Miljonsatsning på barns psykiska hälsa

Hur mår egentligen våra barn och ungdomar? Så sent som 2009 kartlade Statens Folkhälsoinstitut, FHI, den psykiska hälsan hos 172 000 elever i skolår 6 och 9 och rapporterade stora skillnader mellan enskilda skolor såväl som enskilda kommuner. Hur barn längre ned i åldrarna mår vet vi betydligt mindre om. Likaså råder brist på evidensbaserade metoder att förebygga psykisk ohälsa i gruppen. Därför utlyste nyligen en rad anslagsgivare 260 miljoner kronor till forskningsmiljöer kring barn och ungdomars psykiska hälsa. Av dessa tilldelades närmare 30 miljoner kronor den forskargrupp i Uppsala som överfört den australiensiska metoden Triple P – Programmet för positivt föräldraskap – till svenska förhållanden.
– Barnhälsovården i Uppsala har en stark forskningstradition och erbjuder en god miljö för verksamhetsnära forskning, och det är inspirerande att en internationell panel av erfarna forskare bedömer att vår grupp är värd att satsa i den mycket hårda konkurrens som råder, säger Anna Sarkadi, docent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, som leder forskargruppen.

Det sexåriga anslaget ska finansiera ett program i fyra delar, varav två fokuserar på hur Triple P ska genomföras för att ge bäst effekt på befolkningsnivå samt vilka hälsoekonomiska effekter dessa insatser skulle medföra.
– Vi har redan genomfört ett större Triple P-projekt tillsammans med Uppsala kommun där ett antal förskolepedagoger utbildades och ackrediterades. Det pedagogiska upplägget är att ge personalen kunskap att i sin tur kunna ge föräldrar verktyg att hitta lösningar att hjälpa sina barn. Vår uppföljning har visat att metoden fungerar, men att den förutsätter stöd från pedagogernas chefer och kollegor.
Vid de förskolor som valt att delta i projektet inbjuds alla föräldrar att delta vid föreläsningar och diskussioner kring positivt föräldraskap. Föräldrarna erbjuds även fyra enskilda samtal, och hittills har drygt 30 procent av föräldrarna valt att delta i aktiviteter.
– Detta är den första studien av Triple P i Sverige, men många andra föräldrastödsprogram erbjuds via socialtjänsten, vilket ger en målgrupp där såväl barn som föräldrar generellt mår sämre. De uppföljningar vi gjort kring vårt pilotprojekt i Uppsala visar att även om förskolebarnen och föräldrarna generellt mår bättre och gruppen som helhet inte förbättras, så reducerar Triple P via förskolan andelen barn med svåra problem med 40 procent, vilket kan ses som ett viktigt resultat, säger Anna Sarkadi.

Även programmets hälsoekonomiska effekter tycks betydande. På kort sikt ger ett minskat behov av elevassistenter och BUP-vård besparingar på 162 000 kronor per barn och år. Även föräldrars användning av annat stöd via psykologsamtal och familjerådgivning minskade – en besparing på 270 000 kronor per år. På längre sikt riskerar barn med tidiga beteendeproblem att fortsätta ha besvär som i sin tur kan leda till bland annat missbruk, vilket generellt beräknas kosta samhället 1 000 000 kronor per missbrukare och år. Det är besparingar som snabbt överstiger de 940 000 kronor som Triple P-projektet kostat per år, vilket även bidragit till att Uppsala kommun valt att driva arbetet vidare på egen hand.
– Anslaget från Folkhälsoinstitutet räckte att driva projektet till december 2011. Sedan dess samordnar Uppsala kommun det fortsatta arbetet med ambitionen att 1 000 familjer ska delta i någon form av Triple P-aktivitet. Vårt nya anslag innebär att vi kan fortsätta att utveckla arbetet med generellt föräldrastöd genom Triple P och även satsa på att nå ännu fler familjer, inte minst då vi redan etablerat såväl samarbete som förtroende gentemot Uppsala kommun, vilket inte är något man bygger på en natt, säger Anna Sarkadi.

Forskargruppen, som består av 13 medarbetare med verksamhet inom både forskning och praktik, kommer inom kort att starta upp den sexåriga studien av hur Triple P ger maximal effekt. Tre år in i arbetet kommer en internationell panel att bedöma projektets utveckling, och för Anna Sarkadi och hennes medarbetare finns bara optimism inför framtiden.
– Vår tvärvetenskapliga sammansättning har tillfört flera dimensioner till vårt arbete. Att vi nu slipper jaga kortsiktiga anslag ger oss den arbetsro vi behöver för att fokusera på forskning och publicering, vilket i sin tur borde underlätta för oss att erhålla framtida anslag.