Uppror spreds snabbt via sociala medier
En tunisisk grönsakshandlare tänder eld på sig själv i protest mot regimen i landet. Händelsen blir startskottet för ett uppror som slutar i att landets president får avgå. Knappt ett år senare har upproret spritt sig till flera länder i regionen och flera statschefer fått lämna ifrån sig makten. De sociala medierna tros ha spelat en viktig roll för utvecklingen.
Att människor i länder på den arabiska halvön och i Nordafrika gör revolt just nu har flera orsaker. Men klart är att de sociala medierna varit ett viktigt verktyg i kampen för frihet. Det berättar Samuel Taub, forskningsassistent på Institutionen för freds- och konfliktvetenskap.
– I grund och botten handlar protesterna om de förhållanden som människorna i regionen lever under. Men startskottet för den arabiska våren kan sägas vara den tunisiske grönsakshandlaren som tände eld på sig själv, säger Samuel Taub.
Däremot går det inte att säkert avgöra om det var händelsen i sig eller hur de efterföljande protesterna bemöttes av den tunisiska regimen som var den utlösande faktorn för revolterna som går under namnet den arabiska våren.
När tunisierna började samlas i massiva protester valde landets ledning att svara på protesterna på samma sätt som vanligt. Med våld.
– Men den här gången var en gång för mycket. Folk var så desperata att de inte lät sig nedslås och presidenten tvingades avgå, berättar Samuel Taub.
Med hjälp av sociala medier spred sig ryktet om de framgångsrika protesterna snabbt, vilket tände en gnista av hopp hos människor i flera andra länder, bland annat Libyen och Egypten.
– Folkets framgångar i Tunisien var oväntade och visade att det går att göra revolt mot den här typen av härskare. Det väckte kamplusten hos många. Informationen fick snabb spridning via sociala medier eftersom det är ett medieflöde som de styrande har svårt att kontrollera, säger Samuel Taub.
Samtidigt vänder han sig mot att kalla utvecklingen för en twitterrevolution. Så enkelt är det inte, menar han. Grunden, och det som är gemensamt för länderna, är ett odemokratiskt styre, en utbredd arbetslöshet och korruption i kombination med avsaknad av framtidshopp hos många unga.
– De unga är en stor grupp i de här länderna och många av dem har förlorat tron på framtiden. I kombination med att de vill ha en förändring, har det gjort dem farliga, konstaterar Samuel Taub.
Nu väntar en osäker tid i de länder som blivit av med sina despotiska ledare. Att på kort tid ställa om till fungerande demokratier kan vara en komplex process.
– Det finns all anledning att vara optimistisk för framtiden. Samtidigt räcker det inte att plocka bort nyckelpersoner och tro att allt blir bra. Vägen mot demokrati är inte enkel och vi måste vara beredda på att det kan ta tid, säger Samuel Taub.