Sjukvårdens roll och ansvar vid sexuellt övergrepp
Hälso- och sjukvården är ofta den instans som först möter en person som har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, och vården måste ha beredskap för detta. Förutom att personalen erbjuder vård och omsorg, utgör de ofta patientens första länk till rättsväsendet. Resultatet av undersökningen kan bli ett viktigt stöd i utredningen av brottet.
Provtagningen efter ett sexuellt övergrepp innefattar medicinska prover för att upptäcka sexuellt överförbara infektioner och graviditet men också rättsmedicinska prover för att säkra spår och dokumentera drogpåverkan. Undersökningar görs både för att upptäcka eventuella skador för behandling, och för att med ord och bild dokumentera skadorna ur bevissynpunkt.
Agera professionellt
Den som har utsatts för ett sexuellt övergrepp har flera grundläggande behov, både akut och långsiktigt. För att sexualbrottsoffer ska få ett värdigt, kompetent och korrekt omhändertagande genom hela processen – från det första akuta besöket hos sjukvården till polisanmälan med brottsutredning och eventuellt åtal och efterföljande rättegång – måste varje aktör agera professionellt.
Det innebär att personalen inom hälso- och sjukvården ska vara medveten om sin roll och sitt ansvar. Efter det akuta, medicinska, omhändertagandet blir patienten kallad till återbesök av sjukvården. Att erbjuda eller hänvisa till psykosocialt stöd är också av stor betydelse.
I Världshälsoorganisationens (WHO) kliniska vägledning "Responding to intimate partner violence and sexual violence against women. WHO clinical and policy guidelines" (2013) anges att det är de mänskliga rättigheterna som ligger till grund för arbetet. Enligt WHO bör hälso- och sjukvården stämma överens med kvinnors mänskliga rättigheter som inkluderar rätten till självbestämmande, personlig integritet, sekretess samt informerat samtycke och val.