar informationsfrihet, kontroll av statsmakten och i längden demokrati, vad är det man inte värnar längre när man väljer att begränsa den under en kris?

-Det underlättar att min biträdande handledare är professor i konstitutionell rätt i Spanien (professor Javier Garcia Roca, Universidad Complutense. Giulias huvudhandledare är Anna Jonsson Cornell). Men att studera material på främmande språk är ändå rätt plågsamt ibland… Men jag vet att jag inte hade kunnat tänka mig göra något annat och det mildrar plågorna!

Vi återkommer igen till språk, forskning och akademi.

-Jag tror mycket på värdet av komparativ metod i rättsvetenskaplig forskning. I länder som jag för närvarande studerar eller i andra som jag tidigare har studerat är målen detsamma, demokrati, rättsstatlighet m.m., men hur man diskuterar frågorna, vilka begrepp man formulerar eller vilka mekanismer man aktiverar för att uppnå dessa mål kan variera. Det är intellektuellt stimulerande! Jag hoppas kunna fortsätta bidra med sådan forskning och med det spåret.

På tal om spår: Doktorandtiden brukar också komma på tal i Månadens Doktorand-intervjuerna. Det är verkligen ett spår som man kommer in på. Giulia reflekterar över tiden som varit, nu när det faktiskt börjar närma sig slutarbetet.

-Detta är mer av en personlig resa än intellektuell. Vägen framåt är inte rak, utan mycket sned. Det manifesterar sig konkret i att arbetsdagarna ser annorlunda ut, från att vara mindre produktiva till att vara superproduktiva, hoppfulla eller helt hopplösa. Ibland kan det kännas lite illusoriskt att ha ett fast schema för att det dyker upp nya saker eller för att saker tar längre tid än planerat.

Giulia beskriver det som en oregelbundenhet i processen, som kräver en inre resiliens och en acceptans för att det fungerar så. Även om hon inser det, är ä hon osäker om hon efterlever acceptansen i praktiken.

-Jag litar på att acceptansen kommer mogna i slutet på denna resa. En viktig övning är att påminna sig om att även en mindre produktiv och hopplös dag kan bära med sig något bra, kanske inte i den exakta stunden, men senare.

Att ta sig an forskningsuppgifterna i ett avhandlingsprojekt handlar enligt Giulia om att lära sig hantera verktygen man behöver som forskare. Verktyg som kan användas i nästa projekt, kanske en post doc.

-Det handlar om att navigera i oförutsebarheten. Det är skrämmande samtidigt som fascinerande. Vissa delar i avhandlingen är mer förutsebara, oftast för att det finns mycket skrivet. Där ligger svårigheten i att avgränsa materialet, men resultatet innebär en unik fördjupning och förmånen att ta del av en bredare diskurs. Andra delar är totalt oförutsebara, man är ensam, och det kan ta lite tid innan man ens kan finna en struktur, ett mönster. Men det finns inget mer tillfredställande än när man har gjort det. Det är något jag har upplevt under de senaste månaderna där min uppgift har varit att hantera visst empiriskt material och ge det materialet en form.

Förutom flytt till Luxemburg, färdigställande av avhandlingsmanus och fortsatt språkliga utmaningar, väntar ett bröllop på Ischia i sommar mellan Giulia och hennes Wilhelm. På ett slott. På en italiensk ö. Ja, jag upprepar mig för att det kändes alldeles utopiskt underbart att höra Giulia berätta om detta där vi satt i Uppsalas icke-vår.

Med den italienska drömmen på näthinnan tackar jag för ett trevligt samtal och önskar Giulia all lycka till med planering av såväl bröllop som sista tiden med avhandlingsarbetet.

Rebecca Söderström

Fågelsången 26 maj 2025

Tidigare "Månadens doktorand"