Forskarutbildningen kräver både struktur och passion

Universitetets kvalitetskommitté och Uppsala studentkår bjöd i torsdags in till ett seminarium för att diskutera hur man kan skapa en förstklassig forskarutbildning. Bakgrunden är den nyligen genomförda doktorandundersökningen, som pekar ut problem som rör balansen mellan struktur och passion i forskarutbildningen.
Dagens seminarium vände sig till doktorander, handledare och andra som jobbar med forskarutbildningen.
Torbjörn Ingvarsson var en av föreläsarna. Han är studierektor för forskarutbildningen på juridiska fakulteten. Kritik mot forskarutbildningen ledde till att man tog itu med den och man har visat att det går att få en passionerad forskningsmiljö - även med struktur.
- Vår framgång är en produkt av ett systematiskt arbete. Numera introduceras våra doktorander med en metodkurs som lämnar utrymme för diskussion. Frihet kan mycket väl rymmas inom ramen för struktur, sa han bland annat.

Andra framgångsfaktorer:

Individuella studieplaner

–  där poängteras att planen ska vara individuell.

Uppföljbara mål

–  visar ”vart vi är på väg”.

Arbetsplats

– juridiska institutionen tillhandahåller arbetsplatser åt alla doktorander, oavsett finansiering.

Anställning

– i stort sett alla doktorander är anställda. Här finns inga med utbildningsbidrag.
- Men vi är också väldigt tydliga med att finansieringen tar slut ett bestämt datum. Det är lätt att låta sig övertalas om att forskningen blir bättre ”om jag får tre månader till”. Men ingen blir betjänt av att gå tre månader utan lön, sa Torbjörn Ingvarsson.

Handledning

-  det finns alltid en biträdande handledare. Om doktoranden vill byta ut sin handledare så ställer man inga frågor.
- Därför att erfarenheten har visat att när doktoranden signalerar kris, så har det gått alldeles för långt, sa Torbjön Ingvarsson  och tog även upp”tydlighet” som en punkt, dvs att avhandlingen ska vara klar inom fyra år.
- Man får heller aldrig slå sig till ro och tro att allt är bra, utan ständigt vara beredd på utveckling.