WHO:s arbete mot våld

År 2005 publicerade WHO en omfattande studie om hur kvinnors hälsa påverkas av våld. Studien baserades på intervjuer med 24 000 kvinnor i tio länder. Av resultaten framgick att våld mot kvinnor, trots vissa regionala skillnader, är ett globalt problem. Mellan 15 och 71 procent av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de utsatts för fysiskt eller sexuellt våld någon gång i sitt liv. Studien visade också att kvinnorna löper större risk att utsättas för våld i hemmet än på allmän plats.

I rapporten presenterades rekommendationer för hur våld mot kvinnor skulle stoppas. Medlemsländerna uppmanades att anpassa respektive lands lagstiftning till de åtaganden som gjorts i exempelvis FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993).

Publikation: "WHO multi-country study on women's health and domestic violence against women: initial results on prevalence, health outcomes and women's responses" (World Health Organization 2005) fulltext i kunskapsbankens databas

WHO rekommenderade också en översyn av hälso- och sjukvårdens bemötande av kvinnor som utsatts för våld. Medlemsstaterna uppmanades att prioritera arbetet mot sexuellt utnyttjande av barn. WHO publicerade 2013 riktlinjer för bemötande av våldsutsatta kvinnor, i första hand för hälso- och sjukvården.

Publikation: "Responding to intimate partner violence and sexual violence against women – WHO clinical and policy guidelines" (World Health Organization 2013) fulltext i kunskapsbankens databas

Handbok för kliniskt omhändertagande

WHO har också publicerat en handbok för det kliniska omhändertagandet av kvinnor som utsatts för våld. Handboken bygger på riktlinjerna från 2013.

Publikation: "Health care for women subjected to intimate partner violence or sexual violence: A clinical handbook" (World Health Organization 2014) fulltext i kunskapsbankens databas

WHO publicerade 2016 en global handlingsplan för att stärka hälso- och sjukvårdens ansvar för att ge vård till de som utsatts för mäns våld mot kvinnor, flickor och barn, samt för att förebygga våldet. Handlingsplanen ser också hälso- och sjukvårdssektorn som en aktör som bör ha en ledande roll i arbetet mot våldet.

Publikation: "Global plan of action" (World Health Organization 2016) fulltext i kunskapsbankens databas

En manual för beslutsfattare inom hälso- och sjukvården kom 2017. Manualen bygger på riktlinjerna från 2013.

Publikation: "Strengthening health systems to respond to women subjected to intimate partner violence or sexual violence: A manual for health managers" (World Health Organization 2017) fulltext i kunskapsbankens databas

År 2013 presenterade WHO en global sammanställning av forskning om sexuellt och fysiskt våld mot kvinnor där förövaren varit kvinnans partner, samt sexuellt våld mot kvinnor där förövaren varit någon annan person.

Globalt hade 30 procent av kvinnor som någonsin haft en partner utsatts för sexuellt och/eller fysiskt våld av sin partner. Sju procent av samtliga kvinnor hade utsatts för sexuellt våld av en annan person än partnern. 35 procent av alla kvinnor hade utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner och/eller sexuellt våld av en annan person än en partner.

I 38 procent av fall av dödligt våld mot kvinnor globalt var förövaren en partner till offret.

Våld i en parrelation var vanligast förekommande i Afrika, Sydostasien och östra Medelhavsregionen.

Definitionerna av psykiskt våld skiljde sig alltför mycket åt inom forskningen för att kunna inkluderas i sammanställningen.

Sammanställningen visade att kvinnor som utsatts för våld av en partner oftare rapporterade negativa hälsotillstånd, exempelvis problem relaterade till sexuell och reproduktiv hälsa och depression. Kvinnor som utsatts för sexuellt våld utanför en parrelation rapporterade oftare att de led av depression och ångest. Det var dessutom vanligare att de hade alkoholproblem.

Publikation: "Global and regional estimates of violence against women" (World Health Organization 2013) fulltext i kunskapsbankens databas